Lovisa Worge i NA-KDs reklam

Jag fick den här reklambilden på Lovisa Worge skickad till mig, en reklam för NA-KD – ett märke som hon aldrig skulle falla sig in att ha på sig i vanliga fall – som ser allt annat än sund ut. Vad är ens fokuset i reklamen? Det enda jag ser när jag tittar på bilden är en utmärglad kropp. Varför hon ”ligger” på ett täcke, stående mot väggen är också en smula märklig, men vad vet jag?

Vad säger du?
En fullt rimlig reklam eller en reklam som sänder ut lite fel signaler? Det påminner om den kritiserade reklamen i det här inlägget. 

Bloggbevakning laddar för OS

Vinter-OS är i antågande och det finns få saker jag ser fram emot mer än det, då vintersport är det ENDA positiva med snö och vinter om du frågar mig. 
Men… jag vore ju inte er absoluta favoritspanare på sociala medier om jag inte plockade fram förstoringsglaset och granskade hur bra – eller dåliga – våra svenska OS-atleter är på att följa marknadsföringslagen.

De allra flesta idrottare värda namnet har i dag sociala medier, där det med jämna mellanrum dyker upp reklaminlägg.
Långt ifrån alla verkar dock ha koll på hur marknadsföringslagen faktiskt fungerar i sociala medier – eller så struntar de helt enkelt i den. Min gissning är ändå att den vanligaste orsaken till bristande reklamidentifiering är ren och skär okunskap.
Vissa vintersportare är ungefär lika bra på marknadsföringslagen som jag är på att åka skridskor – den som vet, vet.

En av svårigheterna med sociala medier är alla inlägg där exempelvis skidlandslaget bär kläder med tydliga sponsorbudskap, utan att själva inlägget är ett ”riktat” reklaminlägg. Rent krasst borde detta kunna räknas som någon form av produktplacering, men för att slippa knöla in vartenda Instagraminlägg från alla som tävlar i landslagets färger väljer jag att hoppa över dessa. I stället fokuserar jag på mer ”rena” reklaminlägg. Jag har plockat deltagare lite hejvilt ur den svenska OS-truppen, helt enkelt eftersom alla inte får plats.

Det finns hur många inlägg där idrottare aktivt taggar företag, som i det här inlägget av Moa Ilar:

Moa Lundgren taggar varenda sponsor hon kan komma på samma sätt som Moa Ilar, vilket alltså inte är helt enligt lagboken.

Maja Dahlqvist har postat ett reklaminlägg där hon skriver ”Dan före dopparedan och det är dags att droppa ett nytt samarbete..” och Patent och Marknadsdomstolen har slagit fast att ”samarbete” inte är ett fullgod reklamidentifering, utan det måste stå ”betalt samarbete” men ett bra försök i alla fall.

Jonna Sundling vet precis har man ska göra ett betalt samarbete och inleder sitt inlägg med ordet reklam i STORA bokstäver – följt av vilket företag det är som marknadsförs!
Fem av fem stjärnor!

Ebba Andersson gör reklam för Volkswagen och förlitar sig på Instagramfunktionen som ger företaget tillgång till inläggets statistik utan att behöva gå via Ebba, men den är högst opålitlig när det kommer till reklamidentifiering eftersom den försvinner när inlägget bäddas in.

Så här:

Frida Karlsson begår samma misstag här, den enda skillnaden är att både hon och företaget står som avsändare av inlägget, men fel är det i vilket fall. Det är farorna med att sättas som ”medavsändare” på ett inlägg tillsammans med ett företag, då företaget inte behöver skriva reklam på inlägg om företagets produkter, medan Frida i det här fallet behöver göra det då hon blandar reklaminlägg med personligt innehåll.

Samma sak gäller det här inlägget av William Pooroma där han gör reklam för sin sponsrade bil, och inlägget under av Johan Häggström:

Inlägget som inspirerade mig att sammanställa den här listan var det här som para-olympiern Ebba Årsjö postade där hon gör reklam för företaget som tagit fram OS-plaggen hon kommer bära.

Jag undrar hur domstolen skulle se på den här formuleringen av Edvin Anger. ”Partner/partnerskap” har aldrig prövats rättsligt, men jag har en känsla av att om ”samarbete” inte räckte så vette fan om ”partnerskap” gör det.

Systrarna Öberg går i samma fälla som Frida Karlsson och gänget här ovan med dessa reklaminlägg för Sportshoppen och Swedemount:

Martin Ponsiluoma begår samma misstag som Ebba Andersson här ovan – om ni minns, och det gör även Sebastian Samuelsson:

Sara Hector har postat två reklaminlägg innehållandes tävlingar, men inget av dem är korrekt tyvärr. Tävlingar är reklam och ska märkas som sådant.

Som sagt…jag hade kunnat hålla på i flera timmar med att klistra in felaktiga reklaminlägg, men jag tänker att det får räcka så här. 
EN enda atlet – Jonna Sundling – har markerat sitt reklaminlägg korrekt. EN!
Hatten Toppluvan av!!

Är inte det ganska illa?
Och med tanke på att även företagen riskerar att åka på en släng av sleven om Konsumentombudsmannen väljer att släpa den marknadsförande atleten till Patent- och marknadsdomstolen, så borde det ju även ligga i deras intresse att inläggen utformas korrekt? Eller?


Jag har sökt följande för en kommentar:
Frippe Stenberg – kommersiell chef på Svenska skidförbundet hänvisar till SOK.
Astri Lindbäck – presschef för längdskidåkarna som hänvisade mig till Ulrika Sterner – kommunikationsansvarig för längdskidåkarna, Emma Höglund, ansvarig för media och kommunikation för skidskyttarna och Olle Håkansson, agent för bland annat Hanna Öberg, William Poromaa, Jonna Sundling, Emma Ribom och Elvira Öberg. 

Ingen av dem har återkommit men jag kommer uppdatera inlägget om detta förändras.

Att dela en delad delning och krav på särskild musiklicens för reklam

Bildkälla: Mia Parnevik Instagram

I slutet av 2025 startade Mia Parnevik ett nytt företag där hon designar och tar fram läsglasögon.
Företaget heter Åblick Studios och en kändis som glatt visar upp sig i glasögonen är Anna Toledano Book, som sin vana trogen delar en delad delning av sitt inlägg – allt för att framstå som relevant.

En annan sak som jag också upptäckte och som kan bli dyr för Mia Parnevik och Åblick Studios är att Mia använder skyddad musik i sitt reklaminlägg, någonting som kräver en licens utöver den som Instagram har.
All skyddad musik på Instagram får endast användas i ”icke kommersiella inlägg”. För att använda skyddad musik i reklam så krävs det en synkroniseringslicens som utfärdas av det musikförlag som förvaltar låtskrivarnas rättigheter. Finns det inget förlag så är det låtskrivarna själva som ska kontaktas.
Ska du använda en existerande inspelning behöver du även en licens från den som äger mastern/inspelningen vilket ofta är skivbolaget som gav ut låten.

Jag har skrivit om det här flera gånger, och särskilt efter att Katrin Zytomierska krävdes på 200 000 kr efter att ha använt en Abba-låt i sin reklam för Clean Eating utan korrekt licens. 
Man tänker att det här skulle sprida sig som en löpeld bland andra som gör reklam på sociala medier, men icke, sa Nicke. Just den här låten representeras av flera olika musikförlag eftersom den har fyra upphovspersoner, bland annat Sony Music Publishing, Universal-McA Music Publishing, och jag tvivlar på att Mia och Åblick Studios ansökt om – och betalat för – att Mia ska få använda låten i en av sina ”random” Instagram stories som hon slängt upp.

Kanske behöver hon använda sina egna läsglasögon för att läsa på om musikalisk upphovsrätt?

Bianca Ingrosso bryter mot marknadsföringslagen

@biancaingrosso

Reklam @Anijewels Live now 🥹 The Christmas collection with timeless, elegant, feminine and chic pieces that’s so pretty now for the festive season 🤍🎁

♬ original sound – 🙂

I inlägget högst upp  skriver Bianca klart och tydligt i början av sin Tik Tok-post att det handlar om ett kommersiellt inlägg eftersom hon är en av grundarna och ägarna till företaget Ani Jewels.
Men… en av mina följare uppmärksammade mig på ett mer aktuellt inlägg inlägg från samma serie, som visserligen har några år på nacken, men som ändå är solklar reklam för Ani Jewels. Det postades av Bianca för mindre än 24 h sedan.
Jag tänker att om smyckena inte finns tillgängliga att köpa på hemsidan längre så borde det fortfarande handla om produktplacering.

Och en liten påminnelse till alla som tänker att om det står i ett avtal att influencern ska posta två inlägg, så kan hen bjuda på ett tredje för att visa sin goda vilja. 
Och det kan hen ju så klart, men det betyder inte att inlägget inte behöver reklamidenitifieras. Det enda som sker när hen bjussar på ett extra inlägg är att det inte står med i avtalet mellan influencer och företag, och samma sak gäller när det är influensers egna företag som hen marknadsför.
Kenza har fällts i två instanser – både av Patent och marknadsdomstolen, och patent och marknadsöverdomstolen – för att inte ha reklamidentifierat ett bjussigt gratis-inlägg för företaget Chimi Eyewear, och även Elin Härkönen stoltserade med sin uppenbara okunskap på ett sätt som fick mig att vilja plocka fram den stora skämskudden. D
Det borde alltså vara klart som korvspad för alla influencers som tar sitt jobb på allvar, vad det är som gäller här men icke, sa Nicke.

Borde inte Bianca veta bättre, i egenskap av en extremt framgångsrik entreprenör?
Kanske har hon tagit ett mentalt jullov redan nu?
Vad tror ni?