Bloggbevakning

Visa det här inlägget på Instagram

Åsa Ingrosso har fått nog av sitt kommentarsfält och morrar till ordentligt.
I det här inlägget sätter hon ner foten (antagligen ganska stadigt, med tanke på styrketräningen) och förklarar att hon inte tänker krympa bara för att hon fyllt 50+. Muskler? Ja tack. Långt hår? Absolut. Magtröja, skinnjacka och röda läppar? Självklart.
Det hon är mest irriterad över verkar vara en kommentar som handlar om att henne definierade mage inte är ett resultat av träning, utan av andra saker. Plastikkirurgi möjligen?
Hon passar också på att påminna om att styrketräning inte bara handlar om att se bra ut, utan om att faktiskt orka leva – resa sig, bära, halka utan att gå av på mitten och eventuellt jaga barnbarn. Och så kommer den lilla detaljen som alltid smyger sig in: kritiken verkar ofta komma från… andra kvinnor.

Så sammanfattningsvis:
Åsa tänker inte bli beige, tyst eller “lagom”.
Hon tänker bli starkare, snyggare och – framför allt – fortsätta ta plats och samtidigt riva ost på sitt sexpack och samtidigt kasta med håret.

Bildkälla: Cluee News //V Stella Pictures

Isabella Löwengrip har publicerat en ”förklaring” där hon utvecklar vad hon egentligen menade med klippet som DN postat och som jag delade i morgonens första inlägg.
Hon förtydligar att hon tycker att kvinnor ofta röstar mer emotionellt än strategiskt, t.ex. att man väljer bort ett parti man ogillar trots att politiken i sakfrågor kanske ligger närmare ens egna åsikter.

Hon menar även att:
– man bör se helheten, inte bara enskilda frågor
– vänstersidan är för splittrad för att kunna bilda en stabil regering
– Tidö-samarbetet har fungerat och lett till förbättringar (ekonomi, färre skjutningar, fokus på mäns våld mot kvinnor)
– samarbetet med SD inte blivit så problematiskt som många trodde

Hon avslutar sitt inlägg med att Sverige behöver en stabil regering i en orolig värld, och vem kan vara mer av det är allas vår ”Världens mäktigaste affärskvinna in the making” – Isabella Löwengrip?

Det jag menar i klippet är att kvinnor röstar mer emotionellt än strategiskt. Till exempel: “Jag tycker illa om SD, därför väljer jag vänstersidan” – trots att Kristerssons politik i sakfrågor som ekonomi eller arbetet mot mäns våld mot kvinnor egentligen ligger närmare ens egna åsikter. Det som ofta missas är helheten i regeringsfrågan. En röst handlar inte bara om värderingar i enskilda frågor, utan också om vilken sida som faktiskt kan bilda en stabil regering. På vänstersidan finns stora ideologiska skillnader tex mellan C och V, vilket gör samarbete omöjligt. Sätt C & V i ett rum och låt de komma överens om företagande och skatter…. Tidöregeringen har lyckats samarbeta och driva politik i en riktning. Under de senaste åren har vi sett förbättringar i hushållens ekonomi, färre skjutningar och ett fokus på att bekämpa mäns våld mot kvinnor med en nollvision. Samarbetet med SD är för många inte idealiskt, men det har heller inte fått de konsekvenser som trott. I praktiken har det möjliggjort en handlingskraftig regering. Vänstersidan är så splittrad att de inte KAN bilda en långsiktig regering. I en extremt stökig värld behöver Sverige ha en stabil regering.

Vidare har Cluee News haft en frågestund där han bland annat svarar på huruvida det är jobbigt att få så mycket klagomål hela tiden.
Han skriver att det absolut är tröttsamt att allt han publicerar möts av klagomål – oavsett hur nytt eller hur mycket kontext han ger. Han säger dock att en journalist så någonting klokt som han tagit fasta på, nämligen att ”när folk slutar se ens content som underhållning och börjar granska allt, då har man nått en ny nivå”.
Han upplever att han inte längre ses som en kreatör utan mer som en “nyhetskanal”, och att kritiken därför handlar om att han inte lever upp till samma krav som traditionell media.

Det är klart det blir tröttsamt när exakt varje nyhet möts av klagomål – oavsett om den är tio minuter gammal eller en vecka, oavsett hur mycket kontext man faktiskt ger. En journalist sa något som fastnade: när folk slutar se dina videos som ren underhållning och istället börjar granska allt du gör, då har du nått en ny nivå. Plötsligt bedöms du inte längre som en kreatör, utan som en nyhetskanal – och kritiken därefter. Så ja, antar att jag har “made it”. För även när mitt mål bara är att underhålla, handlar kritiken nästan alltid om varför jag inte är tillräckligt snabb, exakt eller “seriös” enligt samma måttstock som etablerad media.

Kort sagt:
En influencer som vill tas på allvar som media – och en influencer som redan börjat agera som politisk kommentator.
Vad tycker ni om inläggen?

Åșa Ingrosso ilsknar till

Baby boom:en fortsätter

Öppet Spår

2 x svar på tal