Jag älskar broderade gamla bonaderna med budskap. I Sverige finns en lång tradition av att pryda hemmets väggar med just dessa textila dekorationer. Under första hälften av nittonhundratalet blev den broderade bonaden med visdomsord omåttligt populär. Budskapen handlade ofta om att göra sin plikt, vara förnöjd och tacksam. Rättesnören, uppbyggliga påminnelser och inte sällan om Gud. // Underbara Clara

Jag blev lite full i skratt när jag insåg att de väggbonader som Underbara Clara älskar så högt egentligen inte är någonting annat än föregångaren till de väggord som jag avskyr med en intensitet värdig någon som kallar greenwashing för hållbarhet.
Det är ju väggord, fast på tyg snarare än på tapet eller målarfärg, eller hur?

Med tanke på hur alla trender verkar gå i cykler och kommer tillbaka snabbare än jag känner mig själsligt okej med så undrar jag när väggord och stora träbokstäver att stava ord som ”dröm” och ”love” med kommer bli hyperaktuellt igen. Egoina berättade ju häromdagen att hon tidigare hade bokstäver för att stava ut ordet ”drömma” och att hennes kompis Jacob alltid ändrade om dem till ”mörda”.
Fördelar med träbokstäver över väggord – de kan snabbt stuvas undan när man inte längre vill ha dem – medan nackdelarna är just att de kan ändras om till nya ord.
Fördelar med påmålade väggord – de kan inte ändras till obscena meddelanden – medan nackdelen är just det – att du antingen måste måla om när du inte längre vill ha dem, alternativt hänga en stor tavla över hela skiten och låtsas som att det regnar.

Det enda väggord jag accepterar är “Nödutgång” och även där är det med en känsla av tveksamhet.
Bonad? Väggord? Träbokstäver?
Sitter du och laddar för återkomsten eller får du precis som jag klåda i hjärnan av blotta tanken?