Bloggbevakning

Skolmat – ett ständigt dilemma tydligen

Oktober 11, 2019, 15:00 250 Kommentarer

Hur som. Lokalerna är inte det egentliga problemet. Det är maten. Anna Whitlock serverar endast vegetarisk mat … bortsett från fisk och kyckling. Jag har inget emot det, i synnerhet inte då jag förstått att det är vällagad mat.

Men.
En dag i veckan har talibanen lunch först 13.00 och nu har det hänt ett par gånger att maten är slut när deras klass kommer. Det är fullständigt oacceptabelt. // Monas Universum

Under hela min uppväxt hade jag sällan någonting att klaga på när det kom till skolmat, men jag har förstått att det inte är en upplevelse som delas av alla.
Monas Universums dotter har börjat på en skola inne i stan som för tillfället renoveras, så en extra 700 elever har i stället knölats in på en annan skola där de….tja..inte riktigt verkar få plats eller ha kapaciteten att utfodra dem.
Enligt Mona så har maten varit slut flera gånger när hennes dotter kommit för att äta och då kan man ju börja undra över vad det är som försiggår här. Är de så pass usla på att beräkna mängden mat till eleverna, eller har de helt enkelt tagit pengarna öronmärkta för skolmaten och lagt dem på något annat?

Man kanske inte ska jämföra olika skolors bespisning rakt av men när jag läste Monas inlägg blev jag nästan lite förbannad. (Sekundär-förbannad å elevernas vägnar)
Hur kan matsituationen vara så här katastrofal på en skola inne i stan, samtidigt som en annan framstår som rena rama lunchrestaurangen i jämförelse?

Det här erbjuds eleverna varje dag i lunchmatsalen på en annan gymnasieskolan, också inne i stan:

– Två vanliga rätter att välja mellan
– En vegetarisk rätt
– En vegansk rätt
– En jättestor salladsbuffé med edamamebönor, linser, keso, hemmagjord hummus och andra röror
– En pastasallad
– Dagens soppa
– Mjuka bröd, fil och flingor
– Bubbelvatten

Hur kan EN skola erbjuda allt detta, medan en annan inte ens lagar tillräckligt mycket mat för att räcka till alla elever?

Influencers

När slutar man räkna veckor?

Oktober 11, 2019, 12:00 134 Kommentarer

Nu är våran lilla tjej 32 veckor alltså 7 månader och 17 dagar när jag skriver detta. Jag kan seriöst inte förstå hur snabbt tiden går och det känns som att det var igår hon kom ut ur mig. //Danijela Pavlica

Att räkna bebismatte är olik alla annan matte jag någonsin stött på men måste ändå vara ärlig när jag säger att jag, under hela mitt liv, försökt undvika matte på alla sätt som bara går.
När jag såg Dani skriva att hennes dotter nu är 32 veckor gammal så började jag fundera över hur länge man räknar på det här viset, och varför…
I veckor?
Sen insåg jag att jag gjorde exakt samma sak, fast med vår hundvalp. Jag beskrev hennes ålder i veckor fram till att jag tappade räkningen och istället gick över till månader.
I morgon fyller hon hela ett år och jag antar att det då är slut med att räkna månader?

Hur går bebisräknandet till?
Visst säger man 18 månader snarare än 1,5 år och 24 månader istället för 2 år?
Hur länge gör man det?

Jag funderar på att helt skippa år och bara räkna månader från och med nu.
Just nu är jag 467 månader gammal, och som ett fint vin så åldras jag med värdighet. 😉

My Martens

Har läsarna tröttnat på My Martens blogg?

Oktober 11, 2019, 09:00 117 Kommentarer

Senast jag skrev om My Martens så benämnde jag inlägget som att clickbaita med en hackande skiva.
Det är hela tiden nya spännande saker som ska berättas om, som bara rinner ut i sanden varvat med samma gamla beskrivning av My som ett maskrosbarn som aldrig givit upp, alltid kämpat vidare och aldrig klagat, toppat med reklam.

Överallt är det reklam, är det inte adlinks för olika plagg så är det reklam för Bobbys piller och är det inte detta så matas vi med pastellfärgad reklam och produktplaceringar för Lohilo, lite som tutti fruttiströsslet på en mjukglass och läsarna verkar vara allt annat än nöjda med detta, men det är ingenting My själv verkar vilja bemöta. Eller rättare sagt – hon kommer förmodligen bemöta det på samma sätt som när ”Moa” tilläts härja runt i hennes kommentarsfält och sprida dynga omkring sig. Inte alls alltså..

Isabella Löwengrip

Och där slopade Isabella Löwengrip sin USA-satsning

Oktober 11, 2019, 05:30 537 Kommentarer

Vi alla har kavlar upp ärmarna samt tagit beslut som är fruktansvärt jobbiga. Avbokat stiftelsegalan och tagit beslut om att avbryta USA innan årsskiftet. Drömmar som krossas och det ger mig en kolossal ångest. //Isabellas Löwengrip

Finns det någonting kvar av Isabellas storslagna planer som var anledningen till att hon sa hej då till Sverige i och med sitt Sommarprat?
Jag tror nästan inte det.
Likt sättet man skalar en lök på, lager för lager, blir löken mindre och mindre och mindre, har hennes storslagna planer ställts in, en efter en.
Till slut kommer det inte finnas några fler lager för Isabella att skala av, utan allt som finns kvar av löken är tårar.

Jag tror att många undrar: Är det här på riktigt? Eller är det ett luftslott? När kommer allting att brista?”, säger hon och fortsätter:

Och vet ni? Vi får väl se. Ärligt talat. Jag är 28 år – rasar allt, då är det bara att börja om. //Ur Isabellas sommarprat

Jag tar mig friheten att svara på de frågor som Isabella ställde i sitt sommarprat:

Är det här på riktigt? Svar: Nej
Eller är det ett luftslott? Svar: Ja
När kommer allting att brista? Svar: Nu

Jag undrar om hon insåg när hon skrev sitt sommarprat att hon skulle behöva resa sig ur rasmassorna så här snart?
Tror ni hon ens reflekterat över alla människor hon dragit med sig i raset och som nu ligger levande begravda under hennes fötter?
Förmodligen inte, empati verkar ju inte riktigt vara hennes grej, och så länge hon klarar av att hålla huvudet över vattenytan så skiter hon nog ganska rejält i vilka som sjunker runt omkring henne nu när de inte längre kan hålla sig flytande med hjälp av Isabellas enorma luftslott.

Den här gången kommer det krävas mer än bara fabricerade hotlappar för att rädda Bella ur den soppa hon för tillfället plaskar runt i.