Det börjar som ett “visionärt community” och slutar som ännu ett havererat influencerprojekt.
I podden Badfluence får vi följa hur Vanja Wikström säljer in World of Alidia med stora ord, men där verkligheten – och kritikerna – hinner ikapp. Avsnitt två och tre är en studie i luftslott, bortförklaringar och en hel del ifrågasatta beslut. Du hittar mitt inlägg om avsnitt 1 här.

I det andra avsnittet, “Kraschen”, får vi följa hur löften om co-working-ytor, nätverk och exklusiva förmåner aldrig blir mer än just löften. Allt fler följare börjar undra varför ingenting händer och på Flashback plockar självutnämnda detektiver isär siffrorna och pekar på misstänkta transaktioner. Samtidigt fortsätter Vanja att framhålla projektet som framgångsrikt och lyfter gärna fram priser och hållbarhetsutmärkelser, trots att kärnan – det som lockade in människor från början – aldrig förverkligas. Det som en gång såldes som en banbrytande idé börjar istället likna ett luftslott som inte klarar av tyngden från sina egna visioner.

När podden kommer till det tredje avsnittet, “Anklagelserna”, har stämningen hårdnat betydligt. Kritiken handlar inte längre bara om ouppfyllda löften utan också om pengar. Hur mycket tjänade Vanja och hennes partner Niklas själva, samtidigt som investerare blev lottlösa? Var köpet av Gotlandshuset verkligen en privat affär, eller fanns det en koppling till projektets kassa? Här hörs Vanja och Niklas försvara sig med att de alltid varit motarbetade, nästan som om misslyckandet berodde på ett giftigt klimat snarare än på deras egna beslut. Samtidigt växer kraven på transparens – vart tog pengarna vägen, varför kom inga raka besked, och varför fortsatte marknadsföringen långt efter att sprickorna var uppenbara?

Tillsammans visar de två avsnitten på klyftan mellan hur grundarna själva vill berätta historien och hur många av de drabbade uppfattar den. Vanja må framställa sig som en visionär som bara ville skapa något större, men för många framstår World of Alidia som ännu ett influencerprojekt där löften och verklighet aldrig möttes.

Kanske var World of Alidia tänkt som ett community för framtiden – men i slutändan blev det mest en dyrköpt läxa i hur långt stora ord kan ta en, innan verkligheten knackar på dörren. Och frågan kvarstår: var det ett misslyckat experiment eller ett medvetet luftslott från start?
Det blev ju nämligen ett hus på Gotland för Vanja och Niklas under samma tid som World of Alidia havererar.

REKLAM FÖR BADFLUENCE
Jag medverkar nämligen på ett litet hörn i den här granskningen

Nu hittar du en sammanfattning av avsnitt 1 HÄR!!!

Som jag har väntat på att den här granskningen om Vanja Wikström och hennes NFT-projektet World of Alidia som inte kan kallas för något annat än en ren katastrof. Du kan läsa på om ämnet här.
Matilda – som gjort den här granskningen, arbetar på Podme och Badfluence är ett samarbete med SvD och Podme – ni vet..de som gjorde den här granskningen av  Pontus Rasmusson.

Nu granskar de alltså Vanja Wikströms NFT-satsning World of Alidia som lanserades som framtidens digitala community – med löften om livslånga medlemskap, yoga och events. Ett år senare? Projektet har kraschat, pengarna är borta och köparna står kvar med en pixelbild. Vanja skyller på övertro på marknaden – men för följarna blev det mest en dyrköpt läxa i luftslott. Det är mycket pengar som tagit vägen någonstans, men vart?

Alltså, in och lyssna!!! 
Matilda Blom och hennes granskning är SÅ grym!!!

Titta här då! Mamma var i stan över helgen, och plockade med sig Vänerkräftor som hon köpt till pangpris av en fiskande kompis. BÄSTA JAG VET. 🤤
LJUVLIGT var det, och inte en enda kräfta av de tre kilo vi hade på bordet förblev oäten. Finns det ens något godare? 🦞 Efteråt var vi så mätta att ingen orkade efterrätt. Det tog jag igen dagen efter däremot… // Vanja Wikström

Jag vet inte när det skedde, men jag tycker kräftor blir vidrigare och vidrigare för varje år som går.
Jag har alltid kunnat äta några stycken – klor och stjärt med bajssträngen borttagen – men det är också allt.
När folk suger i sig slasket från undersidan deras kroppar får det att krypa i mig. Jag ser ingenting annat än stora insekter. Hummer går bättre än kräftor, men jag äter forfarande ingenting annat än klor och stjärt med bajssträngen borttagen.
Den ska bort även på räkor, hur sjåpigt det än må vara. Urk!

Är det svenskt att älska kräftor?
Se mig i så fall som en tiofotad landsförrädare.

Vad är din ”Unpopular opinion”?