Det har verkligen hänt något med gravidfotograferingar de senaste åren.
Från att ha varit lite försiktigt hand-på-magen-i-motljus till… ja, det här. Och jag menar det på bästa möjliga sätt.
För plötsligt är det inte bara en dokumentation av en graviditet – det är de facto en hel konstinstallation. Det är poser, ljus, vinklar och ibland en nivå av självsäkerhet som får en annan att känna sig som att man knappt kan hantera fotograferingen för ett nytt passfoto utan existentiell kris.
Men samtidigt – why not? Om man ändå ska bära runt på ett helt liv i kroppen i nio månader, då får man väl också passa på att servera lite estetik, lite drama och kanske en gnutta “fransk konstbok möter Instagram”, visst visst?
Kanske är jag bara lite avundsjuk för att jag aldrig fått gnugga geniknölarna för en liknande installation, eller borde jag gjort någonting liknande med Sauron när han var valp?
Tack för tips!



