Jag vet att folk spekulerar men jag har inga botox eller fillers i ansiktet just nu. Jag hade teardrop fillers ett tag, men tog bort dom för flera år sen, för att jag upplevde att dom migrerade.
När man blir besatt av en viss kroppsdel och att det är något fel på den måste man försöka backa och fundera på hur det kommer sig att man tänker så. Jag har haft komplex över det mesta i mitt ansikte. Min näsa och mitt runda fejs har väl fått mest skit. Skulle inte säga att jag direkt älskar nåt nu heller, men man blir äldre och accepterar.
Kan inte lova att jag inte gör läppfillers, men kan heller inte komma på någon som egentligen ser bra ut i det. Bättre att gå in i ett skrivprojekt antar jag ? // Sandra Beijer

Sandra Beijer skriver om botox och fillers och hur de fillers hon hade tidigare i ansiktet migrerade, och att hon därför tog bort dem.
Filler som migrerar och expanderar i ansiktet är sannerligen på tapeten och jag kan varken skrolla Instagram eller TikTok utan att varnande fingrar höjs för just detta i vart och varannat inlägg.
Gärna ackompanjerade av bilder på ansikten med fillers – gärna i färgen grön av någon anledning. Det här är nog det klipp som blivit allra mest viralt:

@kamiparsamd

#kamiparsa #fillers #hylenex #dissolvingfiller #dermalfillers #lips #teartroughfiller

♬ Blade Runner 2049 – Synthwave Goose

Det som kommuniceras är att fillers inte alls bryts ner av kroppen över tid, snarare tvärtom och jag har ingen aning om vad som stämmer.
Det framstår som att fillers försvinner över tid, men tänk om de bara vandrar vidare under huden? Sjunker djupare ner och så småningom slinker in i hjärnan?
Jag menar, förr i tiden så ansåg man ju att cigaretter var helt ofarligt och att man kunde röka under sin graviditet, men idag vet vi bättre.
Tänk om det är samma sak med fillers?
Kommer människor sitta om 20 år och bara skaka på huvudet åt en hel generation som gladeligen injicerade fillers med samma hastighet som isarna smälte?

Så här spretigt är det i Sandras kommentarsfält:

På tal om 40, nu har jag varit det i två månader och redan tappat räkningen hur många gånger jag fått bloggkommentarer i stil med ”Du kan inte bete dig så som fyrtioårig kvinna.”  
Det är intressant ändå.
Under mina år som bloggare har dessa kommentarer varit särskilt många under alla ”stora” födelsedagar. När jag var 25 år var det helt plötsligt massa saker jag ansågs inte få göra (ha kort kjol & festa var jag framförallt för gammal för). Vid trettio kom en ny våg, sedan vid 35 och nu igen. Undrar hur många offentliga män som det sätts regler kring vad dom får och inte får göra pga ålder. Och vad tråkigt det hade varit om jag slutat bära kort kjol och gå på fest för femton år sen. Vem hade jag ens varit idag. // Sandra Beijer

Sandra Beijer tar till sin blogg för att beskriva olika ”förbud” som hon fått höra genom åren och som verkar uppstå i takt med att man når en viss ålder.
Alltså saker man inte får göra, och säkerligen heller inte säga, när man nått olika milstole-åldrar – som 30, 35, 40 år och så vidare:

Herregud, vad jag tycker sådant är töntigt – särskilt som det endast verkar appliceras på kvinnor i olika åldrar och väldigt sällan eller aldrig män. 
Jag får titt som tätt liknande kommentarer men tänker att det mest handlar om att det är en ”enkel” sak att kritisera mig för i brost på annat. Det som kanske glöms bort är att det är ännu enklare för mig att ignorera. Om det här är det värsta någon har att komma med – ja, då är det inte mycket att oroa sig för.
Jag har en känsla av att Sandra resonerar på samma sätt och så här låter det i hennes kommentarsfält:

Hur är det med dig?
Har du fått höra sådana här saker i och med att du blivit äldre, eller är du kanske en person som håller med om kritiken?
Och minns ni när Laila Bagge fick höra liknande saker om sin ålder och en kort kjol?
Gudars skymning!

Jag fick ett önskemål om att skriva om Sandra Beijer och faktumet att hon tog med sig dammsugare/punchrullar till en babyshower, när andra gäster tog med sig hembakat. 
Som den bakfantast som jag är så hade jag förmodligen gjort cupcakes med babyshower-tema, men förstår samtidigt att alla inte fungerar så. Enligt Sandra hade man obetts ta med fika som man själv tycler är gott, och  hon tog då med sig dammsugare.
I kommentarsfältet får hon kritik för detta, där en läsare kallar det rakt upp och ner för ”fräckt”, medan en annan undrar om Sandra inte tyckte att det egna fikabidraget var ”pinsamt” med tanke på vad de andra tog med sig.
Sandra svarar att hon inte tycker det och undrar samtidigt hur man kan bry sig så mycket om vad en person tar med för fika på en babyshower.

Hur tänker ni här?
Vad hade dessa dammsugardemonstranter själva tagit med till en fikabuffé? Som är anständigt enligt deras mått mätt?
Vad som helt som är hembakat?

När jag läste rubriken på Sandras senaste inlägg, ”Födelsedagskalas och botox”, trodde jag att hon skulle ta med sina läsare på en botoxbehandling, men icke sa den berömda Nicke. Istället handlade inlägget om mängden botox och fillers som många Hollywoodstjärnor har i ansiktet. Sandra skriver att Nicole Kidman och Zac Efron är så botoxade att de knappt kan visa några känslor i ansiktet. Om man har sett något rörligt material med Zac Efron det senaste året, förstår man vad hon menar utan att ens ha sett filmen.

Sedan såg jag Netflix nya romantiska komedi A Family Affair. Alla nya romantiska komedier måste betas av, det är regeln.
Förutom tunn handling och inte ett enda rolig skämt är kärleksparet Nicole Kidman och Zac Effron så botoxade att de inte kan få fram en känsla i ansiktet.
(Och jag vet att Zac Efron gjorde en käkoperation efter en olycka, men detta är mer än så.)
Nicole Kidman ser boktstavligt talat utsuddad ut.
Jag tycker ärligt det är under all kritik. Ska vi behöva titta på skådespelare som inte längre kan agera?
Skrivit ett blogginlägg om det här btw: När skådespelare upphör vara skådespelare.

Inlägget som Sandra länkar till längst ner i citatet skrevs 2021 och handlar om hennes reaktion när hon såg återföreningen mellan skådespelarna från ”Vänner”. Jag satt också bänkad och kunde inte undgå att notera samma saker som Sandra skriver i sitt inlägg. Det blev särskilt påtagligt hur de sex vännerna, som nu är i femtioårsåldern, ser ut efter många år med botox och fillers. Deras ansikten verkar nästan allergiska, med fyllda kinder och krympta ögon. Sandra skriver att trots att alla har rätt att göra vad de vill med sina kroppar, är det svårt att ignorera hur mycket ansträngningarna att dölja åldrandet visar att tjugo år har gått.

Visa det här inlägget på Instagram

Fenomenet finns överallt, inte bara i underhållningsbranschen.
Häromdagen förundrades fotbollssupportrar världen över över hur Cristiano Ronaldos ansikte såg ut när han grät öppet efter att ha missat en straff i EM-matchen mot Slovenien. Den tyska tidningen Bild gick så långt att de bad den i München verksamme skönhetskirurgen Tom Wendel om ett expertutlåtande, något som Expressen skrev om.
Den tyska tidningen skriver, att trots att han gråter häftigt förblir delar av hans ansikte märkligt stilla. Särskilt den lena huden på portugisens panna verkade oberörd av de stora känslorna. Tom Wendel tycker sig se spår av ett antal olika skönhetsingrepp.

Den mycket fina och småporiga huden tyder på ”glödbehandlingar” med C-vitamin och hyaluron-boosters. Jag ser det också som väldigt troligt att han har gjort botoxbehandliingar runt ögonen, säger han till tidningen.

Är det det här vi ska ha AI till?
Att uttrycka känslor med hjälp av ansiktsuttryck åt oss, för att vi alla en dag, som ett kollektiv, är lika botoxade som de Sandra nämner i sitt inlägg?