Visa det här inlägget på Instagram

Jag har anmält det här Instagraminlägg Prinsessan Madeleines till Reklamombudsmannen för att se hur det bedöms.
Konsumentombudsmannen har nämligen bekräftat att även kungligheter – med undantag för Kungen, som inte kan åtalas – måste följa marknadsföringslagen precis som vilken influencer som helst.

Så här såg inlägget ut när jag skickade in min anmälan:

Normalt sett delar Madeleine personliga inlägg: gulliga bilder på barnen, officiella framträdanden eller välgörenhet. Hon växlar dessutom friskt mellan svenska och engelska i sina uppdateringar, och därför reagerade jag på sättet det här inlägget dök upp i flödet.
I stället för att visa produkter så illustreras inlägget av en officiell bild på prinsessan och en ganska luddig text. Man måste både klicka fram mer text och läsa vidare för att förstå att det handlar om ett kommersiellt samarbete – prinsessan ska börja sälja hudvårdsprodukter för barn tillsammans med Weleda. Med andra ord: reklam, även om det vid första anblick inte framgår.

Jag tycker det är viktigt att samma regler gäller alla.
Om prinsessan frias riskerar det att bli ett prejudikat: att man kan linda in reklam i en ”personlig” uppdatering utan att följarna inser att det är reklam. Extra märkligt är språkvalet. Inlägget innan handlar om en konferens hon ”was honored to attend”, och sedan följer reklaminlägget med ”I’m excited to share…”. Produkten ska säljas i Sverige, och inlägget efter reklamen är på svenska – så varför engelska här?

Det är inte ett solklart fall, men det har tidigare fällda inlägg inte heller varit.
Jag vill därför att Reklamombudsmannen prövar huruvida inlägget följer god marknadsföringssed och om det står i strid med Marknadsföringslagen.

Jag har sökt hovets presstjänst, så väl som Weledas men de har inte återkommit.

Visa det här inlägget på Instagram

Lisa ”Misslissibell” Zentio har precis släppt en läsdagbok för alla boknördar.
Här kan man recensera, analysera och betygsätta böcker från noll till fem stjärnor – och samtidigt hålla koll på hur många man faktiskt hunnit läsa.

Jag gillar idén!
Det känns som en frisk fläkt bland alla standardiserade influencerprodukter.  Det är lite som en ”Mina vänner”-bok, fast för böcker – minus frågan om favoritfärg och drömkille. Och med tanke på att både träning, kost och sömn numera spåras och mäts i appar – varför skulle inte också läsningen få sin egen plats i självoptimeringskulturen?

Vad tycker du?

Som vi alla vet nu, efter att jag postat två näst intill identiska inlägg – först det här och sen det här –  så ligger Sanna Jönrvik Déman i startblocken för sitt nya klädmärke SJD Wardrobe som hon börjat uppdatera mer om på sina sociala medier.
Hon fick en fråga på Instagram om hennes kollektion kommer vara storleksinkluderande – alltså om den kommer erbjuda storlekar utöver de vanligaste – och hon svarade så här:

“Iom att jag finansierar hela karusellen själv så får jag också ta alla beslut, och även då vilka storlekar som plaggen produceras i. Detta är något jag tidigare fått kritik för när jag gjort designkollektioner, att det är för få storlekar. Oavsett vem som bär ansvar för det så har jag lärt mig av er där och vad som efterfrågas. Så för mig har det varit oerhört viktigt att ta in den kritiken och göra om och med det göra rätt. Jag försöker ta in så mycket storlekar det går och hoppas att alla ska trivas och känna sig fina i min design.”

Och här någonstans förväntar man sig ett tydligt ja eller nej på frågan – men i stället blir det ett klassiskt “vi försöker, men…”.
Alltså, inte helt storleksinkluderande, men kanske lite mer än andra märken? En av mina följare tolkade det kort och gott som ett “nej”, och jag kan inte säga att jag blev så mycket klokare själv, men jag har ställt frågan till Sanna, om hon vill berätta det. I så fall uppdaterar jag, kanske i ett identiskt inlägg som det här – för varför bryta ett vinnande koncept?

Jag kan väldigt lite om sådant här men blev lite nyfiken.
Vad är det som riskerar kostar pengar när det kommer till att erbjuda fler storlekar? Är det själva produktionskostnaden, att ta fram mönster och tillverka plaggen eller att man inte vet om man kommer sälja lika mycket som de ”vanligaste” storlekarna?