Vad tror vi att Samir Badran ska göra?

Samir Badran har alltså meddelat att han ska stänga av sin mobil i 3–4 veckor (!).
Låt oss bara pausa där: tre till fyra veckor.
För en influencer är det ungefär som att säga “jag ska testa att leva utan syre”.
Så vad kan han tänkas göra under sin digitala exil?
Givetvis har jag några förslag:

Retreat på Gran Canaria:
Han sitter just nu utanför ett casino, så kanske ska han köra “Eat, Pray, Blackjack”?

Ny realityserie?
“Farmen: Off the Grid – Samir edition”, där han ska lära sig mjölka kossor och leva utan pushnotiser.

Metod acting:
Han tränar inför en roll som “mannen utan wifi” i en SVT-dokumentär om digital detox.

Eller så är det här bara Samirs mest ambitiösa clickbait hittills – ”Jag försvinner… i 3 veckor” – och om 48 timmar är han tillbaka med en ny uppdatering med orden:.

Bror, jag saknade er för mycket ❤️

Fyll gärna på med dina roligaste förlag, så kan vi alltid sammanställa dem i en liten plastmapp till Samir att få när han kommer tillbaka in i den digitala värmen igen.

Ja eller nej till att ändra sig?

I våras var Margareta Grääs arg som ett bi över att inte bli inbjuden till lanseringsfesten för CAIAs flag ship store på Biblioteksgatan i Stockholm, där alla hennes vänner och kollegor minglade loss. Då slog hon näven i bordet och svor dyrt och heligt att aldrig mer testa eller recensera en enda produkt från Bianca Ingrossos företag med orden:

Får så mycket frågor om/när jag ska testa nyheterna ifrån CAIA. Det kommer jag inte göra. Har valt att ta avstånd från företaget just nu – inte pga. Jag inte var välkommen på något jävla event utan för att de tydligt inte vill ha mig i närheten av deras varumärke. Har sålt för miljoner åt dem och vill inte längre göra det. Finns fler märken. Jag är trött på att bli ledsen för att jag känner mig exkluderad. Det ligger på mig och inte CAIA men jag vill inte recensera mer.

Men nu har Margareta gjort en piruett värdig en konståkare.
På sin Instastory medger hon att hon fortfarande står för vad hon sa då, men att hon också är en person som kan ändra sig. Och mycket riktigt – i videon (som den här skärmdumpen kommer ifrån) är hon på väg till Coop för att hämta ut ett paket med CAIAs senaste lansering: en skin tint.

Anledningen?
Så många har tjatat på henne att köpa och testa produkten, eftersom de litar på hennes ärliga recensioner.
Är det hela sanningen tror ni eller kan det även vara så att hon eventuellt tjänar ganska mycket pengar på sina annonslänkar för just CAIA-produkter? Eller någonting mitt emellan?

Paula Rosas med familj går i väntans tiden

Förra veckan handlade om att komma tillbaks till rutiner, arbete och skola. Det fick sig ett fokus, men sanningen är att vi i familjen Rosas går i väntans tider. Något stort är på gång att hända i våra liv, något vi förberett oss för under sommaren och semestern. Men vad vore en blogg utan lite mystik? Vad detta handlar om avslöjar vi i nästa vecka 🤎. // Paula Rosas

Paula Rosas är tillbaka från semestern och kämpar – precis som halva Sverige – med att hitta tillbaka till rutinerna.
Ni vet, den där märkliga övergången från solkräm, glass och sandiga stränder till matlådor, läxor och veckoplanering.
Och vad gör man när man inte riktigt vill släppa taget om sommaren? Jo, man kastar ut en kryptisk teaser på bloggen, förstås. Paula skriver att familjen just nu “går i väntans tider” men väljer att suga på karamellen till nästa vecka innan hon avslöjar vad det egentligen handlar om.

Läsarna i kommentarsfältet är förhållandevis eniga: det handlar förmodligen om en hund, och det låter väl rimligt? Paulas mamma har ju två gigantiska hundar, Greta och Viola, som Paula med familj har tagit hand om tidigare.
Någon gissade på pool, men ärligt talat: vem uttrycker “väntans tider” för att de ska få hem en grävmaskin och en klorbrunn?
Oavsett vad, så är det bara att vänta på nästa vecka. Paula har förstått bloggspelets äldsta regel: lämna läsarna nyfikna – och visst funkar det, för här sitter vi nu och spekulerar i om det är en Golden retriever, en Labradoodle eller bara en ny hushållsassistent som ska flytta in i familjen Rosas.

Vad tror ni?
Hund? Pool? Varför inte en katt? Någonting annat?

En fortsättningen på Labubu-gate

Igår skrev jag om hur Josefin Ottosson misstänker att hon blivit blåst av ett företag som påstod sig sälja äkta Labubu-dockor.
Har du inte läst det inlägget än? Gör det först – annars tappar du tråden här.
Företaget Leklo.se försvarar sig i ett mail till mig och påstår att de minsann säljer äkta varor. Problemet? Josefin råkar redan äga originaldockorna – och när hon jämför dem sida vid sida är skillnaderna omöjliga att missa. Bilderna gör det inte ens rättvist, så vill du se eländet i detalj: kolla hennes video.


Men kopiorna i sig är inte det enda problemet.
Om man skrapar lite på ytan dyker fler oklarheter upp. De utlovade leverans på 0–3 dagar med Postnord – men Josefins paket tog tre veckor på sig. Klassisk dropshipping alltså: inget svenskt lager, bara direktleverans från en fabrik i Asien.

Sedan har vi adresscirkusen.
På hemsidan står en adress där det inte finns något registrerat bolag alls. Kollar man istället adressen i de mail som Josefin delat på Instagram dyker företaget Ztar Games AB upp. (Detta skrev en av Josefins följare i hennes kommentarsfält.)

Och som om det inte vore nog ska det finnas en tredje Labubu som försvunnit någonstans i dropshipping-rymden.
Vart den tagit vägen kan nog bara Postnord och några utbrända kinesiska fabriksarbetare svara på.