Nemo möter en vän 2.0 inleder med Joakim Lundell som första gäst

Inlägget innehåller reklam för podden Sanning & Konsekvens

När Nemo Hedén packade ihop efter sju år på betalplattformen Podme gjorde han det inte direkt i smyg.
Tvärtom. I avsnitt 589 av podden – som numera går under namnet Nemo möter en vän 2.0 – valde han att markera nystarten med Joakim Lundell som gäst.
Sedan nypremiären i måndags ligger podden inte längre bakom betalvägg.
I stället släpps den gratis via Podplay och finns därmed tillgänglig överallt där poddar finns.

Att just Joakim Lundell fick öppna den nya eran är kanske inte särskilt svårt att räkna ut.
Dels är han en av Sveriges mest kända – och mest omtalade – profiler, dels har han och Nemo en historia ihop. De lärde känna varandra under sin tid i Kungarna av Tylösand, ett tv-kapitel som vid det här laget ligger hela 16 år tillbaka i tiden.

Det var i avsnittet med Nemo som Jocke plötsligt släppte en riktig bomb: att mycket av det han skrev på bloggen faktiskt var rena lögner. Inte nog med det – han erkände också att historien om trekanten med sin fru Jonna och hennes syster var just det: påhitt.

I tisdagens avsnitt av Sanning & Konsekvens pratar vi om det här.
Jag lyfter bland annat att tajmingen är… minst sagt intressant och eventuellt även en smula problematisk. Just nu ifrågasätts ju både Jockes trovärdighet och sanningshalten i delar av det han tidigare berättat om sin barndom – inte minst i SVT:s dokumentär Hatet av Bo-Göran Bodin.

Mot den bakgrunden är det kanske inte direkt strategiskt att börja rada upp gamla lögner man dragit tidigare.
För om han kunde ljuga om det – och nu erkänner det – vad säger att han inte kommer göra samma sak om några år när det gäller boken och allt han hävdat där?
Man skulle kunna kalla det ett klassiskt fall av att ropa varg.


Bortsett från Joakim Lundell så är listan på Nemos kommande gäster inte direkt tunn den heller.
Under de kommande månaderna dyker bland andra Lojsan Wallin, Edvin Törnblom, Matias Varela, Julia Franzén och Katrin Zytomierska upp i studion.
Dessutom spelas ett avsnitt med Marcus och Martinus in redan i morgon.

Så var du en av de som slutade lyssna på Nemos podd när den hamnade bakom betalvägg så har du en del av avsnitt att lyssna ikapp på. Kanske något att göra i sommar? 😉

Kollektivtrafiken är inte ditt vardagsrum!!!

Vad ska kollektivtrafiken egentligen användas till?
För små pauser i vardagen där man passar på att ringa vänner och bekanta för lite ”catch up” eller en plats att sitta tyst och stilla på?
Nadia och Elsa diskuterar nämligen det här i veckans avsnitt av podden ”Det skaver” och man kan lugnt säga att synen på vad kollektiva resor egentligen får användas till går isär.
Nadia är mäkta irriterad på en kvinna som satt och pratade högt i sin telefon, där Nadia ofrivilligt fick insyn i både kvinnans kompis kärleksliv och att det planeras en resa som inleds med en resa med tåg till Malmö.
Elsa menar att Nadia hade hört detta, även om kvinnan pratat i normal samtalston, men Nadia vidhåller att kvinnan skrek.
Elsa, å andra sidan, älskar att ta en liten paus i kollektivtrafiken där hon passar på att ringa vissa av sina samtal.

Vet ni vad jag tycker är värre än människor som skriker i telefonen på allmän plats?
Människor som skriker i telefonen på allmän plats, samtidigt som de använder telefonens högtalarfunktion.
Det borde vara skottpengar på dessa människor.*
Hur är de funtade? Hur är de uppfostrade? Hur är det egentligen fatt?

Jag håller helt med Nadia – kollektivtrafiken är inte ditt vardagsrum!!!
Jag känner samma sak för högtalartelefonister som jag gör för någon som sätter sig bredvid en på ett helt tomt tåg. Man vet inte riktigt vad planen är, men man känner instinktivt att den är fel.
Ge mig SPACE!


*figurativt

Käpphästeri och kanin på koppel?

I veckans avsnitt avslöjar Ida Warg att hon avskyr människor som håller på med käpphästar med ungefär samma passion som Nadia känner för högljudda telefonpratare på tunnelbanan och jag kan bara instämma – även här.
Dock pratar Ida om att hennes barn aldrig ska få hålla på med käpphästar, men det ser jag mer som lek, en av barns alla lekar där fantasin är det enda som sätter stopp.
När jag var liten lekte vi att våra cyklar var hästar, i brist på levande hästar eller tyghästar med en träpinne uppkörd i röven men det var också på den nivån det höll sig.
Ida säger att det inte finns någonting som hon hatar mer, samtidigt som Alexandra kompletterar med att hon tycker att det är SÅ töntigt.

Ida frågar hur man som förälder kan låta sitt barn tävla i käpphästridning, medan Alexandra säger att det är samma ”vibe” som när äldre människor går runt med kanin i koppel. 
Det tycker dock Ida är bättre, då det i alla fall är en levande kanin men Alexandra håller inte med och ställer frågan:
Om du ser Bengt-Göran 43 gå runt med en kanin på koppel, vad tänker du då?
Alexandra tänker ”lönnmördare”.

Men nog är det väl ändå en viss skillnad på barn som springer runt på gården med en käpphäst, och barn som av sina föräldrar lastas in i bilen, körs land och rike runt och förväntas prestera på regelrätta hoppbanor, med både nummerlapp och och domare.
Och då har vi inte ens kommit in på faktiska vuxna som tävlar i käpphästhoppning, och när vi ändå är inne på ämnet – är det någonting man kan använda sitt friskvårdsbidrag till? Ja, inte till en psykolog som Ida föreslår, utan till själva käpphästeriet. Du springer ju trots allt runt med käpphästen mellan benen och samlar steg i telefonen. Borde det tekniskt sett då inte falla in i samma kategori som typ ”gåstavar”?
Konditionsträning som konditionsträning?

Eller?

Vad händer med Isabella Löwengrips blogg?

I slutet av januari meddelade Isabella Löwengrip att hennes blogg satts på paus då hon inte kommer överens med portalen som den ligger på vad gäller modereringen av hennes kommentarsfält. 
Hon utlovade en förklaring och ett avslöjande vad gäller bloggens framtid men någon sådan har inte kommit, så jag gjorde slag i saken och kontaktade henne med frågan.
Svaret är kanske inte lika matnyttigt som man hade kunnat önska, men det är ett svar så gott som något.

Bloggpausen fortsätter med andra ord och tills vidare, eftersom det saknas både lust och fokus, så den som lever får helt enkelt se vad framtiden har i sin linda för Isabellas blogg.