TRIGGER WARNING – PRO ANAINNEHÅLL!

När blev det trendigt igen att se ut som att man inte mår bra?

Hanna Schönberg är en av Sveriges mest framgångsrika influencers.
Hon har jobbat med några av världens största varumärken, har ett starkt personligt varumärke och är en stilikon för tiotusentals unga tjejer. Just därför blir det både smärtsamt och farligt när hennes kropp i dag ser ut som ett levande ideal från början av 2000-talet – där revben, benknotor och insjunkna ögon ses som ”aesthetic”, alltså det som idag kan kallas för ”rib cage bragging”

För några år sedan var Hanna en frisk, normalstor ung kvinna – fortfarande modeintresserad, fortfarande stylad, fortfarande lika relevant. Men i takt med att hennes kropp blivit allt smalare har också kameravinklarna ändrats: fokus på bröstkorgar som sticker fram genom transparenta tyger, kläder som glider av ett axelparti som inte längre har muskler att bära dem, lår som nästan försvinner i bild.
Och nej – det här handlar inte om att kommentera någons kropp. Det handlar om – för första och sista gången – ansvar.
För när någon med hennes inflytande väljer att gång på gång lyfta fram sin extremt smala kropp i bild – ofta helt utan kontext eller med någon form av reflektion – blir det ett budskap. Ett visuellt ideal. Något att jämföra sig med.

Och det är inte vem som helst som tittar. Det är 14-åriga tjejer som fortfarande inte har byggt en trygg självkänsla. Det är tonåringar som redan kämpar med mat, kropp, hunger och hat. Det är unga kvinnor som tror att lycka, pengar och kärlek finns i kläderna, livet och kroppen som visas upp.
När det enda som syns är ett liv där man glider runt i designerväskor och fashion weeks – men kroppen ser ut som om den inte får i sig näring – vad är det vi säger då? Att framgång kräver självförnekelse? Att det är värt att svälta sig för att få plats i det där livet?

Det är så tyst. Så kliniskt. Så vackert paketerat. Och just därför så mycket farligare.
Vi måste våga prata om det här, även när det gäller influencers som anses vara ”för snygga”, ”för lyckade” eller ”för coola” för att kritiseras.
Det är inte att shama någon – det är att säga ifrån när tusentals unga riskerar att gå samma väg.

För det börjar inte med att någon slutar äta.
Det börjar med att någon glorifierar ett benrangel på bild – och kallar det för inspiration.