Mikroinfluencern Emilia Berglund – eller @hej.emiliaa på Instagram – har publicerat ett inlägg där hon vill ha så mycket frågor och kommentarer som möjligt om obesitas, viktminskningsmediciner, hunger, matbrus och allt annat som kan petas in i en och samma kategori, och bjuder därför in till det i inlägget här ovan.
Eftersom det här är en het potatis, inte bara generellt i samhället, utan även specifikt här inne så tänker jag att det här kanske är ett inlägg som kan intressera er?
Så, vill ni ventilera, ifrågasätta, dela egna erfarenheter eller bara läsa vad andra tycker och tänker – då är det här ett ganska perfekt tillfälle och som vanligt vill jag ber er att diskutera respektfullt, men det vet ni ju vid det här laget!
Föregående inlägg 
Hoppas att folk kan lära sig något och förstå att det faktiskt är en sjukdom. Många verkar tro att alla överviktiga bara är lata och vräker i sig skräpmat hela dagarna.
Att gå ner i vikt är inte så lätt som att bara äta mindre och röra sig mer för alla.
Hur kommer det sig då att de går ner i vikt när de just äter mindre med hjälp av sprutan? Då handlade det ju visst om att man åt för mycket innan och var tjock pga det
Ja? Men de får ju hjälp att motstå ”matbruset” som uppenbarligen är extremt svårt för många.
Matbrus=myt
Varför säger du så?
Försöker du bara provocera igång något eller är du dum på riktigt?
Vad menas? Är matbrus någon slags diagnos?
Hahaha ”matbrus” seglade upp som nytt begrepp att använda som ursäkt, när man inte längre kan försvara ”kalorier in och ut funkar ej” i och med ozempic helt dödande den diskussionen.
Läste någon text i DN häromdagen och utifrån den tolkade jag det som att matbrus är ett nytt begrepp för aptit/hunger.
Att tjocka personer är tjocka på grund av att dom inte kan sluta tänka på mat eller äta? Är det ett nytt begrepp? Ahopp
Och riktigt smala personer är det för att de inte kan tänka på mat eller äta? Eller hur går logiken där?
Allt för att få vara offer I guess
Så tråkigt att det finns människor med dessa åsikter, troll eller inte. Fruktansvärt onödigt och elakt.
Om man äter mycket snabba kolhydrater, stressar och sover dåligt ,blir man sugen på ännu mer skräpmat, som göder dåliga bakterier i magen – som gör en sugen på ännu mer skräpmat. Dåliga vanor går att bryta.
Som att fråga hur personer med adhd kan fokusera om de tar medicin. Har de ingen funktionsnedsättning då? Klart att medicin hjälper mot sjukdom/symtom i många fall.
För att de får medicin?
Ja. Jag har haft problem med mat hela mitt liv. Upp och ner i vikt. Hetsätit och kräkts. Hetsätit utan att kräkas. Haft svårt att känna stopp. Småätit. Ätit på nätterna. Det där suget är brutalt. Mådde naturligtvis jättedåligt. Nu blev jag tillsagd av en läkare att börja träna och gå ner i vikt för att bli opererad. Hade också väldigt högt blodtryck. Och för mig har det här läkemedlet varit som en dröm. Jag har naturligtvis ätit rätt också, särskilt som jag tränar. Men, det konstanta suget efter något, vad som helst nästan, är i princip borta och det är en sådan enorm lättnad. Går knappt att beskriva. Ironiskt nog så kommer jag i nuläget inte få operationen ändå pga stora risker och en ovanlig problematik. Men jag har iaf blivit normalviktig och stark och det är en stor stor vinst. Jag kanske måste gå på underhållsdos länge men det är det värt. Det är bland det bästa jag har gjort för mig själv. Ni som hånar folk med matbrus talar bara om för mig att ni har ingen aning vad ni pratar om. Var lite ödmjuka och försök förstå även om det är svårt.
När folk uttalar sig om saker de inte vet något om!
Svar till anonym 6:49.
Dubbelverkande hormonstimulering (GIP och GLP-1): Mounjaro verkar genom att efterlikna två inkretinhormoner i kroppen: GLP-1 (glukagonlik peptid-1) och GIP (glukosberoende insulinotrop polypeptid).
Detta ger en mer potent effekt på mättnad och blodsocker än att bara efterlikna GLP-1.Förbättrad blodsockerkontroll: Den primära indikationen är typ 2-diabetes, där läkemedlet hjälper till att sänka blodsockernivåerna genom att öka insulinutsöndringen och minska glukagonutsöndringen när blodsockret är högt.
Kraftig viktminskning: Mounjaro har visat sig vara mycket effektivt för viktminskning genom att minska aptiten och öka mättnadskänslan. Studier har visat att patienter kan gå ner upp till 22,5 % i vikt, vilket är mer än vissa andra liknande läkemedel (t.ex. Wegovy/Ozempic).
Långsammare magsäckstömning: Genom att fördröja magsäckens tömning håller sig maten kvar längre i magen, vilket bidrar till en ökad mättnadskänsla och minskat kaloriintag.
Påverkar energiomsättningen: Läkemedlet påverkar kroppens aptitreglering och metabolisk hälsa.
Du bekräftar ju dock precis det som 06.49 sa. Enligt punkt 2-4 i din lista får man minskad aptit/ökad mättnadskänsla och äter därmed mindre. Som jag har förstått det är poängen snarare att ens mättnadslänsla är fuckad om man har obesitas, (av olika fysiologiska skäl, som medicinen rättar till), vilket är anledningen till att man äter ”för mycket” utan medicin. Det är väl det hela matbrusdiskussionen handlar om?
Ja, man går ner i vikt av att äta mindre, problemet är snarare att det för människor med obesitas i princip varit omöjligt att äta mindre innan medicinen eftersom deras hungerskänslor inte fungerat på samma sätt som en frisk människas.
Det handlar om så mycket mer än bara hunger/”Matbrus”.
Det många kallar matbrus är faktiskt ofta även en renodlade ätstörning!
Hade du läst på hade du även lärt dig att sprutan hjälper till med det metabola det är inte bara att personen äter mindre. Det handlar också om att kroppen hanterar maten annorlunda. Det påverkar tömning av magsäcken och tunntarmen, vilket hjälper till att reglera hungern. Du vet hur det känns när du inte ätit lunch än och magen signalerar att du behöver äta. Den känslan försvinner för någon med obesitas för magsäcken töms långsammare till skillnaden från hur personen kunde känna hunger kort efter en måltid.
Medicinen stabiliserar blodsockret och det kan du läsa på om hur det påverkar hunger och det gör att insulinet sjunker. Insulin som ligger på en bra nivå för också att hormonet inte bromsa viktnedgång.
Nu har jag bara nämnt några få komponenter men det är en medicin som påverkar mycket i kroppen och inte bara ”tankar på mat=matbrus”.
Hade du varit intresserad på riktigt hade du kunnat läsa forskningsartiklar och du hade kunnat läsa utlåtanden från läkare. Gör hellre det än personer som tar medicinen eller personer som tror sig förstå medicinen och som bara vill landa i att personer bara måste äta mindre för att gå ner i vikt.
En del äter helt okej mat men går upp i vikt för att kroppen inte kan hantera maten den får i sig.
Det är som en person som går runt utan att ha fått en diabetes typ 2- diagnos den kommer gå upp mycket i vikt för att den har blivit resistent mot insulin och det går att kroppen lagrar fett istället för att ge energi. Det är anledningen till en person med fördiabetes eller diabetes typ 2 blir så extremt trött efter måltider (blodsockret skjuter i höjden och insulin rusar efter och personen blir fysiskt utslagen och hjärnan påverkas negativt och ger många hjärndimma).
Den här extrema förenklingen av ”är bara mindre och kalorier in och kalorier ut” visar hur intensivt lite personer vet on kroppens olika funktioner.
Säg t-cellers dagliga funktion och folk ser ut som fågelholkar men ska ändå hetsa om att personer som tar glp-1-sprutor är ”lata” och ”bara borde äta mindre och skaffa sig lite bättre karaktär”.
”Hanterar” ”påverkar” Maten ligger kvar lääänge i magsäcken än på någon som ej tar. Kan inte vara bra för kroppen att ej kunna bryta ner ämnena och bajsa ut slagget.
Känns som att bjuda in till diskussion i det här ämnet i ett relativt obevakat kommentarsfält där det mest kommer att vara åsikter, kanske inte är det smartaste. Skillnad på tex Emilias initiativ där det är fokus på frågor och svar, där svaren kommer från någon som lever med sjukdomen. Här inne blir det sällan givande och det är nog svårt att bli det när det inte är någon som aktivt svarar på frågor.
Hej! Frågorna får gärna ställas under reelen som hon länkar till i inlägget så ska jag svara/bemöta dem i en serie 💖💖 Kram Emilia
Exakt så!
Det är nog snarare uppskattat att få ökad trafik genom Bloggbevaknings uppmärksammande, om någon är en influenser i mindre skala.
Tittade lite hastigt på den här Emilias IG och hon verkar inte bara påläst men också emotionellt mogen. Sökte vidare och det ser ut som att hon även har en podcast där hon pratar om ämnet: Tydligen lat (har inte lyssnat men tror många här hade tyckt att den podden är intressant).
Om matbrus – jag upplever att jag får så kallat matbrus när jag inte äter tillräckligt bra. Håller jag mig ”mätt och belåten” på bra vanlig mat så får jag inget matbrus. Tänker på det ofta nu för tiden när matbrus har kommit upp hos gemene man, att det (hos mig!) handlar om att äta ”bra” för att få bort matbruset.
OBS!! Har ätstörningar sen +20 år, svälter, hetsäter, kompenserar i perioder. Men så fort jag har en lugn period med vanlig husmanskost så försvinner matbruset.
Intressant att matbrus vill korrigera till matbrist – tror att matbrus handlar om matbrist (näringsbrist)!
Det finns mat som gör att GLP-1 aktiveras utan mediciner (och utan biverkningar): proteinrik mat, fiberrik mat.
Det är en STOR myt!
Då är det inte matbrus.
Vad jag har i huvudet om ätstörningar sedan jag läste psykologiprogrammet, är att en ätstörning kan drivas att den psykologiska behovet att reglera emotioner men även det fysiska där personer är i svält och hetsäter om vartannat. Kroppen är inte gjord för att vara i ett svältläge och för att stånga sig ur det sätter den igång processer för att förhindra svälten (extrem hunger och allmänt risigt mående). Det är ett uselt sätt som många ägnar sig åt här när de bestämt hävdar att ätstörningar börjar och upprätthålls av att se smala tjejer. Ätstörningar handlar inte om det och ingen kan svälta sig själv på ren och skär vilja, det patologiska tillståndet måste in och ta över hjärnan. Det här är mekanismer som styrs av en uppväxt och trauman. Det här att hävda att bli sekundärtraumatiserad av att titta på bilder av smala tjejer/unga kvinnor är så jävla okunnigt! Det är inte vad som driver ätstörningar. Det är en jätteallvarlig mental störning.
Det är ätstörningen som gör att personer inte kan äta till mättnad eller hetsäter som sedan regleras med svält. Det går inte att se andra äta och bli frisk, det går inte att fokusera på maten om och om igen. Lösningen är att hantera psykologin och reda ut varför och även träna bort vanan att reglera känslor med mat (utesluten mat eller för högt intag så fort känslorna känns överväldigade). I ätstörningen utvecklas även beteenden som känns som kontroll eller förlustkontroll. Det är något annat än det som är roten och vad som driver ätstörningen.
Det här är bara något litet kring ett enormt område.
Det stämmer inte att det inte kan drivas av att se smala tjejer, det kan absolut vara något som utlöser en ätstörning. De har många olika orsaker och vad som utlöser dem behöver verkligen inte vara trauma bakom. Man kan tyvärr svälta sig på ren och skär vilja, det är jag ett levande bevis på tyvärr.
Vad folk inte verkar förstå med medicinen är att själva medicinen inte gör att du går ner i vikt poff bara sådär. Du MÅSTE ändra på alla dina matvanor och träning – precis som vid ”vanlig” viktnedgång. Det som medicinen gör är att hjälpa dig på traven.
Obesitas-sjuka personer har en ruckning i sitt hormonsystem, vilket innebär att de har svårt att känna mättnadskänsla, konstant tänker på mat (det som kalas matbrus) och konstant jagar dopamin (mat = froda belöningssystemet).
Medicinen hjälper sjuka människor att stabilisera hormonerna. Dvs man känner mättnadskänslor lättare = man äter mindre. Man tänker mindre på mat = man äter mindre.
Det är ett hjälpmedel, inte någon slags quickfix där du droppar 5kg mirakulöst bara för att du tar en spruta.
Folk som kritiserar som mest är de minst pålästa.
Jag tycker inte det är mycket annorlunda än att folk som tränar mycket dricker proteinshakes, kreatin osv för att hjälpa kroppen på traven för muskelbyggning 🤷♀️
Men nog är det ju på sätt och vis en Quick fix på kort sikt, eftersom medicinen kraftigt reducerar suget efter mat. Men ifall man i normalfall t.ex känsloäter så har får man ju inga verktyg till att hantera känslorna. Lite samma som att det är lätt att äta lite då man är sjuk och inte vill ha någon mat alls.
Nej, man måste inte ändra matvanor med medicinen (annat än att man vill äta mindre mängder), och det kan orsaka problem på lång sikt. Om man blir mätt oavsett vad man äter och hur lite man äter finns risk för undernäring och att man förlorar muskelmassa i stället för fett. Kroppens naturliga GLP-1 utsöndras under kort tid för att signalera att det är dags att sluta äta, men med medicinen får man denna signal 24/7.
Fast det är ju just därför man måste ändra matvanor? 🤷♀️😅
Eftersom du äter mindre måste du prioritera att äta rätt mat. För att inte bli mätt på 4 chicken nuggets från donken tex. Du behöver se över din kost för att maxa intaget av fibrer, protein osv.
Så jo, du måste ändra dina matvanor om du ska använda viktmedicin. För annars förstör du kroppen, precis så som du säger.
Men medicinen tvingar en inte att ändra matvanor; man blir mätt av vad skit som helst. Tror du verkligen att alla som tar viktminskningssprutor lägger om kosten?
Undra om det är därför en del som tar dom ser så sjuka ut.. För dom får verkligen inte i sig några vitaminer osv om dom bara äter skräp…
De minst pålästa är också de som fortfarande hävdar ”att de tar medicin från diabetessjuka”.
Men gör dom inte det i de fall/perioder det är brist på sprutor? Är det inte prio att de med diabetes får tillgång till sprutan och om det blir något över så kan resterande få?
Nej, för Ozempic skrivs enbart ut till diabetiker numera. De med övervikt får andra mediciner, såsom Wegovy som är samma ämne men annat namn och under annan indikation. Det blir alltså två olika mediciner och två olika patientgrupper.
I viktmedicin finns inget insulin, så nej en diabetiker för en långsam död om man tror Mounjaro, Wegovy är ”insulin för diabetiker”.
Obesitas är en beroendesjukdom precis som vilket drogberoende som helst och kan ha olika bakomliggande orsaker varav arv , miljö och psykiskt mående spelar en stor roll .
Jag tror inte att man löser problemet bara med sprutor utan att jobba med de underliggande orsakerna. Precis som med gbp så kommer det att visa sig att en stor procent kommer att få återfall.
Tycker det är hemskt att många som gör den operationen enbart gör det, går ner massa i vikt men jobbar inte med problemet. Många som gjort den har haft ett matmissbruk och när dom plötsligt inte kan äta lika mycket, tröstäta, trycka i sig så behöver dom den där kicken för att få det där på annat sätt. Så istället blir det shoppingberoende, alkoholist, spelmissbruk osv.
Jag är glad över att obesitas definieras som en sjukdom i dag så att människor faktiskt kan få hjälp. Det kan bli allvarligt, med många följdsjukdomar. Därför tycker jag det är väldigt beklämmande med människor/influencers (nämner inga namn) som sprider motsatt information, tex att kraftig övervikt inte alls ger följdsjukdomar.
Det var en grov förenkling och även uteslutande av de medicinska komponenterna.
Redogör även ordentligt om T-cellerna om du har sån koll och hur medicinen påverkar.
Trött man blir på er som bestämt hävdar att ni har koll och ska berätta för andra hur det faktiskt ligger till.
Och som idag- efter att gått upp allt efter op- klarar av att både gå ner OCH håla vikten på viktmedicin.
Har använt Mounjaro sedan i oktober, har ni några frågor om hur det är/funkar osv så bomba på med frågor 😊
Fungerar det bra för dig?
Funkar väldigt bra, hade lite problem med magen första veckan, men för övrigt inga biverkningar.
Dämpar hungerkänslan ordentligt så man måste påminna sig att faktiskt äta.
Kan du kommentera hela processen? Var det svårt att få den utskrivna? Hur mår du nu? Vad är den största skillnaden?
Sökte hjälp via en online-tjäns som nästan heter som Yatzy, och kan starkt rekommendera den, man fick skicka in bilder och mått som bedömdes av läkare, och fick efter detta ett recept utskrivet samma dag.
Efter det man fick även en remiss till en vårdcentral för att ta diverse blodprover.
Man följs av både läkare och sjuksköterska (online) och det kändes tryggt.
Mår toppen, har tappat ca 15kg under 7 månader vilket inte är ett snabbt ras utan mer en kontrollerad viktnedgång.
Det som har underlättat enormt är just att man inte är hungrig hela tiden och att jag hittat en bra och balanserad kost vilket gör att jag kommer kunna behålla min vikt när jag slutar.
För medicinen är inget mirakel som är en permanent lösning, snarare ett hjälpmedel att ändra sin livstil.
Så nej, det var inte svårt att få utskrivet så jag hade kraftig övervikt och jag mår toppen 😊😊
Grymt! Glad för din skull!
Tackar så mycket 😊
Det är en omställning med både kost och motion, men det ger verkligen resultat.
O med tanke på att jag lagt om kosten helt så tror jag inte jag kommer fortsätta när denna spruta tar slut, jag har hittat min balans.
Vad fick dig att börja med den?
Har du ändrat kosten?
Har dom första kg i viktnedgång gett dig en pepp att äta bättre och träna mer? Jag går inte på någon sån medicin men själv märkt att när jag räknar kcal och vågen börjar gå neråt så är det roligare att försöka få in mer motion och mindre lust att ”fuska” med maten för vill inte gå upp igen. Unnar mig absolut beställmat eller fika någon gång, men innan gärna flera gånger i veckan nu mer sällan.
På vilka sätt försökte du gå ner i vikt innan?
Måste du gå på den hela livet?
Vad kostar den?
Har du fått några biverkningar?
Känner du att du måste försvara dig mot folk?
Blir du arg när vissa säger att det är en genväg/fusk?
Gör det ont att ta?
Var du någonsin inne på att göra någon viktminskningsoperation?
Ska svara på frågorna först o sen försöka sammanfatta.
Kommer avsluta efter max 12 månader då jag redan på denna korta tid har ändrat min kost, synen på mat och även träning.
Den andra sprutan kostade 4700kr men räcker i totalt 6 månader då jag tar lägsta dosen.
Hade trög mage i 1-2 veckor, sen gick det över och har inte märkt nått annat alls.
Just med tanke på att folk verkar ha starka åsikter om det så är det inget jag är öppen med, det håller jag för mig själv.
Blir inte alls arg, bryr mig faktiskt inte. Ser inte hur det ska var fusk när det är ett läkemedel.
Känns inte ens när man tar det, nålen är så liten så märks knapp. Ett myggbett känns mer.
En operation var aldrig ett alternativ för mig.
Jag hade under flera år långsamt ökat i vikt och hade svårt att hitta balansen i kosten och träning.
När jag sökte hjälp så ingår även en app som gör det enormt lätt att kontroller kaloriintag och även vad maten innehåller gällande fett/protein/kolhydrater osv vilket gör att matlagningen inte längre utgör ett problem. Är supernöjd med mitt val att ta den hjälp som finns tillgänglig.
OT: Anjo har gjort en video där han köper en bil, ett klart samarbete med bilfirman, men han säger inte det någonstans. Tips till Camilla!
I samma video: han gör det klart att han tänker inte debattera eller dyka upp på publicistklubbens möte i Norrköping, trots att han suttit och skrikit högt hur han skulle köra över BG.
Jagvhar funderat till och från på att söka hjälp och få sprutor pga ätstörning osv har jag svårt att räkna kalorier (triggande) och tänker konstant på mat. MEN min stora rädsla är att behöva gå på den medicinen sen typ… för alltid? Tycker man läser överallt att folk som sedan slutar går upp alla kilon ganska snabbt igen. Och det är en dyr medicin som jag inte har råd att gå på en längre period. Hade varit fantastiskt att få hjälp med viktnedgång men vill ”klara det själv”. Känner dock att jag inte får hjälp av vården. Har gått behandling för ätstörning men tycker inte den hjälpt särskilt mycket och sen är man liksom lämnad till sitt öde. Vad gör man?
Se medicinen som ett hjälpmedel att hitta nya vanor du du inte längre kommer tänka på mat hela tiden.
Men du måste förstå att du kan inte ta medicinen och sen när du sluta gå tillbaka till hur det var innan, för självklart kommer du gå upp allt igen då.
Det ÄR en fantastisk hjälp (som jag själv använder just nu) och nuförtiden är det via appar så enkelt att scanna en produkt och få fram kalorier/fett/kolhydrater/protein så det kommer inte vara ett problem för dig.
Så är du beredd att ändra kostvanor (utan att känna hunger) så är det helt rätt väg att gå för dig, lycka till 😊😊
Är det någon mer som har problem med hemsidan? Det kommer upp ett felmeddelande för mig i nästan varje inlägg, sen startas sidan om. Jag vet att någon hade problem för ett tag sen för då kommenterade jag också, sen löste det sig någon vecka. Men nu är det tillbaka igen 😩
Ja, vi är flera som har samma problem. Fruktansvärt irriterande.
Japp samma här, har väldiga problem
Tyvärr har svaret varit att hela sidan måste byggas om och det finns inga planer på det just nu. Så det är väl bara att stå ut.
Vad händer när man ökat till maxdos och medicinen inte längre hjälper? Det är nog det som skrämmer mig mest, att suget då kommer tillbaka ännu mer.
Har kört sen i oktober på lägsta dosen och har inte behövt öka alls. Så det är inte så att man måste öka och öka för att få effekt.
Sedan oktober är ju dock inte så lång tid.
Dessutom pratar man ju numera om livslång behandling.
Kom igen om tre år. De som slutar med medicinen går oftast upp igen, snabbare än de som gått ner utan medicin. och de som fortsätter hamnar ofta på en platå eller går upp igen.
Kan man få veta hur många kg du gått ner på den tiden?
Jag slutade med mounjaro för typ en månad sen och livet är ett helvete just nu. Min kropp känner ingen mättnadskänsla, jag är konstant hungrig och sugen på fet mat och socker trots att jag äter bra mat och tillräckligt stora portioner.
Har otrolig ångest över hela situationen.
Mounjaro är bra när tills man tagit sista sprutan, så tänk efter före ni börjar.
Varför går du inte ist på en låg dos?
Varför skulle man få MER sug när man slutar med medicinen? Jag tänker såhär; man bör gå på medicinen i några år för att verkligen få ordning på livsstil och rutiner. Under de åren blir du både fysiskt och mentalt van vid att äta på ett visst sätt (mindre portioner, mindre snacks osv) så även om suget återkommer lite när medicinen sätts ut så har man en vana inne vilket kommer göra det lite lättare att hantera. Har man en gång haft viktproblem kommer man resten av livet behöva ha koll på vikten och ibland strama åt lite, oavsett HUR man gått ner i vikt.
Nu har jag en ganska lekmannamässig kunskap på området, men har läst en del populärvetenskapliga böcker där man pratar om typ ”set point” för vikt och att kroppen kommer att sträva efter att gå upp igen, om man gått ner. Och därmed producera extra hungerhormoner osv. Men precis som du skriver så kommer ju det problemet oavsett hur man gått ned i vikt, om man använt en metod som man sedan slutar med (operation är ju inget man gör under en period liksom. Men allt annat).
Även många som har gjort en överviktsoperation går upp igen.
Jag har hört teorier om att kroppen vänjer sig vid en stark mättnadssignal dygnet runt.
Och slutar producera GLP-1 när det tillförs utifrån.
Många behöver inte alls komma upp i maxdos.
Har snart gått i mål efter drygt 8 månader och det funkar bra på 6 mg av Mounjaro (maxdos är med detta läkemedel 15mg/v)
Kommer att, efter att jag är viktstabil, sänka min dos och fortsätta på underhållsdos, troligen livet, på kanske 2,5mg.
Paverkas smaken av medicinen? Jag har oftast inga problem att kontrollera min hunger (gillar tex fasta), mitt ’problem’ ar att jag alskar smaken av mat, sa att inte ata ar sa trakigt. Det som funkar bast for mig nu ar att fasta och sen ar det ok att ata ’godare’ maltider an att konstant halla en trist fettfri kost.
Varför ska kosten vara fettfri?
Fettfri för att annars kaosar magen.
Är ju inte hälsosamt att undvika fett då kroppen behöver det. Men antar du menar fettsnål kost.
Har aldrig hänt mig på Mounjaro, men kan naturligtvis vara olika.
Fett behöver kroppen i lagom mängd- bra fett.
Jag har gått på Oz och står nu på Mounjaro och nej, ingen av dem har påverkat mitt smaksinne iaf. Kan fortfarande tycka att mat är otroligt gott, men jag är liksom nöjd efter en liten portion, vilket jag aldrig var förr. Förut kände jag att jag ville fortsätta moffa i mig chips, pommes eller whatever trots att jag var mätt, för det var så himla gott. Nu känner jag mättnaden, lägger ner besticken och tänker ”Vad gott det var, nu är jag nöjd och slutar äta!” utan att tänka vidare på det senare. Väldigt skönt!
Graviditet och glp1
Jag står i ett dilemma. Är överviktig(skulle gärna gå ner 25kg) men vill ha fler barn NU och börjar närma mig 40
Jag känner sån stress av båda dessa. Fick jag välja skulle jag blivit gravid i går typ, vara gravid och sen direkt efter ta tag i vikten. Grejen är att vi försökt sen i våras/somras och det har inte hänt nånting och klockan går och jag blir bara äldre. Jag har gjort normala hölsoförändringar och gått ner 10kg redan men vill liksom inte gå ”all in” när jag försöker bli gravid. Samtidigt går det ju inte så bra, vi behöver nog ta lite hjälp med att få barn och det kan ju ta en jäkla tid. Är livrädd att en medicin ska förstöra fertilitet ännu mer(samtidigt har jag läst att det borde göra nytta) och man ska ju inte bli gravid på medicinen vilket få skulle göra att jag måste vänta jättelänge med att försöka bli gravid och all tid som går när man börjar närma sig 40 är viktig tid.
Vissa säger att man kan bli gravid på medicinen så länge man slutar DIREKT om man får positivt, samtidigt avråds ju graviditet på medicin.
Jag är typ miserabel med den vikt jag har så går jag å ändå inte blir gravid i flera år till så hade man ju lika gärna kunnat ta tag i vikten och vart mer nöjd pigg å glad och kanske förbättra förutsättningarna framåt att bli gravid.
Snälla smarta tankar om detta?
Trodde du var en man som hette Bo
Tidigare alltså. Nu… vet jag att du är en kvinna.
Oj vilken svår situation, känner med dig… 🙁 Jag hade lite liknande tankar för ett par år sedan. Kämpade i två år med att bli gravid, fick missfall och tog sedan tid, och stod till sist på min högsta vikt ever (jag är 161 cm och vägde då ca 96 kg). DÅ blev jag gravid, hade en helt frisk fin graviditet, födde mitt barn, och efter något år tog jag tag i vikten när jag vägde 97 kg. Har nu gått ner 15 kg med hjälp av medicin. Så för mig var det inte ett problem att jag led av fetma när jag blev och var gravid, trots hög ålder (fyllde 36 strax efter förlossningen) och rejäl ärftlighet för diabetes (farmor, pappa, mamma…).
Jag vet inte hur stor du är, men i din sits hade jag nog gått all in på att försöka bli gravid och få barn innan jag tar tag i vikten. Åldern går ju tyvärr inte att påverka hur mycket man än vill… Tjocka kvinnor har i alla tider blivit gravida och fött barn. Kolla din sköldkörtel så den inte den strular bara, det kan påverka både vikt och fertilitet negativt! Du verkar ha gjort ett toppenjobb som på egen hand gått ner 10 kg! Fortsätt så! Det går jättebra att fokusera på att äta sunt (mycket grönt, mycket naturligt protein, bort med processad mat och överdrivet mycket socker), styrketräna och promenera mycket, medan man försöker bli gravid. Det kommer snarare hjälpa än stjälpa.
Bara mina tankar, känner som sagt igen det du skriver… Stort lycka till!
Skulle jag gå ner 25kg så skulle jag va smal och ha ett klockrent BMI och det är där runt jag mått som bäst, känt mig som mig själv osv- med det sagt är jag lång och proportionerligt överviktig, alltså, de flesta skulle nog inte tänka att jag väger det jag väger.
Den vikt jag har nu borde inte stå ivägen för att få barn det är mer att jag verkligen inte trivs och jag skäms och vet att behöver vi ta hjälp så kommer det kommenteras och jag orkar inte med det.
Har som du haft lite svårt att få barn tidigare och det triggade igång mitt ätande eftersom jag var så orolig att förlora graviditeten. Därför vet jag att jag skulle ha svårt att ha ordning på min mat när jag är gravid igen och antar att jag kommer gå upp mkt samt inte må så bra fysiskt.
Men väljer man, känna sig ful och få en bebis eller känna sig fin utan bebis(vilket ju heller inte är en garanti) så är valet solklart BEBIS!
Tänker såhär: dundra på med glp1 tills du kommer under gränsen för IVF (brukar vara bmi 30). Därefter eller under tiden söker du vården, omtalar att ni försökt en tid och be om remiss till specialistvård för fertiliteten. Jag tänker att det här är relevant att veta att för IVF (om det blir nödvändigt) finns det ganska snäva regler vad gäller ålder, tyvärr. Därför tänker jag parallellt jobba mot att bli gravid på egen hand men också undersöka alla möjligheter. Det är säkert inget bekymmer alls med din fertilitet men för att inte låta det gå i stå. Så jag tycker du ska köra GLP1 tills du är nere under bmi 30 iaf.
Har inte haft problem att bli gravid tidigare däremot fått missfall. Har barn sen innan och då skulle en ivf ändå bekostas av en själv och då är ju inte ålder å då lika viktigt tror jag
Har heller inte ett jättehögt BMI eftersom jag är rätt lång
Har läst och kollat upp mkt och hittar flera i USA och andra länder som menar att medicinerna reglerar hormoner osv så man har stor chans att bli hjälpt att bli gravid när man tar dom. Hade ju velat prata med en läkare om detta men i Sverige är ju allt enligt FASS och alla avråder från sånt här ”nytt” men det är också en tanke nu när vi inte ens fått ett plus, att kanske skulle glp1 tillockmed kunna hjälpa till.
Samtidigt vill man inte chansa å skada sitt barn.
Är en jävla djungel å har tänkt å hållt på med detta i typ 2år nu och blir bara stressad av hela grejen. Varför tog jag det inte bara då så hade jag kunnat gå all in på graviditet nu, jo för då kände jag samma dilemma och stress och det blev ingenting istället
Hur många barn har du? Och vad är anledningen att du bara måste ha ett barn till?
Bara måste har jag inte sagt. Jag vill. Jag längtar. Jag vill vara gravid. Jag vill att mina barn ska få syskon. Jag vill att vår familj ska bli större.
Skulle inte ta en kula för att få ett barn, skulle inte offra allt jag har för det men jag vill. På ett helt vanligt rimligt sätt för att familj är fint vackert och det dom betyder mest enligt mig
Så du vill inte svara på hur många du redan har? Antar det är en del då. Dina barn har ju syskon, de har varandra. Du är bara besatt av att ha en bebis låter det som. Fokusera på din hälsa och barnen du redan har. Lycka till.
Vilken fin kommentar
Nej jag har två barn, för mig är det inte många barn. Exakt varför jag vill ha fler vill jag inte skriva i ett kommentarsfält mer än det jag skrev vilket nog är anledningen till att de flesta vill ha barn. Har god ekonomi, mkt tid å allt det där så nej föder inte in massa barn i ett hårt svårt liv om du oroar dig för det. Puss