Frågorna var många kring omständigheterna runt Nellie Berntssons nya Porsche.
Har hon cashat den? Leasar hon privat? På företaget? Vilket företag förresten?
Nix, pix, päx – ingen av dem!
Hon har köpt den privat och på kredit enligt Transportstyrelsen.
Så! Nu kan alla sova gott om natten!
Tack för upplysningen! 😉
Här följer min åsikt om två separata ämnen:
1. Prat om att älska sin kropp, att acceptera den som den är mm är ett ämne jag gillar och uppmuntrar.
2. Rakning och huruvida människor rakar eller inte rakar sina kroppar är upp till var och en, och jag bryr mig inte det minsta huruvida ett ben eller en armhåla är hårig eller inte.
Men…
När ett företag och/eller en influencer ”kidnappar” ett ämne som att älska/acceptera sin kropp och applicerar det på någonting så ytligt som borttagande av kroppsbehåring och rakhyvlar för att plocka pluspoäng så vill jag säga ifrån.
Kroppsbehåring är någonting vi LÄRT oss att vilja ta bort, hur mycket ”älska och acceptera dig själv” känns det?
https://youtu.be/6mXTwY937_g
I Elin Skoglunds video här ovan så pratar hon i flera minuter om att älska sig själv och att acceptera din kropp precis som den är, på uppdrag av företaget Estrid, vars mål är att sälja fler rakhyvlar (för att alla som inte accepterar sina håriga kroppar precis som de är, ska välja just deras hyvel.)
Hur FAN går det ihop?
Vi på Estrid uppmuntrar sig att acceptera din kropp precis som den är, men om du inte gör det så kan du använda våra hyvlar till ett specialpris för att hyvla bort lite av det på din kropp som du inte accepterar?
Det är sånt jävla hyckleri, enbart för att haka på en positiv trend, trots att den helt går emot företagets affärsidé.
Tack för tips!
Åh, vilket antiklimax. Storma ut, förvänta sig en reaktion och sedan behöva lomma tillbaka hem själv, lite smått skamset.
Pull out all the stops och så somnar han i hammocken?
Snacka om slöseri på dramatisk utstormning och bortastannande… Suck!
HanaPees Instagram, särskilt nu när hon är gravid, är riktigt underhållande och rekommenderas skarpt!
Ett välkommet avbrott från alla andra gravidmagar i suddigt motljus kan man säga…
Har ni gjort något sådant här som misslyckats och/eller helt slagit tillbaka på er, istället för på den ni var arg på?
Och inget får mig så deppig som pressen över att vara lycklig. Det handlar helt enkelt om att släppa taget, att våga lämna kontrollen i stan och glida ut över sommaren i dens våld. Låta känslorna komma, tänka alla tankar och sen, någonstans i början av juli, gråta ut allting för att sen vara på en bättre och friare plats efteråt.
Kanske är jag helt ensam om detta. Att vara deppig på sommaren är stort tabu i Sverige. Att ens säga att man är deppig eller har ångest anses vara otacksamt och dumt. Man ska ju njuta! Må bra! Men jag fungerar så att jag njuter så mycket, blir så pepp och glad att när jag sen inte orkar mer och kämpar så släpper det, som en cykelslang med punka som bara måste bli helt platt för att sen byggas upp igen.
Hur funkar era hjärnor under sommaren? Eller är det praktiska problem som ni kämpar med? För mig här på Gotland är allt så vackert och perfekt. Lynn är glad, Pontus är glad, det är gott, vackert, roligt, spännande. De flesta dagar är helt otroliga. Men så kan jag känna en så himla stark meningslöshet med mig själv vissa dagar. // Elsa Billgren
Elsa skriver ett långt och ärligt inlägg om sommaren, och hur hon alltid mår dåligt i början av den, för att sedan nå fram till ”brytet” och hur hon alltid mår bättre efter det.
Hon undrar om hon är ensam om att känna så här…
Det tror jag verkligen inte. Den svenska sommaren är så kort, och vi har så många förväntningar på den och om man slösar en enda dag på att ha ångest så får man typ ångest över att man haft ångest.
Jag tror vi försöker trycka in så mycket ljus, värme, lycka, glädje och allt annat ”som hör sommaren till” att varje dag som inte är så där fantastiskt underbart somrig känns bortkastad och så är man inne i det där hjulet.
Elsa kallar det för brytet, jag kallar det för att släppa taget och låta sommaren ske, istället för att försöka skapa sommaren och tvinga den åt det ena eller andra hållet.
Känner du igen dig?
Har du några tips eller knep för att inte fastna i det här hamsterhjulet eller för att ”nå brytet” snabbare?
Eller fattar du inte ALLS vad varken Elsa eller jag pratar om? Lucky bastard! 😉