Sandra Beijer:

På förmiddagen kom min räddare i nöden: min kompis Patrik!! Han hörde av sig efter att ha läst mitt måndagsinlägg och bara: jag kan gå ner med dig till källaren om den är läskig och hämta grejer.
Så snällt. <3333
Så det gjorde vi och hämtade mina balkongprylar. En hel del kläder mitt ex hade glömt kvar där nere upptäckte jag. Synd att valborg är över annars hade det kunnat bli en charmerande liten majbrasa.//Sandra

Precis när man tror att Sandy Bell släppt taget om sin ilska och gått vidare i livet så visar hon tydligt att hon minsann inte alls är klar med att vara arg på sitt ex.
Och varför skulle hon? Egentligen? Alla säger att man ska släppa, förlåta och gå vidare men visst måste man få ha sin ”arga” fas eller den ”ledsna” fasen?
Är inte det egentligen det enda sättet att på riktigt ta sig igenom någonting jobbigt? Att låta varje fas få ta sin tid?
För om man kan gå vidare och förlåta någonting sådant här med en klackspark så kan man ju inte ha brytt sig så mycket från första början tänker jag.

Och Sandra! Valborg må vara över men om du styr upp en liten brasa någonstans så lovar jag att komma med både grillkorv och rosévin!

Har ni förresten gjort något liknande mot ett person – ex eller annat – som behandlat er illa?
Tagit sönder någon? Kastat ut alla personens saker genom fönstret? Bajsat i någons brevlåda? Folk tenderar till att bli väldigt kreativa av ilska.

Sandra Beijer:

Sandy Bell skriver ett inlägg i listformat där hon tar upp sina favoritrestauranger i Stockholm:
Bästa skaldjur, bästa vinlunchen, bästa…ja, ni hajjar!

I hennes inlägg listan hon 20 olika ”bästa stället att gå till för..” vilket säkert är 10 gånger mer än jag äter ute på ett helt år vilket får mig att undra.
Hur många andra ställen har hon behövt besöka för att kunna slå fast att detta är hennes favoritställe. För att veta det måste man ju jämföra med en hel massa ställen.
Säg att du vill testa fem i varje kategori för att få fram en favorit.
Det är alltså 100 olika restauranger.
Hur ofta äter denna människa ute eller hur länge har hon jobbat på den här listan?
Jag blir helt matt!
Och ändå kommer det inlägg med hemlagade middagar titt som tätt. Äter hon dubbelt så ofta som andra människor eller hur är det möjligt att ha så här bra koll på typ alla typer av ställen i Stockholm?

Sandra Beijer:

Det är få saker som genuint överraskar mig in den här dysfunktionella värld som folkmun brukar kallas ”bloggvärlden” men här fick jag nästan plocka upp min haka från golvet.
Jag har förstått från Tunis blogg och Instagram att hon fullkomligt älskar sina ”kloniksar” och med största sannolikhet skulle burit dem både i sängen och i duschen om hon kunnat/fått.

Petras snubbe verkar rolig och trevlig men kan ha infört ett visst ”klonkisförbud” eftersom jag inte sett några glittrande skor pryda Tunis fossingar på ett bra tag nu.

Så döm av min förvåning när man möts av ett par rosaglittriga ”klonkisar” så fort man går in på Sandy Bells blogg.
Klonkisar och Sandra Beijer känns ungefär som lika mycket ”ler och långhalm” som jag och det där små stänkskydden i duschen som jag raljerade över igår eller som Tjocka Hetsätarkatten och grannens nya ungtupp till kissemiss.
Det är sannerligen inte lätt att vara THK i dessa bråda dagar. Jag tror han håller på att bli utbränd av att behöva försvara innegården aka sitt kungadöme.
Det är sannerligen inte lätt att vara inavlad så till den milda grad att man knappt har något närminne kvar att tala om och således tror att det är en ny katt att bråka med så fort den stackaren råkar sticka ut ett morrhår eller två genom dörren.

Men tillbaka till klonkisarna!
Vad händer med allas vår Sandy Bell? Tjejen i lackkjol och Buffalos? DEN tjejen?
Om hon vill ha klonkisar så vill jag ha en ponny som kan få bo i vardagsrummet. Pronto!
Det känns ungefär lika rimligt!

Tack för tips, Lova!

Sandra Beijer:

Normalt sett hatar jag blogglistor med en passion som får det att knottra sig på kroppen men just matlistor tycker jag är lite roliga. 
Än roligare är kommentarerna som sådana inlägg genererar. Folk blir på riktigt upprörda över att Sandra Beijer inte gillar viss mat, och trots att jag på intet vis kan identifiera mig med hur man kan ogilla chokladglass – som är guds gåva till smaklökarna – så har jag vissa saker som får det att vända sig i magen på mig av blotta tanken.

Jag tror jag varit inne på ämnet tidigare men nu har jag några nya tillskott på listan som bubblat sig nästan hela vägen upp i topp.

• Selleri
  Selleri måste vara sprunget ur djävulens egen röv med tanke på smaken.
• Vegemite
  Behövs det en kommentar?
• Messmör
  Smakar som sockerblandat smör typ.
• Salt och vinägerchips
  Hela käften gör ju ont av dem.
• Helgrillad fisk där man lämnat kvar huvudet och ögat.
  Den TITTAR på mig!
• Bläckfisk
  Jag KAN inte äta någonting med sugkoppar på sig. Det går helt enkelt inte. Segt är det också.
• Sill
  Det enda jag tänker på är det serveras sill är ljudet som kom från min katts mun är hon fick en hel strömming när jag var liten. Krask, krask typ.
• Blodpudding
  Blod och socker hopvispat i en korv? Jag äter hellre mjäll i en månad.
• Tillägg – frukt i mat. Huuu!

Er tur!!!