I helgen stormade det en smula kring Tiktokaren @Ullabritta3 efter att hon postat inlägget här ovan där hon gjort sig själv mörkare – så kallat ”Black face” –  någonting som många reagerat på. Så klart. 
Hon har sedan dess tagit ner bilden och publicerat en ursäkt på Tiktok, och den är nästan lika lång som det sista sms:et som Anna Book skickade till mig, och jag undrar hur ni ser på det här.

Det centrala budskapet i hennes kungspudel är egentligen: ”Jag menade inget illa, men jag förstår nu varför det uppfattades som sårande, jag tar ansvar för min okunskap och ber om ursäkt.”
Hon lägger skriver även om hur drevet mot henne har varit, men vill samtidigt inte att människor ska avfärda kritiken mot henne som överdriven, utan menar att de som blev sårade har legitima skäl till sina reaktioner och därför tog hon bort videon. Slutligen ber hon om ursäkt till dem som blivit sårade och säger att hon försöker lära sig av misstaget.

Bild 1

Videon/bilden jag la upp där jag visade hur jag som vit person hade sett ut med mörkare drag och mörkare hudton skapade starka reaktioner, vilket jag förstår idag.

När jag la upp den tänkte jag genuint inte att jag gjorde något skadligt. För mig handlade det aldrig om att håna, driva med eller förminska någon. Jag tyckte bara att det var fint, utan någon djupare tanke bakom. Men efter att ha läst människors reaktioner och tagit tid att faktiskt förstå kritiken så inser jag att det finns ett mycket större sammanhang bakom det här som jag inte hade kunskap om då.

Jag tror det är viktigt att många faktiskt förstår varför sådana här videos väcker så starka reaktioner, för om man själv inte har den erfarenheten är det väldigt lätt att tänka ”men det är ju bara en bild” eller ”personen menade inget illa”. Men problemet handlar inte bara om intentionen bakom en video, utan om historien och sammanhanget bakom den.

Bild 2

Under hundratals år har mörkhyade personer blivit behandlade som mindre värda världen över. Deras hudfärg, hår, ansiktsdrag och kultur har inte bara blivit hatade och diskriminerade, de har också blivit förlöjligade, exploaterade och använda som något andra kunnat ”leka med” eller använda som en kostym.

Ett exempel på det är blackface. Det började redan på 1800-talet när vita människor målade sina ansikten mörka för att spela stereotypiska karikatyrer av svarta människor på scen och i media. Det handlade inte bara om smink, utan om att göra narr av svarta människors sätt att prata, röra sig och se ut. Svarta människor framställdes som dumma, aggressiva, lata eller ”underhållande” och det användes för att rättfärdiga rasism och idén om att svarta människor var mindre mänskliga.

Bild 3

Det här är inte bara ”gammal historia” som inte påverkar idag. Effekterna lever fortfarande kvar. Mörkhyade personer får fortfarande höra att deras hud är ”för mörk”, att deras hår är ”oprofessionellt”, att deras drag är ”för mycket”. Många växer upp med att känna att deras naturliga utseende inte accepteras fullt ut i samhället.

Samtidigt har det funnits en trend där vita människor tillfälligt kunnat använda delar av det utseendet som en estetik, mörkare hud, större läppar, vissa frisyrer eller kulturella uttryck och sedan kunna ta av sig det igen när de vill. Det är där mycket av smärtan och frustrationen ligger TROR JAG. För vissa människor är deras hudfärg och drag något de blivit utsatta, diskriminerade eller hånade för hela livet. För andra kan samma drag plötsligt ses som trendiga, exotiska eller snygga när det kommer från en vit person.

Det betyder inte automatiskt att varje vit person som gör något sådant är rasistisk eller har onda intentioner. Många, inklusive jag själv, har inte förstått hela bakgrunden eller kopplingen när man gör det. Men okunskap tar inte bort att det kan väcka känslor hos människor som bär på erfarenheter och historia som vi själva aldrig behövt leva med.

Bild 4

Och det är därför det blir problematiskt när folk direkt svarar med ”folk överdriver” eller ”det var ju bara en trend”. För även om det känns litet för någon som aldrig behövt tänka på de här sakerna, så kan det träffa väldigt djupt hos någon annan. När man avfärdar reaktioner avfärdar man också ofta människors erfarenheter av rasism, förlöjligande och utanförskap.

Som vit person tror jag det är viktigt att förstå att vi inte alltid ser hela bilden direkt, just eftersom vi inte själva levt med den här historien. Det betyder inte att man ska gå runt i skuld eller vara rädd för att göra fel hela tiden, men det betyder att man behöver vara villig att lyssna när människor förklarar varför något känns sårande istället för att direkt gå i försvar.

Jag förstår varför många reagerade starkt på min video. För många handlar det här inte bara om ”en bild” eller om att någon tycker det är fint att vara mörkhyad. Det finns ett större sammanhang bakom som jag inte förstod då, men som jag försöker förstå nu.

Bild 5

Det betyder inte att min intention var rasistisk eller att jag ville såra någon, men jag har förstått att intention inte alltid tar bort påverkan. Jag önskar att jag hade förstått det innan jag delade videon, för då hade jag aldrig lagt upp den.

Jag tar ansvar för att jag var dåligt påläst och för att jag inte tänkte längre än ”det här är fint”. Det var ett misstag.

Samtidigt vill jag också vara ärlig med att det har varit väldigt jobbigt att få så mycket hat och ett så stort drev mot mig. Jag förstår kritiken och jag försöker lyssna och lära mig, men när man redan tagit emot att man gjort fel och ändå fortsätter bli kallad hemsk, trög, ”cancelad” och få höra att man är en dålig människa oavsett vad man säger, så känner man sig till slut väldigt maktlös.

Det känns nästan som att inget man säger spelar någon roll längre, och det gör ont. Speciellt när jag genuint står för att alla människor är lika mycket värda och alltid försöker förstå andra människors perspektiv. Att då bli sedd som någon som medvetet ville skada eller håna människor är väldigt tufft, eftersom det aldrig var min intention.

Bild 6

Jag vill också säga detta till er som försvarar mig genom att säga att folk ”överdriver”: mitt mål är inte att någon ska ignorera varför människor blev sårade. Jag vill inte att folk ska känna att deras reaktioner är fel eller obefogade. Jag förstår idag varför videon blev problematisk och varför det finns ett större sammanhang bakom det här som jag missade.

Ingen behöver förlåta mig eller klappa mig på axeln. Jag vill bara visa att jag förstår varför det blev fel och att jag tar ansvar för det. Men jag är också människa, och ibland tar paniken över i försöket att säga rätt saker när man känner sig totalt påhoppad från alla håll.

Därför valde jag att ta bort videon. Inte för att jag ”ger upp”, utan för att jag har förstått varför den kunde uppfattas som sårande och för att jag inte vill bidra till något som får andra människor att känna sig förminskade eller obekväma.

Bild 7

Så förlåt verkligen att jag inte visste bättre och till alla jag sårade.

Jag vill aldrig tysta er, jag visste bara inte hur jag skulle hantera detta, försökt göra en video men jag får inte med allt på 10 min.

Tankar?