Karen:
Lustigt hur ni alla kroppsaktivister tjatade om att alla kroppar är lika fina men när viktminsknings läkemedel släpps så hoppar ni alla på det för att bli smalare 😁

redbygrace:
Exakt! Och helt plötsligt börjar alla tala om att de har så ont i sina kroppar och därför måste gå ned i vikt. Konstigt att de sa precis tvärtom innan….

(svar):
frrr

Sanna:
hon har aldrig påstått sig vara det!

Margareta Grääs · Skapare:
Att jag varit fet hela mitt liv gör inte mig till en kroppsaktivist. Ta inte ut ditt hat på feta människor på mig ❤️

Den här diskussionen dyker upp igen. Och igen. Och igen.
Och märkligt nog är det nästan alltid smala personer som drar igång den – idén om att tjocka människor som använder viktminskningsmedicin på något sätt ska skämmas. Som att de först ska skämmas för att de är tjocka – och sedan för att de gör något åt det.Det som hela tiden försvinner i debatten är grundproblemet: alla människor behandlas inte med samma respekt. Inte ens i närheten.

Tjocka personer marginaliseras, ifrågasätts och reduceras. De blir antingen betraktade och kommenterade – som om deras kroppar vore allmän egendom – eller helt osynliggjorda.
Motsägelsefullt? Ja.
Verklighet? Också ja.

Och nej – kroppsaktivism har aldrig handlat om att “propagera för att vara tjock”.
Det har handlat om något mycket enklare: att tjocka kroppar ska behandlas med samma respekt som smala.Så nej, det är inte särskilt konstigt att människor till slut tar hjälp av viktminskningsmedicin.
För det är inte bara en spruta som påverkar kroppen – det är också en biljett till ett annat bemötande.Ett bemötande där du plötsligt tas på allvar.
Där dina problem inte automatiskt avfärdas.
Där du ses som en människa först – och en kropp sen.

Ta Linda-Marie Assergård som exempel.
Hennes smärta försvann inte med vikten, men vårdens bemötande gjorde det. Från ifrågasättande till att faktiskt lyssna, och det säger egentligen allt.Och ja – det här gör mig upprörd, eftersom jag vet att det är sant. Jag har själv varit tjock.

Sättet människor tittar på en – samtidigt som de ser rakt igenom en – gör ont.
Det är en märklig dubbelhet: att känna sig både gigantisk och osynlig på samma gång. Och det som kanske är allra svårast att acceptera är hur snabbt det förändras.
Hur bemötandet mjuknar i takt med att kroppen krymper – som om ens värde också gjorde det innan.
För mig handlar kroppspositivitet inte om att romantisera någon kropp. Det handlar om att kräva samma respekt – oavsett hur den kroppen ser ut.

Och om du levt ett helt liv med blickar, kommentarer, fördomar och konstant ifrågasättande – och det plötsligt fanns ett sätt att slippa en del av det?
Är det verkligen så svårt att förstå varför någon skulle ta den chansen?
Eller är det bara svårt att förstå för den som aldrig själv behövt göra det valet?

Bild 1:
“Med den nya Harry Potter trailern så vill jag påminna er om att varje gång ni aktivt delar, tittar eller på något sätt stöttar nyproduktioner/betalar för äldre versioner av HP så tjänar JK Rowling pengar. Hon äger fulla rättigheter.

JK Rowling har använt sin förmögenhet att aktivt dra tillbaka trans-rättigheter i Storbritannien senaste 15 åren. Hon uttrycker sig transfobiskt regelbundet och har betalat miljontals pund för att minska transrättigheter i inte bara UK utan hela Europa.

Denna tjej har varit universums största Harry Potter fan och har läst serien på riktigt hundratals gånger. Är ett vandrande lexikon och kan citera större delen av böckerna från minne. Det är mitt mest omtyckta barndomsminne. Jag FÖRSTÅR att det är svårt att släppa saker som varit viktiga för oss.

Man kan inte skilja på saker och åsikter när dina pengar går ner i hennes ficka som i sin tur drabbar människor varje dag.”

---

Bild 2:
“Jag förstår att alla inte är insatt i alla frågor i hela världen. Men nu vet du så oavsett vad du gjort innan så borde du sluta skrika Harry Potter över skyarna.

Alla har rätt att vara den personen de vill vara, vi måste kämpa framåt för allas rätt – fan inte bakåt”

---

Bild 3:
“Jag kommer med största sannolikhet vara pirat när den släpps och aldrig någonsin säga min åsikt utanför detta hem. Men mina slantar kommer hon inte få”

Trots att det är som att svära i kyrkan så har jag aldrig varit intresserad av att konsumera Harry Potter – varken filmer eller böcker så jag kommer inte bidra med en spänn till JK Rowling kassavalv.
Att bojkotta de nya produktionerna kräver alltså ingen vidare uppoffring från min sida, men hade det gällt vintersport däremot så hade jag stått inför ett riktigt dilemma.

Hur ser ni på det här?
Och vad tycker ni om att influencers använder sina plattformar till sådant här?
Jag tycker det är jättebra! Mer av den här typen av innehåll än fler rabattkoder och bilder i motljus.
Jag tycker det ger extra tyngd till inlägget att Margareta själv skriver att hon älskat böckerna och mer eller mindre kan citera fritt från dem efter att ha läst dem hundratals gånger. Att det är ett av hennes mest omtyckta barndomsminnen, men hon helt inte kan med att stötta en person som aktivt arbetar för och spenderar sina pengar på att dra in transpersoners rättigheter i Europa.

Visa det här inlägget på Instagram

Margareta Grääs har gästat skönhetspodden ”In your face” med Svante & Vaniea, där de pratar om toxic traits i skönhetsvärlden, där hon erkänner att hennes nog kan vara att hon stundtals är en smula äcklig.
Hon är petig när det kommer till tvätta sina sminkborstar och penslar och tjatar på sina följare att göra detsamma, samtidigt som hon själv kan slicka på en tops för att ta bort mascara under ögat eller på en pensel för att få fast pigment.
Skillnaden är att hon vet att det är lite äckligt, medan hennes följare inte förstår att det är deras otvättade penslar som gör att de får finnar.

Jag har faktiskt helt slutat använda tops för att ta bort mascara med som hamnat utanför.
Jag tror det var Annica Englund som en gång skrev att det bästa sättet att få bort mascara med, är att vänta tills den torkat och sedan ”skrapa” bort det med en ren spoolie-borste. (en ögonfransborste alltså)

Vad är din toxic trait när det kommer till skönhet?
Min är att jag allt för sällan gör rent mina kammar, borstar och verktyg till håret och att jag byter rakhyvel i duschen på tok för sällan. De brukar bytas ut när de börjat rosta.
Så lite äcklig är nog jag också… 🙂