Att Sandra Beijer är en av de bästa influencerna när det kommer till att göra genomtänkta, relevanta och intressanta samarbeten är någonting jag skrivit om här på bloggen vid upprepade tillfällen.
Jag får aldrig den där ”krängande” känslan av henne som jag lätt får av andra influencers sponsrade inlägg och det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är som skiljer henne från mängden och det i sig är riktigt skickligt.
Hon kan förmodligen tacka sin utbildning och tidigare arbete som copy för detta, och skulle Sandra någonsin vilja sadla om och sluta som influencer så skulle hon kunna bli hur framgångsrik som helst på att arbeta bakom kulisserna som konsult/expert åt andra influencers som behöver höja kvalitén och trovärdigheten på sina samarbeten.
Det är jag HELT övertygad om!
Men…
Låt oss fokusera på det här samarbetet där Sandra gör reklam för skoföretaget ”Saucony”.

Under 2018 har Saucony påbörjat sin kampanj Run Your World. En världsomspännande cityguide där olika profiler delar med sig av sina gömda pärlor, och som allt eftersom fylls på med nya städer.
Min guide innehåller några favoritplatser kring där jag bor!//Sandra

Konceptet känns klockrent då många företag behöver göra någonting extra för att skilja sig från mängden, men Sandra gör nästan lite för bra reklam för sina favoritplatser i Stockholm på ett sätt som överskuggar den faktiska uppdragsgivaren. 
Jag är inte supersugen på att köpa några sneakers efter att ha läst inlägget. Däremot vill jag åka raka vägen till Stora Blecktornsparken och klappa grisar!
Nu på en gång!!!
Vem ska med?

Därför säger jag aldrig ”nämen om man ska unna sig en liten bulle”, som någon form av rättfärdighet. Jag bara tar en bulle om jag får lust med det. Äter den. Försöker inte ”njuta mer än vanligt” och sånt (ursäkta) skit. Äter för att det är gott. Går vidare med mitt liv.
Ärligt, om jag läser en enda gång till på en blogg att nån unnar sig något matmässigt kommer jag möjligen råka ha sönder min dator. Det om något är triggande.//Sandra Beijer

I en värld av ”juiceande” bloggare som tindrar med ögonen så fort det kommer en rawfoodboll gjord på bark och pulvriserade kottar så är Sandra Beijer ett riktigt välkommet inslag. 
Det som förut kallades ”hetsigt” heter numera ”hälsosamt” och den fristad vi tidigare hade hemma där vi slapp matas med destruktiva normer, retuscherade bilder och ätstörda pekpinnar har nu ersatts av en värld som vi är uppkopplade mot och exponderade för 24/7. Man kommer helt enkelt inte undan så vida man inte slopar telefonen, datorn, tvn och paddan för att istället läsa Fjodor Dostojevskijs samlade verk i skenet från ett stearinljus.

Sandra erkänner för sig själv och andra att hon haft en ätstörning och att hon gör allt i sin makt för att hålla den stången. Kanske är det därför hon har en nyktrare bild på allt det här än någon som kanske fortfarande intalar sig att det är hälsosamt att bara dricka juice i veckor och som använder ord som ”unna sig” för att rättfärdiga en tallrik pasta eller som i Sandras exempel – en bulle.
Vill man ha en bulle – ta en bulle.

Spenderar man en massa tid på att fundera över mat, vikt, kalorier, avvägningar, borde eller borde jag inte, att unna sig, när får eller inte får jag äta det här och har jag förtjänat det så finns det ett problem. 
Det är inte snällt mot sig själv att hålla på så och låta tankar om mat, vikt, träning och kalorier uppta mycket av ens vakna tid.
En ätstörning kan sitta i huvudet och styra och kontrollera en människa utan att den syns på utsidan särskilt mycket.
Huvudet insjuknar först och sen följer kroppen efter och när det väl gått så långt så har man helt plötsligt ett godståg man behöver bromsa in och vända på.

Avslutningsvis så kan jag bara hålla med Sandra när hon säger det här:

Ålder har också gjort att jag blivit mer trygg i mig själv, det kan ju vara skönt att höra kanske, att det blir faktiskt bättre ju mer vuxen man blir.//Sandra

Det är sant! Det blir faktiskt bättre ju äldre man blir.
I alla fall för mig. Och Sandra.

 

Normalt sett gillar jag inte ordet systerskap eftersom det används som en förevändning att inte få kritisera en kvinna – oavsett anledning – enbart för att hon är just det – en kvinna.
Kvinnor ska kunna granskas och ifrågasättas av andra kvinnor utan få slängt i ansiktet att man varken är feminist eller en medsyster på grund av det, så nej…jag har inte haft så där jättemycket över för ordet systerskap.
Till alldeles nyss.

Jag såg den här bilden inne hos Sandra Beijer där hon visade upp saker hon sparat ner från Instagram och den här texten berörde mig.
Det här är systerskap! Att ta hand om varandra och se till att alla kvinnor är säkra. Att våga göra som den här tjejen gjorde på gymmet då hon var rädd att skribenten skulle kunna råka ut för en man som kanske inte skulle kunna respektera ett ”nej”.
Wow!
Jag blev riktigt rörd av hennes agerande och jag hoppas att jag är lika snabbtänkt och modig som hon var här om jag ser en kvinna som verkar vara i en utsatt situation på grund av en man och kanske behöver lite hjälp.

Det är systerskap jag kan ställa mig bakom!