Jag håller på med projekt: utrota svart ur vintergarderoben. Bland annat genom att ersätta de svarta skorna. Svarta skor passar bäst med svarta strumpbyxor, för enhetliga, långa ben som inte känns avhuggna. Tyvärr dödar ju det alla andra färger man vill ha på sig. Svart är ju en synnerligen effektiv färgdödare! Så i vintras skaffade jag vinröda kängor från Sézane. // Underbara Clara

Underbara Clara håller just nu på att utrota färgen svart ur sin vintergarderob till förmån för mer färg. Mer pang. Mer liv.
Och jag älskar det.
Jag älskar färg, men jag älskar också svart.
Och jag har määääängder av det. Plagg, skor, väskor. Det är enkelt. Praktiskt. Funkar alltid.
Jag kommer aldrig att utrota svart ur min garderob. Däremot imponeras jag av dem som gör det, för det kräver en helt annan insats vid påklädningen.

Och kanske är det Claras röda hår som är pricken över i:et. När hon bär färg ser det genomtänkt och självklart ut, och hennes ögon praktiskt taget LYSER! Kanske är det färgerna, kanske är det känslan av att vara nykär. Spelar det någon roll? Nä.
Jag brukar hålla mig till ett plagg, en färgklick för annars tenderar jag att mer se ut som än clown, snarare än som Clara. Ett plagg som får vara modigt medan resten av outfiten håller sig lugn.
Är svart trygghet snarare än stil, eller är det helt enkelt så att man får klä sig i det man trivs i?

Better safe than sorry?

Jag älskar broderade gamla bonaderna med budskap. I Sverige finns en lång tradition av att pryda hemmets väggar med just dessa textila dekorationer. Under första hälften av nittonhundratalet blev den broderade bonaden med visdomsord omåttligt populär. Budskapen handlade ofta om att göra sin plikt, vara förnöjd och tacksam. Rättesnören, uppbyggliga påminnelser och inte sällan om Gud. // Underbara Clara

Jag blev lite full i skratt när jag insåg att de väggbonader som Underbara Clara älskar så högt egentligen inte är någonting annat än föregångaren till de väggord som jag avskyr med en intensitet värdig någon som kallar greenwashing för hållbarhet.
Det är ju väggord, fast på tyg snarare än på tapet eller målarfärg, eller hur?

Med tanke på hur alla trender verkar gå i cykler och kommer tillbaka snabbare än jag känner mig själsligt okej med så undrar jag när väggord och stora träbokstäver att stava ord som ”dröm” och ”love” med kommer bli hyperaktuellt igen. Egoina berättade ju häromdagen att hon tidigare hade bokstäver för att stava ut ordet ”drömma” och att hennes kompis Jacob alltid ändrade om dem till ”mörda”.
Fördelar med träbokstäver över väggord – de kan snabbt stuvas undan när man inte längre vill ha dem – medan nackdelarna är just att de kan ändras om till nya ord.
Fördelar med påmålade väggord – de kan inte ändras till obscena meddelanden – medan nackdelen är just det – att du antingen måste måla om när du inte längre vill ha dem, alternativt hänga en stor tavla över hela skiten och låtsas som att det regnar.

Det enda väggord jag accepterar är “Nödutgång” och även där är det med en känsla av tveksamhet.
Bonad? Väggord? Träbokstäver?
Sitter du och laddar för återkomsten eller får du precis som jag klåda i hjärnan av blotta tanken?

Visa det här inlägget på Instagram

När Underbara Clara meddelade att hon och maken Jacob skulle gå skilda vägar så poängterade hon att hon aldrig ångrat att hon gifte sig ung och skaffade barn tidigt, eftersom det alltid varit hennes största önskan att bilda familj.
Hon sa sig ha älskat Jacob sedan hon var 19 år gammal (ung?) men att det nu var dags att gå vidare åt varsitt håll. Några månader senare presenterade hon sin nya kärlek för bloggläsarna, genom en bild på en hand med tatuerade fingrar.

Nu har Clara postat ett inlägg med rubriken ”sådär lycklig ser ingen nyskild kvinna ut!” – en mening hon fick från en kompis efter att hon berättat att hon träffat någon ny.

Man är ju instängd i sig själv på gott och på ont och kan inte se sig utifrån. Blir lite blind ibland för skillnaden. Men jag ser det efteråt, på bilder jag tar. En snabb selfie i bilen, för att kolla frisyren när vi åker för att fika med hans mamma. Efteråt reagerar jag själv på hur glad jag är. Jag som aldrig annars ler så att tänderna syns? Jag strålar ju faktiskt! // Underbara Clara

I kommentarsfältet pågår en intressant diskussion om att välja att stanna i en relation när den hamnar i ”nöd” snarare än ”lust” och att mentalt ha gått vidare från en relation innan den ens tagit slut på riktigt.
Blir man extra vacker av att vara nykär, eller är det mer av en skröna?

Det är inte bilden högst upp i inlägget som avses, men hon ser lika lycklig ut i den. 🙂

Undrar därför om det är några som är peppade på att vi kör en Städa Som Rut-vecka med start på måndag? I sådana fall tänker jag att vi gör det tillsammans! Kickstartar januari med att försöka bringa lite ordning i kaoset. Ett städuppdrag om dagen, i 20 minuter x 7 dagar. Det brukar kunna åstadkomma under utan att bli för oöverstigligt stort och jobbigt. // Underbara Clara

Hand upp, alla som kan känna igen sig i det kaos som Clara beskriver i sitt senaste blogginlägg.
Hur skafferiet är upp och ned, garderoberna är i en enda röra, kylskåpet igenkloggat och trist för att inte tala om linneskåpet och jag kan inte sträcka upp min hand högt nog.
I mitt fall är det absolut mest kaos på mitt kontor som fått agera lager och avställningsplats för lådor för julsaker, samt att jag, när vi flyttade in, mest bara tryckte in saker där de fick plats vilket ha gjort hela rummet en smula svåranvänt.
Så mitt röjande har redan börjat, men det är alltid trevligt att höra att man inte är ensam i sitt stökande.

Finns det något ord för när man blir själsligen lugnt av att se andra människor städa och organisera?
Jag är nämligen smått besatt av att kolla på alla sådana videos när de dyker upp på Tiktok, och det finns hur många som helst!
På ena sidan – den mer extrema – hittar vi hoarders och på den andra har vi videos som mer innehåller det som Clara beskriver.

@tori.eggy

How it started vs how it’s going! . . . #howitsgoing #progress #cleaningprogress #hoardingcleanup #hoardedhouse #cleantok

♬ Ordinary – Alex Warren

Jag bli lugn på insidan av dem och what ever floats your boat, tänker jag! 😉