Jag vill inleda med att meddela att jag av någon märklig anledning blivit ”av-blockad” av Therese Lindgren efter att ha suttit på hennes shit list i flera år. Det är stor dag idag alltså!
Men…om vi lämnar hela den här blockeri-blockera-historien, så kan vi rikta blickarna åt Therese Lindgrens senaste inlägg på Instagram där hon berättar om sin hund Chanel och allt som plågar henne just nu.
En hund sover normalt 12–18 timmar per dygn, men Chanel får inte mer än 5 timmar eftersom hon aldrig får ro. Ibland blir hon så rädd att hon skriker rakt ut och trycker sig in i ett hörn.
Vi tillbringade hela lördagen på akuten, och på fredag har vi en tid hos neurologen i hopp om att få hjälp. Det enda som får henne att riktigt koppla av är när hon sitter i ett bärsele på mig eller Anders. Då kan hon somna en liten stund. Så ser våra dagar ut just nu.
Jag kan inte föreställa mig hur det är att ha ett sjukt barn, men det här känns som en liten aning – och det är vidrigt. Jag vill bara kunna hjälpa henne, för hon är så rädd och jag älskar henne så.
Therese skriver även så här i kommentarsfältet:
Jag vill be er att inte lämna råd om behandling eller avlivning. Chanel har en neurolog som följt henne sedan hon var valp och hur Chanels framtid ser ut vill jag bestämma i samråd med henne.
Jag tänker inte ge några råd om behandling eller säga åt någon att avliva sin hund, men som matte till en hund som föddes med en missbildning i ryggraden, och som trots starka smärtstillande levde med ständig värk, vet jag hur svårt det här är. Vi visste att tiden tillsammans var på väg att rinna ut och från att det att magnetröntgen resultatet kom och tillslut förklarade hennes smärta…så fick vi tre veckor tillsammans.
Det enda vi var helt överens om var att vi aldrig skulle hålla henne vid liv för vår egen skull. Att låta henne somna in var det svåraste beslut jag någonsin tagit – men också det snällaste.
Att vara en bra matte eller husse handlar ibland om just det: att fatta de allra svåraste besluten, även när det känns som att hjärtat går sönder. Att älska sitt djur så mycket att man sätter deras välmående framför sin egen längtan.
Therese skriver att hon kommer ta beslutet tillsammans med Chanels neurolog, och det säger egentligen allt.
När en specialist redan är inkopplad behövs inga pekpinnar utifrån. Jag är övertygad om att hon får all den information och vägledning hon behöver för att fatta det beslut som är bäst för Chanel.
Tack för tips!
