Amalia Braun om att vakna utan implantat

För två och ett halvt år sedan gjorde Amalia Braun en dubbel masektomi med direkt rekonstruktion, och valde nu att ta ut sina implantat efter att hennes hälsa försämrats.
Hon har delat två inlägg där hon svarat på frågor om sin operation och känslan efteråt – både fysiskt och psykist.

Bildkälla: Amilia Braun Instagram

Bild 1:

Fråga:
Hur känns det i kroppen och psyket efter operationen

Svar:
ställde mig verkligen in på att det skulle vara jobbigt både fysiskt med kanske framförallt psykiskt.. men det känns faktiskt bättre än jag kanske väntat mig. innan jag bestämde mig drömde jag att jag vaknade efter operationen och kände ångest, sen började jag röra på mig och en våg av lättnad sköljde över mig.. över hur jag kunde röra mig utan att det stramade och tog emot. exakt så blev det:) lättnaden över hur det känns överglänser allt annat lite. jag är liksom nyopererad och känner mig ändå mer rörlig än innan.

Bild 2:

Fråga:
Hur känns de att andas?

Svar:
nu är det inte lika tydligt, har ju vant mig vid andningen nu. men det absolut första som hände när jag vaknade var att jag tog ett andetag som kändes som att det aldrig tog slut. som att mina lungor var större? eller snarare att de fick mer plats, utan att det stramade och tog stop. det är bland det mäktigaste jag varit med om och jag låg och grät i timmar på uppvaket 🥹👶🏻

Hennes kommentarsfält fylls av positiva, peppande och stöttande kommentarer, särskilt under inlägget där Amalia visar upp hur hon ser ut efter operationen, och jag kan bara instämma.

Håret? eller Håret?

Linn ”Tiingelinn” Andersson är ute och smygfotar folk igen – den här gången en kille blev lockigt hår som hon verkar ha suttit bakom på bussen. 
Ni är många som skickat den till mig, så här vill jag verkligen fråga er.
Om ni skulle se en här bild på en killes hårkalufs – hade ni tolkat den som ”Håret 😍🤩” eller som ”Håret 😂😂”. ( Nu kan ni inte se bilden, eftersom jag valt att pixla den, men egentligen handlar nog mer av vem avsändaren är, än vad bilden faktisk föreställer.

För mig är det alternativ 2, men det kanske bara är jag?
Jag utgår alltid från att Tiingelinn är sitt vanligt hånfulla och elaka jag – särskilt när det kommer till personer som inte är kända.

Är det okej att skrämma barn på Halloween?

Bildkälla: Stella Pictures // Pausa Rosas blogg

Familjen Rosas befann sig i solen när halloween ägde rum, så familjen besökte en nöjespark likt Gröna Lund, och på båda ställen finns det alltid läskiga figurer som går i parken för att skrämmas gästerna.
Paula skriver hon om hur hon agerade sköld när hennes barn blev rädda för karaktärerna, trots att de alla visste att det inte var på riktigt. Allt för att ge barnen en så behaglig vistelse som möjlig.
På lite avstånd var det kusligt roligt, men inte när de kom för nära.

Hon tar upp en sak i sitt inlägg som hon bevittnade i parken, där två föräldrar roade sig med att skrämma skiten ur sitt barn:

Två karaktärer red på hästar som leddes av en läskig vålnad. Jag ser ett par, som kör fram barnvagnen med deras lilla barn och som sedan skrattandes springer därifrån. Barnet blev givetvis vettskrämd. Det hade jag också blivit om jag hade körts fram till två stora hästar som leds utav en vålnad. Paret kom skrattandes tillbaks, tog tillbaks vagnen och tröstade det hysteriskt ledsna barnet.

Vart någonstans är detta kul? Vart någonstans är detta en trygg och njutbar stund för det här barnet? Varför skrämmer man sitt barn med denna typ av avsikt?

Detta är inte kul och långt ifrån okej. Jag blev så illa berörd och tycker det är ett bristande beteende från dom två vuxna som utsatte barnet för detta.

Jag kan bara hålla med Paula, jag hade också blivit illa berörd om jag sett någonting liknande.
Fy fan, hur kan man vilja utsätta sitt barn för det här?
Jag tycker är fruktansvärt. Det dyker upp sådana videos på Tiktok, där föräldrar skrämmer sina barn genom att få dem att gå fram till otäcka halloween-figurer, jag förstår inte hur man skratta åt sådant, jag förstår det verkligen inte.