Sandra Beijer:

Det är ju inte utan att man nästan blir lite kär i Sandy efter ett sånt här inlägg.
Hon är klok och vis på så många sätt och har – som hon skriver – bloggat i nästan 12 år så hon vet vad hon pratar om.

I det här inlägget om reklamsamarbeten kläcker hon så många visdoms pärlor som dagens unga bloggare – Molly Rustas, Hannalicious och resten av blondinmaffian – behöver läsa. Och inte bara läsa utan även ta till sig. Sandra är så mitt i prick att det blir underhållning mitt i det seriösa inlägget så jag tänkte underlätta för dem och stolpa upp de riktiga guldkornen:

• Först och främst –  vad flera bloggare måste förstå är att samarbeten inte är något för dom själva för att kunna leva ett lyxigare liv. Om bloggen är ens yrke måste man behandla samarbeten precis som vilken tidningsredaktion som helst. Man måste tänka: vilka varumärken är relevanta för min målgrupp?
• Jag tycker exempelvis det är ganska konstigt när bloggare flyger första klass med typ Emirates till nåt femstjärnigt lyxhotell som ett samarbete. Hur många av läsarna har råd med det här?
• När jag och Flora tågluffade runt i Europa förra våren i samarbete med Interrail tycker jag är ett exempel på ett bra samarbete för just mina läsare. Jag hade nog aldrig kommit på att göra den resan privat – men den gick rakt in i min målgrupp och något som många har råd med och därigenom gynnar den både avsändare och mottagare.
• Bra innehåll är A och O i ett samarbete.
  Om jag sedan har lust att åka till nån söderhavsö och dricka champagne bör jag göra det för mina privata pengar.

Ja, man kan ju undra hur många av Molly Rustas och Hannalicious läsare kommer spendera pengar på en lyxresa till Dubai efter att ha sett deras – om än omarkerade – reklamresa dit?
Ska vi gissa på samma siffra som Sandra gissade på? En promille?

 

Sandra Beijer:

Dagens Media har en intervju med Sandra Beijer där hon pratar om livet som bloggare och hur hon ser på branschen och dess framtid.
Sandra har en helt annan inblick i hur det fungerar eftersom hon jobbat som copy på en reklambyrå så det här var en av de mer intressanta ”bloggintervjuer” jag läst.

Hon pratar även om reklamsamarbeten och jag kan inte låta bli att känna mig yttepyttelite delaktig i att fler bloggare anmäls för smygreklam. Precis som hon säger – hade det skett i någon annan bransch så hade vederbörande fått sparken men här ser man mellan fingrarna av någon outgrundlig anledning.

Saxat från Dagens Media.

Tack för tips, N!

 

Sandra ”Niotillfem” Beijer:

Gud vad jag vill vara ung och oförstörd när jag läser den här hingel-tipslistan av Sandy Bell. 
Det var ändå något visst med att vara ung, singel och full av hormoner och hitta en söt pojke att hångla med – ni vet så där så man var blöt i hela ansiktet när man var klar.

Jag kanske får bortse från min enorma låsning i hela bröstryggen som mer eller mindre tillfälligt invalidiserat mig och hångla upp M mot köksbänken när vi ses ikväll.
Förhoppningsvis kan en akuttid hos min kiropraktor göra så att jag i alla fall kan luta huvudet lite åt sidan så våra näsor slipper mosas mot varandra.

Vi borde alla hångla mera, eller hur?

Att Tjocka Hetsätarkatten försöker hångla med mig varje morgon när han tycker att han väntat tillräcklig länge på frukost räknas dock inte. 

 

Sandra Beijer:

Åh, vad glad jag blir av att läsa Sandy Bells tisdagsinlägg. Jag var rädd att hon skulle ligga som ett knytte på golvet, alldeles trasig som efter Ludvig men tydligen har hon lärt sig ett och annat om hur man tar sig igenom ett break up.

Jag har tvättat alla lakan, handdukar, slängt hans burkar i kylen. Jag har tagit bort hans namn på dörren. Jag bäddar sängen varje morgon, diskar och slänger sopor. Jag somnar till podcasts och öppnar balkongdörren när det är sol. Jag äter frukost och jag äter middag. Jag bokar in möten och går upp i tid.
Jag vill inte älta det vi hade, gräva ner mig totalt i feelings. Jag kommer inte försöka minnas doften av honom, eller sättet han sover på. Jag behöver inte dessa bilder längre.//Sandra

Vad gör man när det tar slut? Vad är era tips?
När det tog slut med min förra pojkvän så tog nån typ av ”praktiskt överlevnadsinstinkt” över – vart ska jag bo? Vi hade flyttat ihop i hans nybyggda lägenhet och DUM som jag var så sa jag upp mitt första handskontrakt i Hornstull för man kan ju inte ha en ”back door” för alltid.
Take it from me – JO! Det kan man.

Hela mitt liv upptogs av att lösa alla praktiska dilemman och det var nog inte förrän allt det var klart som jag tillät mig att bli ledsen. CamCam. Så jävla praktisk.
Sen drack jag vin, käkade pasta och kollade på Vänner och lät mig hjärta bli helt igen.

Det är nog mitt universalknep! Funkar på det mesta som gör ont.