Prata bantning med Zytomierska och Toftby

 

Jag blir för övrigt extremt provocerad av de som förespråkar att man ska äta vad man vill, se ut hursomhelst och älska sig själv för det. Det är fel. De som borde få kritik på sina Instagramkonton är de som uppmuntrar människor att äta mer än vad de gör av med.

”DU UPPMUNTRAR TILL FETMA OCH SKAPAR DÄRMED ETT NATIONELLT PROBLEM”, borde man skriva i deras kommentarsfält. Men det skulle man aldrig göra. Istället tänker man ”Yes! Det blir en burk Ben & Jerrys i kväll också, jag är vacker som jag är”. //Katrin Zytomierska

Det här stycket kommer från Katrin Zytomierskas debattartikel som publicerades i Expressen den 14 december.
Katrin verkar tycka att det absolut bästa sättet att få människor att gå ner i sikt är att skamma dem varje gång de är på väg att stoppa någonting i munnen som inte är broccoli.

”DU UPPMUNTRAR TILL FETMA OCH SKAPAR DÄRMED ETT NATIONELLT PROBLEM”
Den här meningen fick mig att tänka på när Lady Dahmer och Apan satt i granen gästade TV4 och pratade om just detta fenomen. Om man planerar att äta ihjäl sig så är det lika bra att börja nu på en gång för det är ingenting man gör i en handvändning.

Johanna Toftby är en annan influencer som kommenterat Katrins krönika:

Jag håller med Katrin till hundra procent om att kraftig övervikt är farligt, det vet vi alla vid det här laget. Ändå har vi större andel överviktiga än någonsin, i ett land som har alla förutsättningar. Ja, det finns människor som blir överviktiga på grund av sjukdomar. Men det är långt ifrån alla. Ja, det finns människor som är sjukligt smala också. Men de som är för smala blir inte uppmuntrade att äta ännu mindre på samma sätt som människor försöker få andra att äta mer socker trots att de skulle behöva äta mindre och röra sig mer.

Alla är vackra på sitt sätt och alla får synas på sociala medier.
Det handlar inte om det. Men uppmuntra inte ett skadligt beteende och hacka på den som vill leva nyttigt. Ni gör ingen någon tjänst, tvärt om.

Uppmuntra inte det skadliga beteendet som leder till viktuppgång och övervikt, skriver Johanna Toftby.
Okej då, men det andra skadliga beteendet då? Det där man lär barnen att deras värde som människor sitter i kilona och att man inte riktigt är lika mycket värd om man är tjock som man är om man är smal.
Självhatet – också ett skadligt beteende som grundar sig i att människor som Katrin Zytomierska talar om att man inte duger som manar så vida man inte är exakt så där smal som hon tycker är kul att banta ner sig till.

Men men får inte bli för smal för då jäklar tar det hus i helvete igen.
Kvinnor är antingen för tjocka eller för smala, för spacklade eller för intetsägande, för avklädda eller för påklädda och så verkar det ha varit i alla tider. Går det ens att vinna här?
Vid vilken vikt är man varken är för smal eller för tjock enligt samhällets normer? Om någonsin?

Kanske mellan 60.2 kg – 60.5 kg?
Det ger ju ändå en lucka på hela 300 gram att röra sig relativt fritt inom där ingen kan komma åt en och ens utseende. Jobbigt bara att behöva släpa med sig någon typ av badrumsvåg överallt. Det gäller ju att ha koll så man inte överskrider sina 300gr för innan du vet ordet av så har vikten gått från 60.5 till 60.6 och helt plötsligt är du tjock igen…

Öppet Spår

Eftersom jag undanbett mig OT-kommentarer på övriga inlägg så lägger jag in ett litet uppsamlingsheat så här mitt i veckan för era allra mest akuta kommentarer. ?

So get it all out of your systems!!
GO!

Joakim Lamotte skrev avskedsbrev innan han åkte till Trollhättan

Innan Joakim Lamotte begav sig till Trollhättan så skrev han ett avskedsbrev då ryktet om att han skulle ”plockas” om han dök upp där nått honom.
Jag vet inte hur det är med er, men om jag hade haft behov av att skriva ett avskedsbrev innan jag gjorde en specifik sak så hade jag nog tusan låtit bli.
Att om det finns en överhängande risk att jag dör, så hade jag nog valt en annan aktivitet men så är jag ingen dare devil heller och går varken nära stup eller på annat sätt stirrar faran i vitögat.

Parodierna har redan börja dyka upp på Instagram: 

Jag hade helt enkelt inte åkt till ett ställe där jag riskerar att råka illa ut.
Gör det mig feg? Eller smart?

Lika som bär

UPDATE!
Varför jag tagit bort bilden som låg längst ner i det här inlägget tidigare..
Jag valde de bilder på kissande tjejer som redan delats miljontals gånger på nätet att illustrera mitt inlägg med. Jag tyckte jag var lite fyndig, men när jag gick in på inlägget idag så kan jag inte annat än hålla med er som kritiserade mitt val av bild igår. Och i natt.

Med det inlägg som kommer kl 09 har jag sedan bloggstarten skrivit 11 110 st inlägg. Att några av dem blir magplask istället för mollbergare är inte jättekonstigt men det är alltid trist att inse i efterhand.
Det är en förklaring, men inte en ursäkt att gömma sig bakom.

Så tack för den svidande kritiken.
Det är ju trots allt så man utvecklas.

Det där som man alltid gör när man stannar för lite kaffe vid en vägkrog, man sätter sig på huk mitt på grusplanen i stilettklackar och ett par röda ormskinnsmönstrade shorts som är så pass tighta att till och med Lemmy Kilmister skulle bli avundsjuk.

Personligen fick upp bilden till höger på näthinnan, den där alla blir magsjuka i filmen Bridesmaids och Maya Rudolphs roll tvingas sätta sig på gatan då hon inte hann till toaletten i tid, men ingen såg någonting under alla de där lagren av tyll. Vad som hände när hon väl skulle ställa sig upp igen vem jag inte, men det kan inte ha varit en trevlig syn. Tur att det bara är film och inte på riktigt.
I den riktiga världen finns det väl inga människor som skulle kissa eller bajsa på gatan?
FEL!

Med tanke på hur väl Molly exekuterar den här positionen så kan man nästan tro att hon inte gjort annat än kissat på gatan, sittandes på huk.
Hon bemästrar verkligen posen och som ett litet life hack, från mig till er,  så är risken för nerkissade fötter betydligt mindre i stilettklackar än vanliga platta skor.
Se bara till så att du inte vinglar omkull i ditt eget kiss, för helt plötsligt är lite stänk på fötterna ditt minsta problem.

Jag har lyckats kissa i luvan till min Onepiece en gång..
Vägen tillbaka till stugan kändes som en riktig walk of shame eftersom jag givetvis hade skrikit en massa fula ord när jag upptäckte den lilla fadäsen. Grannarna var alltså väl informerade om att de unga(!) tjejen i grön sparkdräkt har kissat i sin egen luva. Classy!
Otroligt opraktiskt att ha på sig när man ska kissa i skogen för övrig, det där klädesplagget.