Sandra Beijer om bloggens utveckling

Jag kommer ihåg när möjligheten att blogga på mobil lanserades. Nu kan ni blogga var ni vill! sa utvecklarna. Ni kan ta en selfie på bussen och skriva nåt!
Idiotiskt tyckte jag eftersom jag under inga omständigheter ville att min blogg skulle kännas som något jag gjorde i farten.
[…]

Sedan något år tillbaka har jag rörligt igen, för att det har visat sig mer lönsamt igen. Ni blir bara fler och fler nämligen. Det är roligt men också lite knäppt, att det aldrig blir mättat? Och att så få fortfarande bloggar kommer jag aldrig förstå, att välja att låsa in hela sitt influencerskap inuti en app, livsfarligt om du frågar mig. // Sandra Beijer

En av Sveriges absoluta ”bloggrävar” är Sandra Beijer och i det här inlägget hyllar hon bloggen, både sin egen men även bloggen som fenomen. 
Hon skriver i sitt inlägg att hon fram till idag inte skrivit ett enda av sina blogginlägg på mobilen och tyckte utveckligen med att blogga på mobilen var idiotisk. Aldrig att hennes inlägg skulle bli hafsverk och någonting hon gör i farten, och det tycker jag att hon lyckas med.
Jag tror aldrig jag läst ett inlägg hos Sandra som känts hafsigt eller som skrivet på språng någonstans.

En annan sak som hon tar upp och som är intressant är synen på kollegorna som slutat blogga, till förmån för Instagram, Tiktok och Youtube.
Alltså inte kollegorna i sig, utan fatumet att så månag av dem slutat blogga. Hon skriver att hon aldrig kommer förstå hur man kan välja att låsa in hela sitt influencerskap inuti en app.
Hon skriver ”livsfarligt om du frågar mig” och det kan jag ju bara hålla med om.
Om man själv är den enda varan man säljer på exempelvis Instagram eller Youtube, vad händer om man blir av med sitt konto? Om det är det enda man har? Vi har ju alla sett hur svårt det är att få över sina följare till ett annat konto idag på Instagram, det är oftast bar en bråkdel av dem som följer med, så du kanm absolut starta ett nytt Instagramkonto om du blir av med ditt, men kostnaden kommer med största sannolikhet vara stor och omöjlig att återhämta sig från.

Om det horribla 90-talsmodet kan komma tillbaka så kan väl bloggen också göra det?
BRING BACK THE BLOG!

Är livet som en film?

Tänker ni också på livet som en film ibland? Hur det skulle bli om alla lösa trådar man upplevt fick ett eget slut. Den där killen man var dödskär i men det tog slut på ett så konstigt sätt, fint det hade varit att stöta på honom av en slump nu. Kanske gå förbi varandra på gatan och stanna till helt tyst, le mot varandra och säga hej, hur mår du? Kul att se dig! Det behöver inte vara mer än så, men ett avslut. Gnistrande avslut.
[…]

Lever ni på dagarna som går som en äkta realist eller hoppas ni innerst inne att de där filmiska ögonblicken ska dyka upp? Kanske har ni varit med om något riktigt filmiskt? ?️✨ // Elsa Billgren

Elsa har skrivit ett inlägg om livet och alla de tillfälligheter som utgör våra liv, och hon undrar om följarna lever sina liv realtistiskt eller om de ser ”filmiskt” på sina liv, och väntar på allt från drömprinsen till lottovinsten?
Jag är definitivt en drömmare och har alltid varit, så jag älskade att läsa dessa kommentarer från Elsas kommentarsfält.

Har ni någonting från det förflutna som ni skulle vilja ha en fortsättning på, just för att kunna få det där filmiska avslutet?
OM jag har, tackar som frågar. 🙂

Kränkt å alla som inte jobbar på kontors vägnar

Allas vår Isabella Löwengrip postar ett helt vanligt inlägg med rekommendationer och annonslänkar på ”jobbkläder”, men istället för att komma med den vanliga kritiken om att influencers inte kan länka till någonting utan att själv tjäna pengar på det, så handlar kritiken nu istället om att Isabella inte är så inkluerande vad gäller plaggen hon länkar till, för ALLA JOBBAR FAKTISKT INTE PÅ KONTOR!!
Nej, det är klart inte alla jobbar på konor, men menar man verkligen att Isabella ska tipsa om kläder för ALLA yrken?
Bellas topp tre bästa arbetsbyxor för vägarbetare? Gummistöveltoppen för alla som arbetar inom lantbruket med nötkreatur? Tre stycken prisvärda snickarbälten? Klicka här om du är på jakt efter ett nytt snickarbälte, men kom ihåg att det inte är Isabella Löwengrip som testat dem utan jag som googlat. 🙂

Vad skulle ni vilja ha rekommendationer på?
Ingenting är off limits, så dundra på bara!! Kanske har du själv en rekommendation att komma med som du kommit fram till med på tok för lite på fötterna?

Gulligt eller gränslöst?

Vi var i Heron city på nyårsafton och bowlade. Efter fick barnen välja 3 saker var att göra i spelhallen. Min son på snart 6år tyckte att ”den här ser kul ut”. Jag sa det, att denna är för mindre barn, du kommer inte alls tycka den är kul. Efter en lång diskussion sa jag: men okej du bestämmer. Och det slutade såhär: // Sanna Guidetti

Sanna Guidetti har postat en pixlad film på sin son som sitter i en karusell för mindre barn.
Han gråter och är frustrerad och man hör i filmen hur Sanna skrattar. Sonen är så arg och förudmjukad att han säger att han ska ”skalla” sin mamma sen.
Är det gulligt eller gränslöst att posta en film på ett barn i ett så här, ändå rätt utsatt läge där han är upprörd och skäms över att sitta i en sån karusell.

Jag tycker inte det är gulligt.
Jag tycker det känns lite småförnedrande att som förälder posta ett sådant här inlägg på mitt barn, men så lever jag heller inte i en ”content farm”. Jag anar att svaren kommer skilja sig beroende på om den utfrågade föräldern är influencer eller ej.
Jag tror vi kommer få två ganska tydliga grupper, där den ena tycker att ”SJÄLVKLART är det gulligt och ingen skada skedd” medan den andra står fast i att det är gränslöst till 100% och synd om barnet.

Var står du i det här specifika fallet?
Och är du som svarar ”influencer” eller ”vanlis”?