Hanna Theorin orosanmäld

Ibland undrar man vad som driver vissa människor:
Under åren jag jobbat med sociala medier har jag vid flera tillfällen blivit föremål för anonyma orosanmälningar. En del av att jobba inom detta yrket har jag märkt under åren och genom andra kreatörer.
Igår var det dags igen. Ännu ett möte med socialtjänsten, ännu en gång där tid och resurser läggs på något som inte har någon verklig grund.
En sak förvånade mig lite i anmälan dock. Att det skulle vara fel och ‘onödigt’ att söka vård för sitt barn om hen behöver vård. I detta fallet för hennes astma. Det hade varit intressant att veta hur anmälan hade skrivits om vi INTE hade sökt hjälp utan skitit i det. 🤡
Det som frustrerar mig mest är inte själva anmälan i sig, utan vad det faktiskt innebär. Varje sådan här anmälan tar tid från barn och familjer som på riktigt behöver stöd och hjälp. Resurser som redan är begränsade används till att utreda saker som bottnar i personliga åsikter eller ogillande, inte faktisk oro.
Man får tycka vad man vill om mig och det jag gör. Det är en del av att synas. Men att använda ett så viktigt system som ett verktyg för att försöka skada någon anonymt, det är inte okej.
Jag hoppas att fler tänker ett steg längre innan de agerar. För i slutändan handlar det inte om mig, utan om de barn som faktiskt behöver bli sedda och få hjälp.

Kommer orosanmälningar i skov eller vad är det som pågår?
Penny Parnevik har blivit anmäld, Laila Bagge likaså och nu även Hanna Theorin.

Förstår jag inlägget korrekt?
Menar Hanna att orosanmälan handlar om att anmälaren anser att det är onödigt att Hanna sökt läkarvård för dotterns astma? Vafalls?
Som hon skriver – om hon inte hade sökt vård för det, så hade hon förmodligen blivit anmäld för det också.
Folk är fan inte kloka! Mycket kan man säga om Hanna Theorin men att anmäla henne för det här säger ju SÅ mycket om anmälaren, men väldigt lite om Hanna.
Stollar!!!

Gossip-bait a Tiingelinn

Tiingelinn kör just nu någon form av soft launch av… ”gossip-bait”?
Fast förklätt till “följ mig på Snap hihi 🫶”.

Förlåt men:
“Blivit VÄÄÄLDIGT bjussig på min snap” och “Jag tänker absolut berätta allt, men bakom en betalvägg/annan plattform där jag styr narrativet själv”

Och sen kommer nästa nivå:
– ringa in “Bilder från min dejt!!!”
– “Hur gick dejten?”
– “Jag är bjuden på dejt”

Alltså… det här är inte ens breadcrumbs längre, det är en hel limpa. Och mitt i allt:
“Lita mer på mig än på skvallersidor”m vilket i praktiken översätts till:
“Lyssna inte på dem som sammanställer allt jag själv lägger ut – lyssna bara på mig när jag portionerar ut det i lagom dramatiska doser”
Det är verkligen influencer-versionen av:
Jag vill inte prata om det… men fråga gärna igen så jag kan säga lite till.”

Gossip-gate 2026:
Inte att något läcker – utan att allt läcker, men strategiskt.
Och glöm inte att följa Tiingelinn på Snapchat – tiihiiiii!

Isabella Löwengrip: Jag råkade ligga med min terapeut

Bildkälla: Stella Pictures

Uppdatering kl 17:17.

 Källan är det här klippet som kommer från Aftonbladet. 


I Julia Frändfors nya koncept ”Dålig stämning” berättar gästen Isabella Löwengrip något som… ja, man inte riktigt hade på bingobrickan.
Eller så hade man det, vi får se vad ni säger…

Hon delar nämligen med sig av en historia om hur hon under en terapiperiod hade sex med sin terapeut – som enligt henne själv var “snygg, charmig och framgångsrik”, vilket gjorde att fokus gled från problem till… något helt annat.
Det hela ska ha gått så långt att de hade sex under ett samtal, något som senare beskrivs som både “komplicerat” och en smula absurt -inte minst eftersom hon samtidigt betalade för terapin.

Julia Frändfors reagerar ungefär som man själv gör i soffan: med en blandning av chock och vänta, vad sa du nu egentligen?
Exakt vilken typ av terapeut det rörde sig om framgår inte, men oavsett titel så är det här typen av relation något som strider mot de etiska riktlinjer som finns inom yrket.
Barnen och Paul måste vara supernöjda över att få läsa den här typen av saker om henne, men vad gör man inte för att få klick?
Jag fick en kommentar om att Isabellas excelark är tillbaka och jag kan inte annat än hålla med. Hon drar sig mer och mer mot den Isabella hon var på sina sociala medier, strax innan hon kraschade helt och var tvungen att sälja sitt skönhetsföretag, så frågan är vad som kommer härnäst?
Hon verkar ha övergett tanken på att bli världens mäktigaste affärskvinna, så kanske har hon istället titeln ”Sveriges mest skandalösa kvinna” för ögonen? Det känns ju mer troligt, än ”Sveriges nya vett & etikett-expert”.
Magdalena Ribbing vrider sig i sin grav!

Premiär för Julias program är den 24 april på Prime – och ja, “dålig stämning” känns plötsligt som en ganska träffsäker titel.

Elsa Billgren om att spara och rensa

Elsa Billgren – vår ”fifty shades of white-fantast” har fått en fråga om att rensa, respektive spara saker.
Frågeställaren har hela förrådet sparat med skor och kläder som hon inte kan släppa taget om. Vissa kan vara ”bra att ha” andra vill hon spara för att hon pendlar så i vikt pga amning och en tredje hög sparar hon för eventualiteten att de kommer bli modernt igen”. Dock skriver hon att allt sparande tynger henne och hon behöver hjälp med hur hon ska tänka när det kommer till att rensa och slända bort saker.

Elsa svarar följande: 

Här tror jag att man får börja, vem av dessa är jag? Eller vart lutar jag? För mig är det klurigt för jag är en person som mår absolut bäst när det är luftigt, ordning, men samtidigt gammalt och själfullt. Jag har dessutom förändrats under livet. Från att vara en person som mår bra med massa grejer (eller gjorde jag egentligen det är frågan?) till att rensa upp mer och mer och våga säga hej då till sånt som inte är helt rätt. Jag tror absolut man förändras och utvecklas i den här frågan. Ju äldre man blir, desto mer krass kring grejer kanske man är. Behöver jag den här? Kommer den här bara ligga i skåpen? Eller så blir det tvärt om, att känslorna styr inköp och man lätt förälskar sig i saker och samlar.

Hur gör man då när man ska rensa? Jag brukar vara rätt hård och tänka på följande:

– Är det ett trendföremål/plagg?
– Hur mycket har jag använt det, haft det framme?
– Är det ett säsongsföremål/plagg?
– Bär jag det här plagget?
– Hur många liknande har jag, och är detta den bästa?

Jag avskyr tanken på att behöva rensa och slänga/sälja/ge bort saker, men har fått över på det ganska många gånger genom livet och ibland är det skönt när det är klart.
Andra gånger fortfarande gör fortfarande ont att tänka på då rensningen innehöll saker som jag verkligen inte ville göra mig av med, men som inte gick att kånka med över Atlanten, ens på ett fraktfartyg.

Det är som karaktärerna ”Spara och Slösa”, men istället för pengar handlar det om prylar och rensning.
Vem är man? ”Rensaren” eller ”samlaren/Hoardern”?
Vem är du?