
Öppet Spår

Efter att lågorna slukade familjen Eklunds hem i Pacific Palisades så bestämde de sig för att slå ner bopålarna någon annanstans – och detta något blev New York City. Det verkar ha blivit ett ”town house” som inte ser alldeles billigt ut.
Familjen Eklund är inte de enda som fick se sitt hem gå upp i rök, utan det drabbade även Gunilla Persson.
Jag skulle tro att hon bestämmer sig för att bo kvar i Los Angeles, men vem vet? Hon kanske flyttar tillbaka till Sverige vad det lider?
Var hade du helst bott?
New York eller LA? Eller överhuvudtaget inte USA?
Jag har migrän. När ett anfall slår till spyr jag i princip upp mina inälvor och blir helt utslagen.
Jag misstänker att fler migränare där ute känner igen sig – och jag tvivlar starkt på att någon av oss skulle få för sig att hala fram mobilen för att filma när vi hänger som en trasdocka över toalettstolen. Det är liksom inte direkt en selfie-stund på prioriteringslistan.
Men för vissa influencers verkar verkligheten alltid behöva lite extra filter och dramatik. Plötsligt dyker det upp snyggt arrangerade klipp på ”det värsta anfallet någonsin” – med perfekt ljus och rätt vinkel. Det är svårt att inte undra om det verkligen handlade om en migränattack eller bara ännu en chans till engagemang.
Jag fattar att content är deras valuta, men ibland blir det nästan parodiskt.
För oss som faktiskt vet hur brutalt en riktig migrän kan slå ut en människa blir sånt här mer som teater än igenkänning. Allt för likes, antar jag.
Det är mycket livepodd idag också, och även i morgon. Sen så…
Titta här då! Mamma var i stan över helgen, och plockade med sig Vänerkräftor som hon köpt till pangpris av en fiskande kompis. BÄSTA JAG VET. 🤤
LJUVLIGT var det, och inte en enda kräfta av de tre kilo vi hade på bordet förblev oäten. Finns det ens något godare? 🦞 Efteråt var vi så mätta att ingen orkade efterrätt. Det tog jag igen dagen efter däremot… // Vanja Wikström
Jag vet inte när det skedde, men jag tycker kräftor blir vidrigare och vidrigare för varje år som går.
Jag har alltid kunnat äta några stycken – klor och stjärt med bajssträngen borttagen – men det är också allt.
När folk suger i sig slasket från undersidan deras kroppar får det att krypa i mig. Jag ser ingenting annat än stora insekter. Hummer går bättre än kräftor, men jag äter forfarande ingenting annat än klor och stjärt med bajssträngen borttagen.
Den ska bort även på räkor, hur sjåpigt det än må vara. Urk!
Är det svenskt att älska kräftor?
Se mig i så fall som en tiofotad landsförrädare.
Vad är din ”Unpopular opinion”?