Veckans avsnitt av Wollin & Clara spelades in under åtskilligt gråtande och snörvlande från min sida. Det hör inte till vanligheterna för mig. Men inte heller hör det till vanligheterna att göra en podd när jag har ångest.
Jag är alltid noga med att vänta med att skriva och prata om det som gör ont tills det gör lite mindre ont. Den här gången gjorde jag inte det – och det var så fruktansvärt nervöst när avsnittet skulle upp. Men det landade fint och jag har fått så många snälla DMs.
“Det ÄR fuckbra! Bästa avsnittet ni gjort. Jag skrattade och grät och kände igen mig”
“Fantastiskt avsnitt och som jag kan relatera till känslan JAG HAR JU GJORT ALLT VA FAN STRAFFAS JAG FÖR?!”
Underbara Clara spelade in ett poddavsnitt samtidigt som hon hade en härjande ångest och hyllas nu för det av sina lyssnare.
Både fint och härligt att se höra och att det togs emot på ett sådant fint sätt. Det är inte en självklarhet alla gånger.
Någon kallade avsnittet för ”fuckbra” och det måste väl ändå vara ett av de finare omdömena att få?
