Lördagens planer är julklapps-shopping så barnen, jag och Julia ska iväg strax. Ikväll kommer min lillebror över på middag. Det bästa i allt det tuffa som har hänt är att relationen med mina nära och kära har blivit starkare. //Isabella Löwengrip

Ända sedan Isabella Löwengrips hemmateam avskedades pga kostnadsskäl så har mer eller mindre Isabellas lillasyster Julia med tillhörande pojkvän mer eller mindre flyttat in hos henne.
Isabella kallar det för att krisen gjort relationen till hennes nära och kära starkare, medan en cyniker mer skulle kunna se det som att ”nu passar det minsann med familjen då det behövs gratis arbetskraft” och att värdet av familjen inte betydde någonting för Isabella så länge hon inte fick ut någonting ur situationen. Att det bara är när Isabella har behov som familjen duger, men aldrig annars.

Cyniskt?
Absolut, men samtidigt går det inte att glömma dessa bevingade ord av fröken Löwengrip.

När passar det att vända sig till familjen egentligen enligt Isabella?
När hon skiljer sig, gör slut med Hampus, tvingas sparka personalen och inte har någon nanny eller behöver ligga på soffan hemma hos mamma en hel dag, och med det i åtanke så kan jag förstå vad kommentarerna här ovan antyder.

Hur känner ni?