Therese Lindgren om mat och ätande

Det här inlägget hade jag i bakhuvudet att skriva om, men jag glömde helt bort det.
Det som händer här är att Therese Lindgren gästar ”högmod-podden” där hon pratar om mat och hennes inställning till det.
Hon berättar att hon helst vill äta själv i köket, eftersom hon inte tål ljudet som hennes sambo gör med munnen, och förutom att vilja äta själv så verkar hon äta samma sak varje dag, trots att hon inte gillar den.
Valet verkar falla på en soppa från Viktväktarna och anledningen till att hon återkommer till den är för att hon vet vad den smakar. Att äta verkar mer vara ett ”nödvändigt ont” för henne, för hon säger även att hon aldrig njuter av mat.

Jag menar inte att lava någon typ av hobbypsykolog, men jag blev så nyfiken på det Therese säger att jag googlade på just autism och mat och fick följande träff:

Att äta samma sak (”trygghetsmat”) är mycket vanligt vid autism och beror ofta på behovet av förutsägbarhet, sensorisk känslighet för smak/konsistens eller ARFID (selektivt ätande). Det minskar matrelaterad ångest och ger trygghet, där maten alltid ser ut och smakar likadant. // Källa

Jag är personligen rätt ointresserad av mat och kan äta samma sak i flera veckor utan att det gör mig något.
Kanske borde jag vara seuperintresserad av mat och vilja göra den tipptopp eftersom jag äter så lite, men det är snarare tvärt om. Det är någonting som ska ”klaras” av och jag testar gärna nya rätter, men om det bara är jag som ska äta så kan det gärna vara gröt med mosad banan och bär hundra gånger utan att det stör. Jag vet inte vad dens diagnosen kallas, men kanske ”lat, bekväm och aningen ointresserad”?
Jag älskar att laga mat och baka – åt andra, men själva ätandet är inte alls lika kul som förberedandet. 🙂 Vi har en blivande student i familjen och jag har redan börjat planera för alla saker jag ska baka till mottagningen. Det är ju SÅ kul!!!

Inte jag heller, Tiingelinn!

Linn ”Tiingelinn” Andersson har postat en story om hur hon aldrig kommer förstå hur människor kan vara så elaka på internet, och jag kan bara instämma. 
Kommer ni ihåg när Linn gjorde det här vidriga och visade sina rätta färger när hon planerade en hel serie inlägg om en namngiven tjej med en funktionsvariation, som hon gick i skolan med, och som hon avsåg kränka på alla möjliga vis? Hon skrev att hon planerade att posta flera inlägg under kvällen men tog ner originalinlägget efter att jag konfronterade henne.

Det är och var en helt sjukt elak grej att göra och nej – jag har inga planer på att låta henne glömma bort det.

Jag vet att jag har en skärmdump bland alla mina tiotusentals, där Linn beklagar sig över att någon privatperson skrivit någonting om henne på sociala medier som hon inte gillade. Hon debatterade med sig själv om hon skulle konfrontera personen eller ej, men jag kan inte hitta den bilden nu. Är inte det en smula underhållande med tanke på de rätta färger som Linn visar upp inför sina 114 000 följare? 😁

Ta hjälp om du behöver

Karin Adelsjö har postat det här inlägget med anledning av att många människor dricker extra mycket alkohol på sommaren, och att många av oss förknippar alkohol med frihet och njutning och att det är helt okej att fira våren och sommaren med ett glas rosé i handen. 
Karin är idag nykter och uppmanar alla som känner att deras drickande kanske gått lite över styr eller som kanske inte riktigt kan dra ner på intaget eller sluta helt, trots att man kanske vill att söka hjälp.
Det finns hjälp att få på flera håll, både beroendemottagningen i din kommun, på vårdcentralen och genom anonyma 12-stegsprogram och om du inte känner dig riktigt redo för det än så finns det ett gäng bra poddar att lyssna på för att kanske lära dig mer om det som sker i din kropp och knopp. Länkarna här nedan går till poddarnas respektive Instagramkonton.

@baraentill.podd@beroendepodden @alkispodden@thehousepodcast_inthehouse

Det behöver inte ha gått “långt” för att man ska få be om hjälp.
Man behöver inte förlora allt, krascha livet eller nå någon dramatisk botten först, utan ibland räcker det att något skaver. Att man inte riktigt känner sig fri längre, och det är faktiskt anledning nog att ta sig själv på allvar.
Ta hand om dig!

Josephine Qvist gör en ”falling down” på Instagram

Bild 1:

“Igår fick jag alltså HAT för jag la ut den här texten efter jag hade spenderat 3h på stranden ensam med min son.

Jag kallade honom även ‘rabiat’ vilket han var under den här tiden som ville äta sand osv vilket också tydligen var hemskt av mig som mamma. HUR i hela friden kan jag kalla min egna son rabiat liksom?”

“En eftermiddag på stranden tillsammans 🥺🤍
Må se mysigt ut men det här kommer jag aldrig göra om ensam🥺 antingen får fler vuxna följa med eller fler vuxna + barn🥺”

Bild 2:

“Jag är lika upprörd igår som idag men jag kan inte släppa hur sjukt det är att folk på riktigt LJUGER om hur det är att ha barn.

Det är inte alltid det bästa som finns, det är inte alltid kul och som att sväva på rosa moln utan ibland är det riktigt jävla piss tufft och jag tänker inte ljuga för er och lägga upp någon fasad här där jag låtsas att livet som mamma är glamoröst och fridfullt, för det är det inte.”

“Jag fick mig på riktigt en käftsmäll när jag blev mamma och insåg att shit det här är inte alls som man ser på Instagram där profilers barn springer på sommarängarna med nydukade här som leker i vinden, ett rent fint hem och det bara är glädje och mys. Det livet är en LÖGN. Så är det INTE att ha barn och ni som tror det ljuger för er själva och för oss andra.”

Bild 3:

“Bara för att man väljer en väg i livet behöver det inte betyda att man måste älska den vägen hela tiden.

Om någon tex ska tävla i fitness, tror ni den personen älskar att sleva i sig broccoli och torr torsk varje dag? Tror ni folk som pluggar skriker HURRAY när nästa tenta börjar närma sig eller att man ALLTID tycker det är super härligt att åka till sitt jobb?”

“Nej såklart inte. Samma med barn. Dock älskar jag alltid Leo men ibland är man LESS och behöver få ur sig det.”

“Förstå vad världen skulle se annorlunda ut om vi mammor fick öppna upp oss fritt om hur vi egentligen känner ibland kring att vara mamma och bli mötta med förståelse och kärlek istället för att bli dömda.

Jag tror många av oss hade mått mycket bättre, nu mår man ju skit så fort man tycker ens barn är jobbigt för då är man ‘en dålig mamma’ alltså WHAT? Det är noooormalt att vilja ha en PAUS och att klaga på att ha barn. Det ÄR jobbigt, ibland dränerande.”

Bild 4:

“Livet är redan tufft som det är you guys. Människor går igenom jobbiga situationer i livet konstant, det sista vi behöver är att bli dömda, vi behöver medkänsla och systerskap.

Det sjukaste är att det är kvinnor som skriver sånt här hat, MAMMOR.. och det är skrämmande helt ärligt. Hur kan en mamma som vet hur det är, döma en annan.. skäms på er.”

“Med det sagt ska jag nu efter jag nattat Leo laga mat och hälla upp ett trevligt glas rött. Och ja, det är alkohol, anmäl mig till soc. 😂 HA EN FIN KVÄLL ❤️”

Josephine Qvist har publicerat ett lite annorlunda Instagraminlägg där hon säger sitt om ensamstående föräldraskap, och det är sannerligen ord och inga visor. 
Hon tycker att människor ljuger om föräldraskapet och utmålade det till att vara någonting det inte är, men är inte det sensmoralen i det mesta som postas på sociala medier?
Josephine har i alla fall fått skit för att hon kallade sin son för ”rabiat” efter att han velat äta sand på stranden i tre timmar. Är det så hemskt och orimligt ändå?

Att säga att livet med barn inte alltid är mysigt? Fullt rimligt om du frågar mig.
Att bli chockad över att folk reagerar på ordvalet? Mindre rimligt.
Alla vill ha “ärlighet” tills någon är ärlig på fel sätt. Också orimligt.

Summan av kardemumman:
Mammor: de mest stöttande – och de mest skoningslösa – i ett och samma kommentarsfält.

Josephine avslutar med att skriva att hon ska ta ett glas rött efter att hon nattat sin son, och uppmanar alla som blir upprörda av detta att anmäla henne till soc, precis som folk gjorde med Penny Parnevik när hon ammade, läste en bok och drack ett glas rött på en och samma gång.