Josephine Qvist gör en ”falling down” på Instagram

Bild 1:

“Igår fick jag alltså HAT för jag la ut den här texten efter jag hade spenderat 3h på stranden ensam med min son.

Jag kallade honom även ‘rabiat’ vilket han var under den här tiden som ville äta sand osv vilket också tydligen var hemskt av mig som mamma. HUR i hela friden kan jag kalla min egna son rabiat liksom?”

“En eftermiddag på stranden tillsammans 🥺🤍
Må se mysigt ut men det här kommer jag aldrig göra om ensam🥺 antingen får fler vuxna följa med eller fler vuxna + barn🥺”

Bild 2:

“Jag är lika upprörd igår som idag men jag kan inte släppa hur sjukt det är att folk på riktigt LJUGER om hur det är att ha barn.

Det är inte alltid det bästa som finns, det är inte alltid kul och som att sväva på rosa moln utan ibland är det riktigt jävla piss tufft och jag tänker inte ljuga för er och lägga upp någon fasad här där jag låtsas att livet som mamma är glamoröst och fridfullt, för det är det inte.”

“Jag fick mig på riktigt en käftsmäll när jag blev mamma och insåg att shit det här är inte alls som man ser på Instagram där profilers barn springer på sommarängarna med nydukade här som leker i vinden, ett rent fint hem och det bara är glädje och mys. Det livet är en LÖGN. Så är det INTE att ha barn och ni som tror det ljuger för er själva och för oss andra.”

Bild 3:

“Bara för att man väljer en väg i livet behöver det inte betyda att man måste älska den vägen hela tiden.

Om någon tex ska tävla i fitness, tror ni den personen älskar att sleva i sig broccoli och torr torsk varje dag? Tror ni folk som pluggar skriker HURRAY när nästa tenta börjar närma sig eller att man ALLTID tycker det är super härligt att åka till sitt jobb?”

“Nej såklart inte. Samma med barn. Dock älskar jag alltid Leo men ibland är man LESS och behöver få ur sig det.”

“Förstå vad världen skulle se annorlunda ut om vi mammor fick öppna upp oss fritt om hur vi egentligen känner ibland kring att vara mamma och bli mötta med förståelse och kärlek istället för att bli dömda.

Jag tror många av oss hade mått mycket bättre, nu mår man ju skit så fort man tycker ens barn är jobbigt för då är man ‘en dålig mamma’ alltså WHAT? Det är noooormalt att vilja ha en PAUS och att klaga på att ha barn. Det ÄR jobbigt, ibland dränerande.”

Bild 4:

“Livet är redan tufft som det är you guys. Människor går igenom jobbiga situationer i livet konstant, det sista vi behöver är att bli dömda, vi behöver medkänsla och systerskap.

Det sjukaste är att det är kvinnor som skriver sånt här hat, MAMMOR.. och det är skrämmande helt ärligt. Hur kan en mamma som vet hur det är, döma en annan.. skäms på er.”

“Med det sagt ska jag nu efter jag nattat Leo laga mat och hälla upp ett trevligt glas rött. Och ja, det är alkohol, anmäl mig till soc. 😂 HA EN FIN KVÄLL ❤️”

Josephine Qvist har publicerat ett lite annorlunda Instagraminlägg där hon säger sitt om ensamstående föräldraskap, och det är sannerligen ord och inga visor. 
Hon tycker att människor ljuger om föräldraskapet och utmålade det till att vara någonting det inte är, men är inte det sensmoralen i det mesta som postas på sociala medier?
Josephine har i alla fall fått skit för att hon kallade sin son för ”rabiat” efter att han velat äta sand på stranden i tre timmar. Är det så hemskt och orimligt ändå?

Att säga att livet med barn inte alltid är mysigt? Fullt rimligt om du frågar mig.
Att bli chockad över att folk reagerar på ordvalet? Mindre rimligt.
Alla vill ha “ärlighet” tills någon är ärlig på fel sätt. Också orimligt.

Summan av kardemumman:
Mammor: de mest stöttande – och de mest skoningslösa – i ett och samma kommentarsfält.

Josephine avslutar med att skriva att hon ska ta ett glas rött efter att hon nattat sin son, och uppmanar alla som blir upprörda av detta att anmäla henne till soc, precis som folk gjorde med Penny Parnevik när hon ammade, läste en bok och drack ett glas rött på en och samma gång. 

Mammaliv x Karriär

Josie Q har postat ett Instagraminlägg om hur hon balanserar livet som mamma med livet som influencer då det inte alltid är så enkelt alla gånger att vara en närvarande mamma. 

1. Hon går upp 20 minuter innan sonen Leo vaknar för att få lite egen tid, vilket ger henne mer energi och tålamod för resten av dagen.
Fråga: Vaknar småbarn alltid vid samma tid varje dag eller hur får hon det här att hända?

2. Istället för att skriva långa listor av saker hon ska göra, så listar hon de tre viktigaste, för annars blir hon överväldigad och får ingenting gjort.
Fråga: Hamnar de andra sakerna på någon lista alls eller glöms de helt enkelt bort bara?

3. Under dagen försöker hon checka med sig själv hur hon mår och vad hon behöver. Hon försöker även få in tre mysiga stunder med sonen varje dag där de läser böcker och annat.

4. Hon sätter tydliga gränser för att vara 100% närvarande oavsett vad det handlar om.
Fråga: Det låter jobbigt, får man aldrig zooma ut om man har barn?

5. När sonen somnat är det hennes tur att varva ner, jobba och lägga bort telefonen.
Fråga: Görs inte mycket av influencerjobbet på telefonen, och hur många timmar om dagen jobbar hon?

Gud vad jag älskar att inte ha varenda minut av varje dag inrutan, planerad och upplåst. 
En chokladlabrador är ett helt perfekt komplement till mitt liv. I love it!
❤️❤️❤️

Josephine Qvists nya projekt

När Josephine Qvist presenterar sitt senaste projekt så gör hon det med ungefär samma entusiasm som om hon uppfunnit hjulet, dynamit och botemedlet på cancer – all wrapped up in a teeny, tiny present with a bow on top. 
Nä, skämt åsido – Josephine har egentligen inte presenterat bolaget alls, förutom med en ganska så generell beskrivning där hon i breda penseldrag målar upp vad det är hon och två andra kvinnor arbetat med de senaste 2,5 åren, så frågan är huruvida det här inlägget ska reklamidentifieras? Den är lite klurig, för tittar man tillbaka på det här inlägget efter att bolag och produkter blivit korrekt presenterade så kommer det här inlägget kännas som reklam, men i nuläget? Jag vet faktiskt inte, men det jag däremot vet är hur Josephine valt att benämna sitt nya bolag i detta första inlägg, och det är:

*drum roll, please*…
”Drömmiga hudvårdsprodukter/babyprodukter, som är så snygga att man kommer vilja ha dem stående framme.”

Den här idén skapades när jag var gravid och hade ett samtal med en av kvinnorna jag gör detta med. Jag sa att jag inte kunde hitta produkter som både är bra, faktiskt gör skillnad och är snygga. Bebis produkter man vill ha stå framme liksom. Hon hade tänkt på exakt samma sak och där började resan.

Det jag undrar är – är det produkter FÖR själva bebisen, eller är de för mamman att använda i anslutning till, och direkt efter förlossningen? 
Det är kanske en jättedum fråga, men här antas ingenting. Det misstaget har jag gjort mer än en gång, och trots att parkduvor lär sig fortare än jag, att inte upprepa samma misstag gång på gång, så kommer jag alltså avhålla mig från att gissa hej vilt.
Jag skulle vilja säga att jag troooor att produkterna är TILL barnen. Alltså kladd och krämer som man glaserar den lilla, nya minimänniskan med.
Josephine skriver i sitt inlägg att hon och hennes två kompanjoner gjort ALLT från början till slut – från ax och hela vägen till rykande het limpa, men vad det innebär återstår att se.
Just nu är de tre affärskvinnorna i färd med att välja flaskor, etiketter, färger, pumpar och emballage till sina produkter och planen är att företaget ska lanseras i vår.

Fyller det här projektet ett syfte eller finns det fler babyprodukter än det finns behov för?
Vad har du saknat? Vad skulle du gärna vilja ha i en tub eller flaska att kladda på din ”mini me”? Jag vet inte om jag någonsin sett retinol för barn, för man ska ju börja i tid för att lägga grunden för ett ansikte som är ”on fleek”- eller hur? 😉

Nu(!) har resten av Sverige reagerat på Josephine Qvists blöjbyte på bord

Bildkälla: Stella Pictures

Den 23 september publicerade jag det här inlägget om Josephine Qvist och hennes blöjbyte på ett restaurangbord, ett inlägg som sannerligen engagerade, i alla fall av antalet kommentarer att döma. NU verkar resten av Sverige ha hakat på, och Josephine har delat ett gäng inlägg på Instagram story om saken med kritik från sitt kommentarsfält.

Bildkälla: Instagram.com/josephineqvist

Så här står det på bild 1.

Jag är ALL for womanly/motherly power, men helt ärligt så är det otroligt smaklöst och respektlöst att byta blöja på en restaurang där folk sitter och äter. Det finns toaletter på restaurangerna, använd dem? Jag menar, skulle du vara okej med att en människa satte sig i ett hörne bredvid där du satt och kissade/bajsade där? Eller om en kvinna satte sig bredvid dig och bytte sin använda tampong till en ny? Jaaa, jag vet – barn kan inte ta hand om sig själva på samma sätt som vuxna, men de har vuxna som föräldrar som vet bättre och därmed kan ta med dem in på en toalett. Lika lite som jag vill ha någons religion påtvingat, önskar jag heller inte en illaluktande blöja vid min mat. Utöver det – byt, amma etc på stranden, en bänk – vad sjutton som helst – men på en plats där människor ÄTER? Really? ? Ha lite förbannad taktkänsla? ? Extremt egoistiskt tänkande här.

Josephine Qvist själv skriver så här på bilden:

? ?? folk är galna i kommentarsfältet! Tror expressen artikeln gjorde många upprörda Hahahaha jag svimmar

Artikeln hon hänvisar till är förmodligen den här, men den är i Aftonbladet och inte Expressen.
Det här är en annan av Josephines bilder:

Josephine Qvists text på bilden:
Nu är man psykopat också ? ahahhaha det här är för roligt
Kommentar 1: Det känns lite psykopat varning på dig när du tycker sådant är underhållning när det handlar om att du inte vet bättre. Hoppas du iaf uppfostrar ditt barn med vad som är rätt och vad som är fel. För byta blöja så där på en resturang öppet på ett bord och inte på en toalett är så fel det kan bli.
2. Asså folk här i kommentarsfältet har ju helt gått loco ??
3. Amma barnen är en helt annan grej. Gör d vart som helst. Men byta blöja öppet så här, när d finns toaletter överallt. Ibland undrar jag om folk är så tröga eller om det är jag som är för klok
Så är det här verkligen relevant nu?
Det skulle jag säga att det är i allra högsta grad – jag fick nämligen en förfrågan igår om att medverka i Efter fem för att prata om det här. 🙂
Och psykopatvarning?
Är inte det att dra det hela snäppet för långt ändå?