Jag dricker inte vatten. Aldrig. Eller jo, om jag måste blanda en Treo brus … vilket iofs händer sällan. Människor i mitt liv kan inte fatta hur jag i n t e kan dricka vatten men jag tycker att det är äckligt. ”Man måste dricka vatten, kroppen överlever inte annars!”
Well, jag är snart 60 år (?) och har klarat mig ganska bra hittills, om jag får säga det själv.
[…]

Jag tänker att det finns vatten i kaffet som jag dricker och även i Cola Zero, som är mitt ”vatten”. Är jag ensam om att klara livet utan vatten? // Monas Universum

Mona vägrar vatten!
Det är nästan som att svära i kyrkan, det där. Vatten – the holy grail. Hemligheten bakom allt från skönhet till smalhet.
VATTEN! Man måste ju ha en Stanley-ish mugg med stort sugrör, eller i alla fall en vattenflaska med mät- och räkna ner-markeringar så man vet hur nära man är att ”klara” dagens mål, och denna vattenhållare ska konstant finnas i din hand eller bredvid datorn på skrivbordet. Det ska sörplas. Och kissas.

Mona skriver kort och koncist att hon får i sig vatten ändå, genom kaffe och Cola Zero och det håller jag med henne om.
Japp, absolut!
Jag får en och annan kallsup de fåtalet gånger jag badar i havet per år och det får räcka så.
Mona hänvisar även till professor Agnes Wold som sagt att man inte behöver hinka i sig vatten, utan att kroppen säger till när den är törstig. Och varför skulle den inte göra det? Är det rimligt att den säger till när den är varm, kall, trött, smärtpåverkad och hungrig, men inte när den är törstig?
Känns det rimligt?

Folk är kritiska till Agnes Wold i Monas kommentarsfält och tycker att man ska ta allt som kommer från henne med en nypa salt.
Men vet ni vad salt gör att man blir?
Törstig!
Cirkeln är sluten.

Våga vägra vatten! eller Våga vägra Wold?