Elsa Billgren är mamma till sonen Lynn och har fått den här frågan, om hur hon tänker kring att uppfostra en mjuk pojke. 
Frågeställaren är rätt för att omgivningen kommer påverka den kommande sonen, oavsett vad de som föräldrar gör. Att det redan känns som att mor- och farföräldrar redan börjat prata om det som är stereotypiskt ”pojkigt”. Jag gissar att det innefattar leker med bilar, actionfigurer och sportleksaker, gillar tävling och fartfyllda aktiviteter, och klär sig i mörka färger med tuffa motiv som superhjältar eller dinosaurier. Att de ska vara busiga, aktiva och modiga, visa mindre känslor och vara fysiskt starka. Ni vet, att ”tuffa till sig lite” och inte gråta när de slår sig. Som Magnus Betnér säger om saken: Pojkar ska ut och backa med släp, medan flickor stannar inne och leker med dockor och vyssas när de slår sig..

Elsa har delat med sig av sina tankar kring barnuppfostran på sin blogg, och menar att en bebis ska få vara just det – en bebis – fri från vuxenvärldens förväntningar och könsstereotyper. Elsa berättar att hennes egen pappa brukade säga att det är bättre att vara en ”tönt” än en ”cooling”, något hon nu försöker föra vidare till sin son Lynn. Fokus för henne ligger på att skapa en trygg bas där barnet får kärlek, frihet och möjligheten att utvecklas i sin egen takt.

Hon är tydlig med att fysisk och emotionell närhet är viktiga byggstenar i hennes föräldraskap – som att säga ”jag älskar dig” varje dag – men också att låta barnet välja sin egen väg. Förälderns roll, enligt Elsa, är att stötta, vara nyfiken och inte försöka styra barnet i en viss riktning. Hon betonar också vikten av att inte låta sig påverkas av släktingars åsikter om hur ett barn ”bör” uppfostras, utan att bygga en egen tydlig familjegrund där barnet känner sig tryggt och älskat.

Elsa lyfter fram vikten av att uppmuntra sitt barns unika egenskaper och ge tid för kreativitet, istället för att stressa barnet in i vuxenvärlden. Att låta barnet själv visa vägen och finnas där för att heja på är något hon tror starkt på. Samtidigt konstaterar hon att det är helt okej om barnet ändå blir en ”stereotyp pojke” – det viktigaste är att barnet får vara sig självt och känna sig accepterat precis som det är.

Jag tror helt klart på devisen att det är bättre för ett barn att vara en ”tönt” än en ”cooling” för töntarna kommer komma längre än coolingarna i livet.
Garanterat!