Visa det här inlägget på Instagram

Det här inlägget hade jag i bakhuvudet att skriva om, men jag glömde helt bort det.
Det som händer här är att Therese Lindgren gästar ”högmod-podden” där hon pratar om mat och hennes inställning till det.
Hon berättar att hon helst vill äta själv i köket, eftersom hon inte tål ljudet som hennes sambo gör med munnen, och förutom att vilja äta själv så verkar hon äta samma sak varje dag, trots att hon inte gillar den.
Valet verkar falla på en soppa från Viktväktarna och anledningen till att hon återkommer till den är för att hon vet vad den smakar. Att äta verkar mer vara ett ”nödvändigt ont” för henne, för hon säger även att hon aldrig njuter av mat.

Jag menar inte att lava någon typ av hobbypsykolog, men jag blev så nyfiken på det Therese säger att jag googlade på just autism och mat och fick följande träff:

Att äta samma sak (”trygghetsmat”) är mycket vanligt vid autism och beror ofta på behovet av förutsägbarhet, sensorisk känslighet för smak/konsistens eller ARFID (selektivt ätande). Det minskar matrelaterad ångest och ger trygghet, där maten alltid ser ut och smakar likadant. // Källa

Jag är personligen rätt ointresserad av mat och kan äta samma sak i flera veckor utan att det gör mig något.
Kanske borde jag vara seuperintresserad av mat och vilja göra den tipptopp eftersom jag äter så lite, men det är snarare tvärt om. Det är någonting som ska ”klaras” av och jag testar gärna nya rätter, men om det bara är jag som ska äta så kan det gärna vara gröt med mosad banan och bär hundra gånger utan att det stör. Jag vet inte vad dens diagnosen kallas, men kanske ”lat, bekväm och aningen ointresserad”?
Jag älskar att laga mat och baka – åt andra, men själva ätandet är inte alls lika kul som förberedandet. 🙂 Vi har en blivande student i familjen och jag har redan börjat planera för alla saker jag ska baka till mottagningen. Det är ju SÅ kul!!!

Visa det här inlägget på Instagram

Visa det här inlägget på Instagram

Jag är SÅ imponerad av Therese Lindgren och det sätt hon lyckats ”ändra” eller ”byta ut” sitt flöde – utan att tappa vare sig autenticitet eller sina följare. 
Jag gissar att man kan göra det, om man hela tiden strävar mot att vara så genuin som möjligt.
När Therese byggde content kring psykisk ohälsa (eller psykisk hälsa som man ska säga nu) så var hon genuin. När Therese startade Indy Beauty som enbart släde ekologiska produkter så var det genuint. När Therese ville lämna mycket av den traditionella rollen som influencer bakom sig och satsa helt på djuren så fungerade även det. Varför? För att hon är genuin och verkligen brinner för det hon tar sig för.

Jag var tveksam inför hennes projekt ”harhjälpen” och tänkte i mitt stilla sinne att det ju finns ”roligare” djur att rädda – och kanske mer ”ovanliga” djur än grå harar – men när jag nu följer hennes arbete med Harhjälpen så är jag hooked.
Och …jag har faktiskt lärt mig någonting om harar också.
I klippen så ser harpaltarna ut att vara väldigt tama och präglade på Therese som är den som flaskmatar dem, och jag tänkte direkt att ”de kan man väl inte släppa ut igen?” men joho då. Therese berättar nämligen i sin video att så fort man vänjer dem av med flaskan så dröjer det inte länge innan de blir ”vilda” igen och kan släppas ut.

Visa det här inlägget på Instagram

Det känns som att det här kan bli ett lika laddat ämne som Alexandra Nilssons lilla Skavlan & Sverige-debacel.
Okej, kanske inte lika laddat – här slipper vi ändå välja mellan hundar och barn – men det finns definitivt en röd tråd.
För vad har vi? Hundar och icks.
Två ämnen som redan lyckats få folk att gå full kommentarsfält-krig i just Skavlan & Sverige.

Therese Lindgren har nämligen postat inlägget här ovan där hon stället frågan om saker som hundägare gör är fullt normala eller om de är en ick, och jag tror att svaret helt enkelt beror på vem du frågar. 
Frågar du mig – iconic och fullt normalt – men om du istället frågar min poddkollega Quetzala så är allt som handlar om hundar en ick. I kvadrat. Upphöjt till 4.

1. Att face time:a med sin hund när man är bortrest
2. Att hunden är main character inom 0,2 sekunder när man träffar en annan hundägare
3. Att behöva handdiska människo-disk eftersom diskmaskinen jämt ser ut så här (full av hundskålar)
4. Att vara mer noggrann med hundarnas tandrutin än sin egen
5. Att fejka en ultraljudbild med sin hund på

Jag skulle vilja lägga till en punkt till på listan:
– Att fira sin hunds födelsedag och ge den en tårta

Go!

Visa det här inlägget på Instagram

Therese Lindgren – djurens boj i bukten – laddar inför valet i höst och har bestämt sig för att ta reda på vad de olika partiernas ledare anser om djurskydd. 
Först ut var Jimmie Åkesson, som Therese möter upp på Stockholms katthem för en diskussion om inte bara djurskydd och även om skoskydd. *Badumdumtish*

Djurskydd är en sådan sak som ofta kommer i skymundan när det kommer till politiker så jag älskar att Therese fortsätter brinna för sin hjärtefråga. Och eftersom hon har nästan 1 miljon följare på Instagram så kommer ju alla partiledare ställa upp på hennes förfrågan. Jag menar, det finns ju förstagångsväljare att charma brallorna av, eller hur?

Vad tycker du om Therese valinitiativ och vad skulle du vilja att hon ställde för frågor till de olika partiledarna? Kanske kan hon fråga dem om de skulle rädda ett barn eller en hund ur ett brinnande hus?
Jag tycker djurplågeri borde hamna betydligt högre upp på straffskalan än vad det gör nu, så det skulle i så fall vara min fråga.
Now you go!