När man fyller fyrtio år kan man ju göra bokslut, i alla fall av den första halvan av vuxenlivet. Kanske är man fylld av ånger över sånt som inte blev? Eller blev – men inte blev bra? Men jag försöker istället tänka på vad som blev lyckat. Besluten jag inte ångrar.
Jag är så nöjd med att jag…
Underbara Clara har gjort ett bokslut nu när 40 årsdagen vankas och hon har listat en hel massa saker som hon inte ångrar.
Hon är bland annat nöjd med att hon gifte sig och skaffade barn tidigt, trots att en hel del personer avrådde henne, att hon väntade med alkoholdebuten tills hon fyllde trettio, att hon startade företag 2011 och sa upp sig, att hon tog tag i hälsan och träningen 2020 och att hon tog in Charlotte och Erica i sitt företag för snart tio år sedan.
Vill du läsa hela Claras lista, och mer utsvävningar kring varje punkt så hittar du dem här på hennes blogg.
I Claras kommentarsfält har följande kommentarer ramlat in när jag skriver det här:
Jag är 41 (fyller 42 i år) och min man fyller 45, våra barn är 18 och 20 så nu skojar vi om att vi ska skaffa en sladdis och vara föräldralediga samtidigt som våra barn 😅
Moa skriver:
Vilket fint och rörande inlägg!
Vilken bra idé! Jag fyller 50 i år – jag ska också lista vad jag är nöjd med!
Vad är du mest nöjd med?
Skit i det du är missnöjd med, för att lista sådant blir ingen glad av!
Föregående inlägg 
Det jag är mest nöjd med är alla gånger jag har lämnat en arbetsplats eller en relation, tyvärr har jag väntat för länge många gånger, pga rädsla att man inte kommer klara sig, ekonomiskt eller på andra sätt, men varje gång har det känts SÅ skönt och SÅ rätt efteråt, och det löser sig alltid, oftast till det bättre. Mitt råd till alla yngre människor, eller ja, till alla överhuvudtaget: Stanna inte för länge på ett jobb/i en relation du inte trivs med!! Samma sekund som kroppen säger ”Gå härifrån!” – GÅ!!! Samma dag!!! Det är därför kroppen säger åt dig att gå, pga att din kropp känner saker före du själv är fullt medveten om det.
Rätt. Jag har sagt upp bekantskapen med två vänner som drev företag där jag arbetade. Sakta, sakta blev toppstyrningen total. Till slut tröttnade jag, och berättade vänligt och varligt att jag skulle söka mig annat jobb.
Åh! Den fullständigt totala vreden jag fick tillbaka! Narcissism var nog en av anledningarna, och den fullkomliga avsaknaden att kunna hantera något som ens på mycket långt håll liknade en försiktig kritik.
Är du i samma sits, kliv av. Det går inte att hantera eller förändra sådana människor på sikt.
Jag nöjd med att jag pluggade på universitet och inte gjorde som många andra, tog ett ”välbetalt jobb” efter studenten och fastnade i en bransch/ett företag/på en ort. Jag är attraktiv på arbetsmarknaden, kan jobba med många saker och kan ställa motkrav på arbetsgivare. Dom behöver mig mer än jag behöver dom! Frihet de lux!
Ofta har jag hört/läst om dom som är glada att dom inte pluggat på universitet/högskolan och nu har välbetalda jobb. Dom tycker givetvis att universitet/högskola är bortkastad tid.
Kul att äntligen nu få höra andra sidan också ❣️ 🙏
Jag tycker det är väldigt intressant att du känner att du äntligen får höra den här sidan. Känns som jag aldrig har hört någon som ångrar en utbildning och det låter nästan som det skulle vara något ovanligt att höra att någon är nöjd med att de utbildat sig på universitet? Snarare är väl det som är oftast rekommendation och synen att det är viktigt och lönar sig att utbilda sig och kanske är därför också vissa som du nämner som då inte utbildat sig och ändå lyckats bra, känner att de är nöjda med att ha gjort ett annat val? Kanske inte att universitet är bortkastad tid men de lyckades utan att följa det man förväntas göra? Men tänker att det ju säkert beror på generation och normer utifrån bakgrund och var man kommer ifrån. På Åsa ovan låter det ju som att hon kanske kommer från en mindre ort där fler stannade kvar och jobbar direkt istället för att plugga vidare, och hon gjorde ett val som var mer okonventionellt där och då. Spännande oavsett.
Jag är också nöjd att jag skaffade barn ”tidigt” (var 26 men bor i Stockholm och här är många ofta 10 år äldre när de får första barnet). Är också väldigt nöjd att jag vågade välja en mindre arbetsplats. Har sån frihet och flexibilitet och ett roligt och kreativt jobb med den bästa chefen.
Nöjd med att jag tog första steget och blev tillsammans med min numera man, att inte skaffa barn, att flytta till Stockholm, att sälja huset och flytta till lägenhet, att inte jobba heltid, att skaffa katter, att ha rest mycket, att ha börjat med mitt största fritidsintresse som ger mig så mycket, att våga säga ja och testa nya saker hela tiden.
Vad är det för spännande fritidsintresse? 🤗
Nu blev ju jag också nyfiken…..
Jag tänker att det kanske till viss del är ett personlighetsdrag och inte bara frågan om ifall man ångrar eller inte ångrar vissa saker. Att man har en positiv attityd istället för att till exempel älta hur det kunde blivit ifall man tagit ett annat beslut. Jag är också nöjd med att jag fick barn relativt tidigt. Samtidigt tror jag att om jag skaffat barn sent hade det haft andra fördelar och hade säkert varit glad över dem då.
Så himla nöjd med att jag avbröt min graviditet när jag var 45 och blev med barn, det hade varit helt fruktansvärt jobbigt att ha en 7-åring nu!
Hear hear! Själv är jag otroligt nöjd med att jag skaffade sista barnet vid 38, även om det kan tyckas sent så är det yngsta barnet fem år nu och man börjar känna av friheten så här strax efter 40. Tänk att börja om med en bebis nu, hu!
OT:
Är det skilsmässa på G för Malin Falk Gramer & Carl Falk Gramer?
Enligt Hitta.se bor Malin själv i huset, enligt Mer Info bor hon själv på adressen och enligt Ratsit har Carl ”Särskild adress”
Dom sålde även ”sommarhuset” förra året.
Jag är nöjd med att jag inte har skaffat barn
Samma här. Är nog det valet jag är mest nöjd med att ha tagit. Speciellt när man hör föräldrar prata om sina barn. Låter helt fruktansvärt jobbigt, otacksamt och tråkigt på alla vis.
Skön du är Camilla som plockar bort kommentarer som du själv ska göra inlägg på sen. Varsågod för tipset😁
Va?
Jag är nöjd att jag inte lyssnade på alla (inkl SYV!) som sa att det var en dålig idé att åka till USA efter gymnasiet och vara au pair, istället för att börja plugga direkt. Jag jobbade istället några år, började plugga i USA med CSN, och fick sedan fullt stipendium de sista två åren. Känner absolut inte att jag ”hamnade efter” på något sätt.
Att jag lyckades ta mig in på bostadsmarknaden
Man ångrar sällan sina handlingar, men ofta sina missade chanser……. Food for thought. 🙂
Kan bara tala för mig själv nu, men jag ångrar jättemycket jag faktiskt har gjort.
Är helnöjd men tror – som någon skrev här ovan – att det också är lite av ett personlighetsdrag. Och det är också skönt med åren, att man liksom accepterar de där småsakerna som man kanske skulle gjort annorlunda och inser att man inte varit där man är idag om man gjort andra val.