Lovisa Barkmans innehåll har i mina ögon stundtals varit lika upphetsande som en influencer som väljer mellan 14 olika nyanser av färgen vit att måla på sina väggar där hemma.
Allt är alltid väldigt tillrättalagt, perfekt, färgkoordinerat och generiskt, och därför kommer hennes frågestund om sin graviditet som en stor överraskning.
Såhär öppen och utlämnande tror jag aldrig jag har sett henne tidigare, och därför vill jag lyfta upp hennes frågestund i ett eget inlägg då det hon delar kanske kan få någon annan att känna sig mindre ensam om de går igenom någonting liknande.
Bild 1:
“ahhh congrats! how far along are you?”
“I don’t think I will share my exact due date and week but I am 5 months pregnant🤍”
Bild 2:
“Did it go well right away or did you have a hard time before this pregnancy?”
“This is my 4th time being pregnant. It’s been a heartbreaking journey with 3 losses. 🥺
So having a healthy pregnancy now is something I don’t take for granted, and I’m incredibly grateful.
I’m sharing this because what helped me in my grieving process was seeing other people share their journeys online. It made me feel less alone. I think it’s really important to talk about these things, since so many people are struggling. ❤️🩹”
Bild 3:
“Will you be making a gender reveal? 💙💗”
“I will share the gender later but no gender reveal. I love to watch other people do that but for us we wanted that moment to be just the two of us and no cameras 🫶🏼
what do you think?”Svarsalternativ:
“boy”
“girl”
Bild 4:
“Congratulations! 🤍 How are you feeling?”
“IG vs REALITY:”
Bild 5:
“How are you feeling? What’s been unexpected so far?”
“So, once again. Forever grateful BUT oh wow I would never expect pregnancy to be this hard. I had migraine EVERY day for 16 weeks. I also been having really really low blood pressure and been fainting a lot mixed with lots of other wierd symptoms. After week 16 everything got a little bit better but I am still feeling really bad and spends many days a week in bed full days with really bad migraine and other things.”
Bild 6:
“Have you been able to keep up with your workouts and if so which ones worked best?”
“No not at all! Since I normally have a very active lifestyle I always thought I would be the one working out the whole pregnancy. But my body said NO. Spent the whole first trimester in bed sleeping and having so much pain. I have really really been trying to go on a longer walk with the dogs everyday but not been possible all days. As soon as I have a moment where I feel better now I go to the gym to just stretch or do some light weights etc. But I have really been struggling! Every day is different and I never know how I will feel… 🤍”
Föregående inlägg 
Fyfan vad skönt att jag aldrig planerar att bli gravid. Låter ju fruktansvärt
Samma här! Det är så skönt att veta att jag aldrig behöver göra det där, eller föda…
Jag mådde toppen hela graviditeten! Alla mår inte skit men det är dom som ”hörs” mest. Hade också en toppen förlossning och återhämtning
Hörs mest? Nä det håller jag inte med om. Jag tycker det är tydligt att en graviditet är så jäkla individuell (och ofta även om man har turen att bli gravid fler gånger så kan det skilja sig rejält åt).
Jo tycker också det är de som ”hörs mest”. Är jätterädd för att må dåligt och har extrem spyfobi, efter allt jag ser och hör vetefan om jag kommer våga, tänk om jag också mår så dåligt…
Det förstår jag att man tar i beaktande, om man har spyfobi – för det finns absolut en risk att man mår skit. Av de jag känner nära som varit gravida har 50% mått bra med bara ett fåtal krämpor, 25% har kunnat leva som vanligt och knappt märkt av sina graviditeter, 20% har mått dåligt så de pratar om de och har blivit påverkade av det, 5% har mått riktigt illa och varit sjukskrivna.
Men då är det väl kanske också det som du reagerar på om du är rädd för att må dåligt och har spyfobi? Nu vet jag inte om du vill eller planerar att bli gravid alls, men om det är så så lär du väl ännu mer se och höra de historier som bekräftar din oro?
Nu är inte jag 07.29 som skrev det från början. Men det var ett tag för några år sen, oklart hur längesen, som det inte var lika mycket om hur dåliga folk blir och då var jag absolut inte lika rädd.
Men många gör… Ändå skönt att slippa chansningen!
Finns absolut ingenting så ointressant som att läsa om andras graviditeter. Snark
True!
Fungerar det inte att scrolla på din enhet?
Jo det går jättebra 😘
Gör det då
Håller med, trotsat jag är morsa till 3.
Vad tidigt alla influencers skaffar barn! Eller är det bara jag som tänker att de är yngre än de är? (Typ runt 25).
Du tänker att dom är yngre. De flesta är runt 30-35
Lovisa som inlägget handlar om är 31.
Ah ok! Ja det var inte såå ungt. På mångas beteende känns de yngre men det är väl pga ”yrket” kanske..
På bloggbevakning öppet spår är det bara jobbigt tungt vara förälder eller gravid. En mardröm. Bra inspiration till ett barnfritt liv.
Är inte det mesta i livet tungt och jobbigt till och från?
Ja men är ett enda klagande. När barnen kommer är det bara jobbigt,ingen egentid,ingen tid med partnern. Klagande att förskolan är värdelös osv bara tungt att ha barn tydligen.
Inte konstigt bara rika som har nanny städhjälp som har råd med att köpa hjälp har barn.
Du låter väldigt negativ. Du har garanterat läst positiva saker om barn också, men det blir lätt så att det negativa fastnar.
Angående din sista mening så har du fel, men det förstår du nog.
Nämn nåt positivt då.
Vilken konstig fråga. Klart det är jobbigt ibland, som det är med alla relationer. Speciellt om du i den här relationen har allt ansvar för att hålla den andra vid liv.
Men en pissjobbig morgon försvinner på tre sekunder så fort ens barn visar det minsta ömhet gentemot en. En kram. Ett snällt ord. Någon vill hjälpa till, en annan vill visa upp något hen är stolt över. En tvååring dansar runt till musiken på radion.
Jag hade pissiga dagar innan jag fick barn, det skaviga i livet försvinner inte bara för att man inte har barn. Saker kommer suga ändå.
Jag har inte fött mitt barn än, så jag är inte rätt person att fråga just nu. Men jag kan tänka mig att det är en fantastisk känsla att hålla sitt barn första gången, att få se det växa upp och lära sig nya saker, vara med när barnet upplever saker för första gången osv osv. Det är väl självklart att det inte bara finns negativa saker med att ha barn.
Tycker man att allt låter hemskt så kan man ju avstå🤷🏼♀️
Det är inte bara positivt och inte bara negativt (för de flesta, finns nog de som är jättepositiva och inte upplever saker som jobbiga och sen finns de som ångrar sig och därför inte tycker det är positivt alls).
Ser man mest nackdelar och inte har längtan kan man avstå ja, det är väl klokt. Gör många som känner så.
Tycker jag verkligen inte! Låter ju hemskt. Mitt liv är mest nice.
Som svar till att det mesta är jobbigt.
Ja, det mesta är jobbigt någon gång. Eftersom du skriver att ditt liv är ”mest nice” så är det ju inte perfekt precis hela tiden. Det är nog omöjligt att leva ett helt liv utan att något är jobbigt eller tråkigt någon gång.
Nej håller inte. Det är inte perfekt hela tiden men att ”det mesta är tungt och jobbigt till och från”, nej. Finns massa saker i mitt liv som inte är det, bara ett fåtal som ibland vållar problem, tex jobbet.
Tråkigt likställer jag inte med tungt heller.
Det är för att de negativa delarna går att förklara, alla – oavsett barn eller inte har haft skit i sitt liv. Men det positiva med barn finns det liksom inget jämförbart, det går inte att beskriva utan att det låter futtigt, så därför försöker de allra flesta föräldrar inte ens. Det finns inget som ens går att likna vid lyckan det är en förälder får från sitt barn.
Verkligen? Jag är inte barnkär, tycker inte det är särskilt gulligt med barn. Jag var inte säker på att jag ville ha barn.
Men nu står jag här på jobbet och tittar på bilder av mina barn som om jag är nykär. Det GÅR liksom inte att likställa med någon annan relation, inte min sambo, inte mina bästa vänner, inte min familj – inte ens min katt som fanns långt före barnen och som jag var säker på alltid skulle vara nummer 1. Det är något helt annat.
Håller med. Jag trodde jag var barnkär (men lurade mig själv stenhårt, inte så att jag insett att jag ogillar barn men jag var verkligen inte en barnkär person såhär i efterhand) och ändå så finns det ingenting som går att likställa med ens egna barn, kärleken och lyckan, relationen. Nej det är verkligen unikt. Precis som du har jag alltid haft djur och prioriterat dem alltid och trodde att det skulle vara liknande, men det var verkligen något helt annat.
Och jag förstår att det är provocerande som (o)frivilligt barnlös/barnfri att få höra att det inte är jämförbart med något annat – men det är inte för att annan kärlek är betydelselös, den är bara inte samma.
Det är inte provocerande, det behöver inte bara vara sant. Hur vet du vilken lycka folk känner för saker? Vet absolut folk som inte skulle så känna så för barn, som tur är skaffar de inte. Finns ju även de som inskaffat som inte känner så…
Haha, så himla pretentiös kommentar! Du tror du står över andra och är speciell och ska ”förklara”? Vem är provocerad?
(Ja jag har också barn.)
Det var nog ett sätt att försöka förebygga kommentarer som denna som brukar komma när man beskriver den kärlek som finns för ett barn. Hur man än gör så har man ändan bak.
Nej absolut inte, jag bara berättar ur mitt perspektiv. Jag trodde också (då jag länge inte ville ha barn) att det gick (för mig då, för att förtydliga) att jämföra med kärleken till mina hundar, min ursprungliga familj, min bästa vän osv. Men nej, det är inte ens i närheten (för mig). Om du eller någon annan känner att det är samma som de känner för något annat så är det ju också helt legit att känna så. Då tänker jag att det är så man beskriver kärleken, men jag kan inte beskriva det i jämförelse med något annat.
Då kanske du ska skriva tydligare med ett jag-perspektiv. Varför skulle det va provocerande om du bara utgår från dig själv dessutom?
Jag svarade på kommentaren ”På bloggbevakning öppet spår är det bara jobbigt tungt vara förälder eller gravid. En mardröm. Bra inspiration till ett barnfritt liv.”. Jag gjorde alltså inte en ny trådstart utan tänkte att ett svar på en kommentar alltid är ur ens eget perspektiv om man inte kommer släpande på forskning och evidens.
Är också otroligt jobbigt.. All energi det tar, alla tjafs, oron… Stor lycka och stort jobb, det ska man va medveten om. Förstår om folk vill skippa det.
Håller med. Det är inte för alla och det är ok.
Absolut, men det går ju att jämföra med att vara helt och totalt dränerad. Utmattad, arg, ledsen osv. Det finns det ju fler som upplevt även om de inte har barn.
Fattar inte riktigt varför du skriver detta? Man får ju mer av det med barn oftast, inte att man slipper sånt helt utan.
Jag svarade på kommentaren ”På bloggbevakning öppet spår är det bara jobbigt tungt vara förälder eller gravid. En mardröm. Bra inspiration till ett barnfritt liv.”. Jag gjorde alltså inte en ny trådstart utan kommenterar fortfarande med den här kommentaren som grund, det var därför jag lyfte anledningen till varför (jag tror) föräldrar ofta klagar.
Jag kanske är lite konstig men jag skulle inte vilja uppleva den kärleken. Det låter lite för mkt, blir lite rädd. Älskar min partner, djur mfl så otroligt mkt och starkt, svårt att föreställa sig att älska ännu mer? Det låter liksom jobbigt. Måste komma med en stor oro att förlora också? Menar inte att andra känner så eller att det är fel men för mig behövs det verkligen varken mer kärlek eller oro än jag redan har. Vill ha lite jämnare nivåer.
Det var nog ett sätt att försöka förebygga kommentarer som denna som brukar komma när man beskriver den kärlek som finns för ett barn. Hur man än gör så har man ändan bak.
Kom fel.
Nja, nog älskar jag min fru minst lika mycket som mina barn. Inte så stor ändring i känslolivet efter dom. De är lite jobbigare än henne dock, haha!
Alla känner inte så dock, då ville du nog ha barn ändå.
Varför detta behov av att ”tävla” alltid? Varför måste man jämföra? Varför är det så viktigt att framhärda att en viss kärlek är så mycket större och starkare? Man kan ju bara tala för sig själv dessutom.
För vissa. För andra är det annat.
Tycker det låter rätt mkt så i övriga samhället också…
Jag gillar deras integritet, det känns upplyftande. Och att de ej ska göra en gender-reveel är ännu bättre <3 !!
Personen som kommenterade på det förra inlägget om Lovisas graviditet att hon vad en ”trad wife” som blev gravid direkt efter bröllopet kanske bör ta sig en tankeställare 🙃
Varför får jag känslan av att så många influenser har svårt att bli gravida? Blir de ej gravida på en gång de önskar så ska det göras ’IVF resor’ osv.
Jag kan såklart ha helt fel. 🙄
Vilka mer än Lovisa och Kenza har haft svårigheter?
Hanna Schönberg, Josefin S
Lisa Borg
Alltså jag kan uppleva det som att många som inte blir gravida på typ första försöket, säger att det varit svårt. Sen såklart att det kan ha varit mentalt tufft, men är ju fullt normalt att det inte alltid går på en gång.
Tror det speglar hur statistiken ser ut ungefär över lag med fertilitetsproblem. De är ju i samma system som vi andra när det gäller Ivf, minst 1 år av försök samt ev kötider för att få utredning. Så tror inte influencers gör en ivf resa ”på en gång” det inte går, det är heller ingen kul eller lätt process så inget de flesta är sugna på att starta igång det första man gör.
Det går väl att göra utan att vänta om man väljer att göra det privat och betala allt själv.
Och när dom väl blir det är det århundradets jobbigaste graviditet och så har dom content för ett halvår till av hur fruktansvärt dåligt dom mår. Över lag känns det som att det är de som uppger att de haft svårast att bli gravida som sedan uppger värsta besvären, men det kanske psykologiskt underlättar samt att dessa personer väl inte har så mycket annat att tänka på under dagarna än hur dom mår så därför hör och läser man om dom mest.
Kanske. Jag upplever också att det är de som är oerhört smala som oftast verkar ha svårt att få igenom en graviditet. Typ Lovisa, Hanna S.