Slutligen – mitt broderingsprojekt. Alla som vi bjuder hem på middag får signera min duk.
Sedan broderar jag in deras hälsning.
Jag hittade idén på Pinterest, men när jag berättade om den hörde flera läsare av sig och sa att deras mormödrar och farmödrar hade såna här dukar. En fin tradition.
Det finns något väldigt intimt med att brodera någons namnteckning.
En sak jag även upptäckt är att familjer verkar dela handstilar. Här har vi Björns kompis Stefan med familj och min kompis Nina med familj. Alla kvällar får sin egen färg.// Sandra Beijer
Sandra Beijers broderingsprojekt är bland det gulligaste jag sett.
Gästerna signerar duken och Sandra broderar det de skrivit.
WOW! En vanlig gästbok kan bli rätt trist efter ett tag, en en duk som man använder. Yes!
I kommentarsfältet är man ungefär lika exalterad som jag är, och trots att det här tydligen är en tradition i vissa familjer så är det första gången jag hör talas om en broderad gästbok.
Det är inte jag som skrivit den första kommentaren, trots att jag håller med om det som står, att det kommer vara orimligt gulligt när Didrik kan skriva sitt namn på duken.
Sandra skriver även att hennes kompis Jacob är försvunnen och länkar till Missing Peoples hemsida.
Jag håller både tummar och tår för att han snart hittas välbehållen.
