Öppet Spår
Februari 18, 2026, 18:30
500 Kommentarer
Månad: februari 2026
TW – Kornas väg till slakt
Februari 18, 2026, 15:00
112 Kommentarer
TW – Den här videon innehåller klipp från en slakteri där kor avlivas. Man får inte se några döda djur, blod eller liknande, men man får se när själva skottet sker så tycker man att sådant är jobbigt så är kanske inte det här inlägget för dig.
Paulina – mjölkbonde i Högakusten och personen bakom Instagramkontot @mittlivsombonde har publicerat ett Instagraminlägg där hon följer med, visar och förklarar hur vägen från bondgård till slakt ser ut.
Hon får ständigt frågor om hur det går till, om det är jobbigt och om djuren är stressade eller lider och därför gjorde hon den här filmen för att fler ska få en bättre förståelse för det som är hennes arbete.
Jag fick ett tips om den här videon och tyckte den var intressant. Normalt sett så får man ju enbart se de allra värsta fallen där djur vanvårdats och hanterats på fruktansvärda vis, och trots att hela klippet handlar om djurs väg till avlivning så fick i alla fall jag en större och bättre förståelse för branschen.
Jag skulle aldrig kunna ha det jobb som Paulina har, men jag kan respektera hennes transparens och öppenhet och att hon besvarar – vad jag gissar både är en jobbig fråga och människors förutfattade meningar – på ett bra vis.
En av alla fantastiska grejer med sociala medier, där det går att äga sin sanning på det här viset, snarare än att buntas ihop med undantagen och bedömas efter människors förutfattade meningar.
Julia Frändfors om att ”Mammor” är över
Februari 18, 2026, 12:00
86 Kommentarer
SVT:s serie ”Mammor” har nu gått i mål efter tio avsnitt, och ingen verkar mer lättad än Julia Frändfors.
I inlägget ovan skriver hon:
Jag visste inte att det kunde ge sån backlash av att vara mig själv. Jag visste INTE att jag aldrig skulle kunna hålla mig från att svara varenda fittig komment.
Och svarat har hon.
Och inte lite “jag ska bara bemöta en sak”-svar, utan dygnsöppet kundtjänstläge. Som om kommentarsfältet varit ett extrapass hon inte riktigt lyckats säga upp sig från. Fingrarna måste ha gått varma, och det är svårt att tro att det inte tagit på både henne och hennes omgivning.
Det är något brutalt i att upptäcka att ens största motspelare under tio veckor inte är klippningen, inte tittarsiffrorna, inte krönikorna som publicerats i diverse tidningar – utan främlingar med tangentbord och för mycket fritid. Och att man själv, helt frivilligt, kliver rakt in i ringen varje gång.
Hon skriver att hon inte visste att hon skulle reagera så här, och jag kan tänka mig att det varit en kalldusch av rang att inse:
“Okej. Det här är alltså mitt nya kvällsnöje. Att försvara min och mina medverkande kollegors existens på internet. I tio avsnitt.” (Inte veckor)
Att bry sig är mänskligt.
Att bry sig så mycket att det blir ett heltidsprojekt? Det är utmattande bara att läsa om och jag hoppas att Julia nu kan gå tillbaka till att kanske enbart svara på kommentarer i det egna kommentarsfältet, lite då och då, på ett sätt som känns mindre destruktivt.
Annars kan kanske Chrippa rekommendera henne att rita humlor med barnens kritor. Det är nästan som mindfullness, i alla fall i häktet.
Chrippas Alla ❤ dagskort till Linnea
Februari 18, 2026, 09:00
114 Kommentarer
Kanske är det gravidglowet som talar, men Linnea Lundström är mer stolt över maken Chrippas konstnärliga genombrott i kritformat än valfri förälder på barnets allra första luciatåg, ni vet där de mer petar varandra i näsan med de elektriska ljusen än sjunger ”Midnatt råder”.
Hon har nämligen inte fått ett sånt där perfekt, glansigt Alla hjärtans dag-kort med guldprägling och färdigskriven vers från någon anonym copywriter i Borås – utan hon har fått ett som kort ser ut att ha producerats under pedagogisk fri lek, med limstift i panikläge, tre meter tejp och en vision som tappade riktning redan vid första hjärtat.
Ni vet typen – hjärtan i olika storlekar, olika färger och olika grader av symmetri, toppat med någon form av bevingad insekt som ser ut att leverera kärlek men lika gärna kunde vara på väg att pollinera en maskros.
Det enda som saknas är en kräfta. Inte en enda liten röd rackare i sikte.
Betyder det här att “Chrippa Kräfta” officiellt gått i pension? Har vi nu istället att göra med “Stoffe Surrhumla” – mer fluff, mindre klor?
Oavsett: det är ändå något vackert i att få ett kort som ser ut att vara gjort av ett dagisbarn med stort självförtroende och begränsad finmotorik.
Kärlek, men gör det DIY på kriminalvårdens finaste papper. *handhjärta*