Finns det inget mellanting?

Funderar på att kanske stänga av kommentarsfälten. Trots att jag inte vill. Det är helt galet hur många sjuka människor det finns där ute?

Var helt säker på att de flesta normala människor kommit hem från sina semestrar.
Och alla knäppisar lagt undan sommar-dunken och börjat skola in sina husdjur på kattdagis

Har ni inget nytt eller bättre för er än att påpeka hur ful jag är, dålig jag är?
Skrattretande att ni era gamla bitter kärringar inte har något bättre för er än att förpesta nätet. Ta en promenad, skrik i en kudde, räkna till 10

Mig rör det inte ryggen, men det sitter ett gäng kollegor på BONNIER som dagligen plockar bort det värsta. DOM börjar tröttna nu. Och vad händer då? Ingen kommer kunna kommentera alla framöver. // Magdalena Graaf

Vissa saker kan man alltid räkna med, då de återkommer år efter år.
De har nästan blivit som en liten snuttefilt eftersom de dyker upp som ett brev på posten.
Att det regnar på midsommar – check. Att det inte snöar till första advent – check. Och att Magdalena Graaf hotar med att stänga ner sitt kommentarsfält – igen – check.
Jag förstår inte riktigt hur hennes kommentarsfält sköts, då de två alternativen verkar vara, antingen – fritt fram där trollen får sitt lystmäte eller som nu, med hot om att stängas ner.
Ett kommentarsfält kan inte stå helt omodererat och samtidigt förväntas sköta sig självt. Någon måste gå in och räta upp skutan då och då.

My two cents om omodererade kommentarsfält:
De spårar ur på en helg, eftersom det alltid finns de där som tror att det är en mänsklig rättighet att anonymt uttrycka sina åsikter. Och ni som försöker trycka igenom namn med ** för att undvika moderering – ni är dock inte allt för många. Fattar ni inte att när jag upptäcker det, så hamnar ni på modereringslistan? Det är inte ett spel för galleriet att dessa namn modereras, och att om ni bara överlistar systemet så är det okej?

Men tillbaka till Magdalenas kommentarsfält:
Maggan skriver i sitt inlägg att det inte rör henne i ryggen att kommentarsfältet spårar ur men att hon tycker synd om kollegorna på Bonnier som behöver gå in och hantera det här, vilket jag inte riktigt vet om jag köper. 1, jag tror inte på Maggan när hon skriver att det inte rör henne i ryggen, och 2, jag tror heller inte att det är pga kollegorna på Bonnier som hon hotar med att stänga kommentarsfältet. I så fall skulle väl alla Bonniers kommentarsfält på Facebook vara stängda för längesedan, om administratörerna på Bonnier mår så här av trollkommentarer?
Att trafiken och intäkterna minskar av stängda kommentarsfält är nog folket på Bonnier väl medvetna om, så det är kanske ytterligare en aspekt att ta in i beräkningarna?

Det borde väl finnas ett mellanting?
Är det månne signerat Monas Universum? Hur går förresten det ihop? Mona moddade gladeligen Maggans kommentarsfält, men administratörerna på Bonnier börjar tröttna? Är inte detta del av deras jobb – att rodda just kommentarsfält!?
Mona har ju historiskt sett gått in och hanterat Magdalenas kommentarsfält för att hon själv ska slippa läsa den värsta dyngan. Jag fattar om Maggan inte vill läsa det om hon tar åt sig, men att bara ignorera kommentarsfältet och tro att det inte ska spåra ur den här gången, är en smula naivt. Lite som att titta på Vänner gång på gång på gång för att se om Ross fortsatt kommer hävda att ”WE WERE ON A BREAK!!!!! eller om han kommer lära av sina misstag.

Alexandra Bring är ett geni

Jag tror att det finns två typer av människor – de som kan se potential i fallfärdiga ruckel och de som inte kan det. 
Jag tillhör kategori två utan tvekan. Jag hade kunnat gå in ett helt fantastiskt hus, men inte kunnat se förbi en ful tapet och jag avundas människor som… ja, som är som Alexandra Bring.
Det här är kanske ingenting för er, men ta då mitt ord på att ni vi inte tillhör samma kategori. Alls.

Den här soffan är ett konstverk, och ser så lyxig ut. Dyr liksom. Exklusiv. 
Fyll på med egna superlativ:

 

Triss i Instagram

Onlyfanskollegorna och de blivande föräldrarna Josefin Ottosson och Johannes Leonidas har karvat sig in i en tårta för att få reda på att de väntar en……….pojke!
Min fråga kvarstår – är det här kul för någon annan än de blivande föräldrarna och knappt ens dem?

Kött eller fiiiisk?
Korv eller godis?
Kul eller kul reklam av Sandra Beijer?

Den nyblivna pappan Henrik Borg går i sin frus fotspår och programleder eftersnacket av Paradise Hotel, och jag känner spontant att ”Var det nödvändigt, verkligen?”.
Senast jag såg honom på tv så var jag ju inte superimponerad och jag upplever hans röst ungefär lika behaglig som en brandlarm och då är jag ändå uppvuxen i Småland.

”Alltså kan vi sluta låtsats som att du har ett riktigt jobb???”

Med jämna mellanrum dyker de upp – arga kommentarer med extra många skiljetecken.
Där jag kan bli provocerad av sponsrade “slentrianrenoveringar”, så rasar andra när influencers skriver “att göra-listor” som råkar innehålla saker som “vanlisar” gör på sin fritid, eller som här – i Floras fall – där hon beskriver planerna för sin första riktiga jobbvecka tillbaka efter sommaren.
Ordet ”riktiga” bör kanske petas in mellan två citationstecken eftersom det Flora gör på intet vis är att beskriva som ett riktigt jobb, alla fall inte enligt den här surmusen:

Alltså kan vi sluta låtsats som att du har ett riktigt jobb??? Mvh jobbar i socialtjänsten och min kille inom psykiatrin. Så jävla provocerande

Jag undrar mest: vilka fler jobb har den här människan strukit från listan över riktiga jobb?
Musiker? Konstnärer? Journalister? Ryttare? Baristor?
Flora har skrivit ett föredömligt svar till Lina, istället för att bara blocka henne:

FLORA WISTRÖMLINA Jag tror att din och din killes mycket viktiga jobb, och mitt inte fullt så viktiga - men däremot riktiga - jobb kan existera samtidigt. Om min blogg provocerar dig eller påverkar dig negativt är det apenkelt att trycka på krysset i hörnet! Det är det som är så bra! 18 AUGUST 2025, 19:32 M MOAFLORA WISTRÖM Jag jobbar också inom psykiatrin och det är helt underbart ljuvligt att Flora jobbar med sitt jobb eftersom det ger guldkant, inspiration och glädje till vardagens många gånger dystra stunder. Vad ska vi leva för om inte delvis få skapa och ta del av andras skapande? Som en vän till mig som beklagar sig över att han sitter och plinkar på en gitarr om dagarna medan jag sitter och plåstrar om skärsår på handleder. Mitt svar till honom är att han gör oss en stor tjänst med sin musik. Det är sådant som lindrar ett bultande skärsår och en svårandad ångestfylld bröstkorg. Det för värme in i den ensamma kölden. Tack Flora för ditt mycket värdefulla jobb! HANNALINA Jag jobbar också inom socialtjänsten. Ja, vi har ett skittufft jobb genom att ständigt möta trauman, tragik och hot under konstant hög arbetsbelastning. Vi har ett omöjligt jobb. Men det betyder inte att andra jobb inte är riktiga? Nej. Vår frustration över vårt jobb ska vi istället formulera och kommunicera till arbetsgivare, politiker och facket. Plus, saker som får mig att uppskatta Floras blogg - språket! - ständig kreativitet (kläder, inredning, mat osv) - Flora lyckas dela med sig av livets svårare sidor, hon blir mänsklig, samtidigt som hon värnar om sin integritet. Hoppas du får en okej arbetsvecka denna vecka och att du riktar din frustration över vår omöjliga arbetssituation åt ett mer konstruktivt håll.

Och som tur väl är så slöt fler upp.
En psykiatrianställd kallade Floras blogg för en guldkant på vardagens mörker, medan en annan påminde Lina om att frustrationen kanske borde riktas mot arbetsgivare, politiker och fack, för frustrerad över sin bransch låter hon sannerligen.

Men jag kan ge Lina ett halvt rätt för att allt inte är svart eller vitt.
Alla jobb är inte lika tunga, men alla kan vara riktiga. Bara påhittade jobb är riktigt oriktiga.

Har du ett riktigt eller oriktigt jobb?
Eller är den frågan i paritet med ”hur långt är ett snöre?