
Sandra Beijer är inne på vecka tre i Paris och berättar målande om allt familjer gör, upplever, testar, gillar och inte gillar.
Didrik har börjat på förskolan, som enligt Sandra verkar göra honom glad.
Är det inte så häftigt med barn, när språket inte ens verkar vara en liten fartkula på vägen? Han pratar uppenbart inte franska och personalen lär nog heller inte prata svenska men vad gör väl det när man kan prata det universella språket att bygga med klossar och pyssla?
Tydligen är det en svensk förskola, men jag vidhåller min inställning till barn och språk.
En av Sandras läsare skriver att hon önskat att ett filmteam hade följt med familjen till Paris för ett program så som Wahlgrens Värld. Jag undrar hur bra och intressant det egentligen hade varit? Missförstå mig inte, jag älskar som ni vet att läsa Sandras inlägg från Paris, och hur hon möter våren där, men jag tror inte hennes och Björns liv innehåller samma dramatik, bråkande och härjande som WV gör – vilket de enbart ska vara glada över – och därför tror jag helt enkelt inte att det finns tillräckligt mycket innehåll för ett tv-program.
Inläggen däremot – I love.
Tankar?




