Elsa Billgren älskar mars

Man säger ju ibland att augusti är tjejnyår, eller är det september? Iallafall så tycker jag att mars också är ett nyår. Om man får strössla med dem över året. Mars för mig är känslan av att vara 20-någonting och äntligen vakna ur sitt skal. // Elsa Billgren

Elsa har tillägnat mars månad ett inlägg på sin blogg och förklarar varför det är hennes favorit, och här är varför:

– Det var i mars som jag träffade Pontus. Jag har ju skrivit om det här tusen gånger men för varje år blir det mer magiskt att det faktiskt skedde. Så enkelt, så självklart, så riskfyllt. För det är för sjukt att man träffar en person klockan 04 på Spy bar, byter nummer morgonen efter och sen lever ihop i 17 år.

– Mars är också då mina bästisar fyller år. Alice och Annaklara fyller med bara några dagars mellanrum och har ofta firat ihop.

– Mars är då jag fick reda på att min cancer inte var spridd. Jag minns min läkares telefonsamtal den dagen. Jag var i Pontus mammas förra hus i Strängnäs och ryggade alltid till när telefonen visade inget uppringnings-id. 

Jag vet inte om jag har en favoritmånad, utan jag har enbart två månader som jag tycker minst om och helst skulle hoppa över.
Annars är det sommarhalvåret som får mina favoritpoäng, men det är ju sedan gammalt. Dock struntar jag i när den infaller, så länge den infaller. Helst hela tiden om man får var vara knusslig.
“Hoppljusförnyelse” må vara ordet i kommentarsfältet som dyker upp om man söker på ”mars” och det är ju inte illa för en månad som annars mest är känd för gråslask, grus i hallen och en existentiell längtan efter D-vitamin.

Seglings-Samir Badran är mitt ”spirit animal”

Samir Badran medverkar i ”Över Atlanten” där kända svenskar ska – precis som namnet antyder – segla tillsammans på en hyfsat liten båt tillsammans med några proffs. 
Det brukar vara en kavalkad av sjösjuka, illamående, spyor och allmänt utslagenhet men det är inte vad Samir Badran har på menyn – eller i packningen. Han har istället fyllt sin toalettväska med skönhetsprodukter som hårvax och parfym eftersom image uppenbart aldrig tar semester.

Jag älskar honom!
Medan resten av de medverkande ligger utslagna och ifrågasätter sina livsval med huvudet i en hink, så står Samir och fixar luggen i motvind och dimma som om Atlanten vore en lätt bris på Stureplan.
Och ärligt talat? Om man ändå ska kräkas sig över ett världshav kan man lika gärna göra det med perfekt hår och en hint av parfym.

Atlanten må vara brutal, men glowet?
Det är orubbligt och on fleeeeek.
Fan vad jag önskar att jag var mer som Samir Badran ibland.

Relationsbråk på bästa sändningstid

Vad tror ni Christian Bauer får för att medverka i Wahlgrens Värld? För han får väl lön?
Inte fan kan han ställa upp på det här utan ersättning, eller är ersättningen att han får ta del av Pernillas liv och flärd, och vackert får acceptera att deras intima bråk och relationskriser klipps ihop dramatiskt med en vinjett i bakgrunden och sänds på bästa sändningstid?

Förlåt, men jag har svårt att tro att någon frivilligt sitter i ett produktionsmöte där någon säger: “Toppen, då filmar vi när ni är osams också, det blir stark tv!” utan att det rasslar till ordentligt på kontot. Visst, det här skulle vara en scen med en romantisk middag, men när det hela utvecklade sig till ett riktigt beskt och ovärdigt bråk om Pernillas barn och hennes prioriteringar, borde man inte använda sitt veto där eller är det helt uteslutet?
Jag tror att antingen får han en saftig faktura att skicka varje månad – eller så är han den enda människan i Sverige som tycker att exponering är en rimlig valuta.

Vad tror ni?