Färganalys?

Om ni följer mig på Instagram så vet ni att jag gjorde en färganalys (som alla pratar om just nu!) och påbörjade min transformation utifrån just min färganalys. Jag är en true/soft autumn och passar alltså bäst i jordnära färger samt guld eller rosé-metallics. Det som är så kul med färganalysen var att den egentligen bara bekräftade det jag redan känt kring min stil, men inte riktigt kunnat sätta fingret på. Som att jag bleknar varje gång jag är osminkad och har på mig svart. // Michaela Forni

Michaela Forni har varit på färganalys och har påbörjat en garderobsförändring utefter resultat på den.
Tror ni på sånt här eller är det bara ytterligare en sak man kan matcha efter den hittepå-personlighetsfärg man är om man ska tro Thomas Erikssons bok ”Omgiven av idioter”.
Jag har aldrig funderat så mycket på sånt här utan väljer ofta det jag tycker än snyggt. Kanske är jag en skönhet som klär i allt? Så kanske det är?

Tittar man på den sista bilden på Michaela i det här inlägget så är hon PANGSNYGG, så någonting rätt gör hon uppenbarligen. ?

Att ljuga om och smussla med inköp?

PS5 hade levererats så igår installerade vi allt.

Vill ni veta en hemlighet? Paul tycker att jag köper för mycket saker/plagg till barnen så jag smugglade in paketet. Jag sa till barnen att som absolut inte får berätta för Paul för då hade han sagt att vi ska vänta till födelsedagen (hallå det är i november). Vi la kartongen i Gillis garderob. Jag smugglar ofta in saker hemma, nya skor, ett nytt soff-fodral etc… MEN jag har märkt att Paul gör samma sak fast med “prylar”, typ högtryckstvätt och klockor på auktion.

Finns det fler par som gör så?! Oavsett så har vi inte delad ekonomi så det spelar ingen roll egentligen. // Isabella Löwengrip

Brukar ni också ljuga för era nära och kära när det kommer till inköp ni gör?
Brukar ni smuggla förbi saker eller gömma dem i garaget så länge, innan ni kan ta dem längre in – mooooot garderoben!!!

Så här låter det i hennes kommentarsfält:

Tankar? 

Egoina om sonens nya skräck

Bildkälla: Egoina blogg

En dag åkte vi till ett lekland. Det var ingen annan där, vi hade stället för oss själva. Sån lyx.

Henri har förresten blivit LIVRÄDD för dinosaurier helt plötsligt. Inte pga detta, tror jag(?), det kom från ingenstans igår natt. Han vaknade med ett skrik och sa att det fanns dinosaurier under sängen. Nu är han jätterädd här hemma, tror att det finns dinosaurier här, vill vara i min famn hela tiden, vågar inte vara själv eller ens gå in på sitt rum. Han skakar när vi närmar oss sängen. Enda han pratar om är dinosaurier och att han är rädd. Vad är detta om?? // Egoina

Jag har inte toppenmånga råd gällande barn och förädraskap, men tänker spontant att den här filmen borde göra susen, eller hur?

När jag var liten var jag allra räddast för Johan Ulvesons karaktär ”Ville Vessla”  från julkalendern med Ture Sventon, där han står ute i mörkret och kikar in genom ett fönster. Hans ansikte som bara dyker upp från ingenstans.
Jag sov med täcket över huvudet i flera år, även om jag sov flera våningar upp. Fobier och rädslor är ju sällan logiska. 🙂
Jag har inte sett avsnittet sedan den där första gången, men hittade precis hela julkalendern på SVT Play.
Jag ska försöka kolla under påsken, vilket grej! 🙂
Det hade varit kul att på riktigt lägga barndomens trauma bakom mig… ?