Vi har alla hört dem – lögnerna som vuxna, eller andra barn tutade i oss som barn och som tog olika lång tid att lämna vårt undermedvetna.
Frost i såret, fyrkantiga ögon eller varför inte att grimaserna kunde fastna i ansiktet?
Sandra har gjort en sammanställning på sin blogg över några lögner som hennes följare publicerat på hennes grupp 925 på Facebook. Alla är väldigt läsvärda men jag kunde helt enkelt inte publicera dem alla här.

Har ni några som inte dykt upp här än?
Den jag kan minnas är att om jag inte slutade bita på naglarna så skulle de samlas i en stor boll i min mage. Den om vattenmelonerna här nedan minns jag också eftersom jag hade en förkärlek till att svälja kärnor.
Jag frågade precis mamma och pappa om de sagt något sådant till mig eller min syster men de menar på att de aldrig gjort det, så den om naglarna måste ha kommit från någon annan men efter någon minut ändrade mamma sig.
Tydligen har hon sagt till oss att alla föräldrar fick direktnumret till tomten på BB och att hon hade direktlinje till honom via den gamla telefonen i köket.
Hon lyfte den luren och ringde och pratade med tomten ett antal gånger när jag och min syster bråkade och oooooh, så snälla vi blev.
Tror ni man kan lura i en elvaåring och femtonåring samma sak fortfarande eller är det för sent?

Det här är mina absoluta favoriter från Sandras inlägg:

▽
Att det skulle växa ut en svans om jag inte slutade äta katternas torrfoder!

▽
Jag trodde att det skulle börja växa vattenmelon i min mage om jag svalde kärnorna för min mormor sa det.

▽
Microvågsugnar var verkligen höjden av mysticism när jag växte upp.
1! En fick absolut inte titta rakt in i dem, gissar att en kunde bli blind och liknande otrevligt.
2! Om en micrade en tom micro skulle den explodera pga vågorna hade ingenstans att ta vägen. Oroar mig fortfarande för detta.

▽
att om man grävde ”””jättedjupt””” i sandlådan kunde man komma till Kina

▽
När jag var liten (ca 8 år) blev min kanin sjuk och behövde avlivas. Men istället för att säga det så sa mamma att hon hade blivit kär i en hare och rymt. Så en morgon var det en hare med en massa ungar i vår trädgård och då var jag övertygad om att det var Ninus och hennes kärleksbarn. Trodde på denna ”Romeo och Julia”-historia tills jag var åtminstone 20-nånting.

▽
Största lögnen av alla och klassikern: ”slutar ni inte bråka i baksätet vänder vi om”.
Hände aldrig.

▽
Pappa berättade att han hade en kompis som rökt på och fått en psykos och trott att han var en apelsin och låst in sig i panik på toaletten och skrikit att han inte ville att någon skulle skala honom. Har senare läst att detta är en vandringssägen.
Också ett effektivt sätt att skrämma sina barn från att knarka.

▽
vi blev lurade att barnkanalen visade porr efter klockan 22.00 och det trodde vi på lite för länge???
För jävla sjuk lögn ändå hahah

 

Sandra Beijer har skapat en blogg som över tid förvandlats till någonting mer än bara en blogg.
Hon har skapat en community som på Facebook kallas för 925 – det som från början var namnet på hennes blogg.
Gruppen har 10 000 medlemmar och tar för närvarande inte in fler, vilket är lite intressant när man tänker på hur exempelvis Blondinbella inte gör annat än pratar om sina följarsiffror för att få fördelar.
Jag antar att Sandra tänker mer kvalitét än kvantitet medan Bella tänker…tja, tvärt om.

Nu har Sandra tagit fram en pin till sin grupp – som för övrigt även har en egen dag – med hjälp av Annika Bäckström som är den som stått för designen.
Jag älskar det här!
Sandra har en så fin relation till sina läsare.
Finns det någon mer influencer som har det? Vad tycker ni?

Heja Sandra, heja gruppen och framför allt – heja taxen med det finaste namnet – Milla! 🙂
Förhoppningsvis får hon också en egen pin snart, för Annika har designat fler varianter än denna första runda.
Kolla vad fina!

 

Någon som är suger på en Tjocka Hetsätarkatten-pin?
Eller varför inte en med Lilla Snöbollen?
Jag tänker mig någonting sådant här:

Det vore kanske någonting för min webbshop?

Orimligt att bo i Sverige då, jag vet. Jag måste försöka lösa det på något sätt.
Jag har inte alls någon bra plan kring det här mer än att jag känner att det inte är hållbart. Jag är ju frilans, jag behöver inte vara här när det är mörkt.
Men det är så ensamt att resa iväg själv, jag önskar jag kunde packa med ett knippe favoriter och flytta till Bali varenda oktober och komma tillbaka lagom till april.
Eller så flyttar jag bara ner själv till mina föräldrars hus i Frankrike och hoppas folk hälsar på. Jobbigt att jag är så mörkrädd bara.//Sandra

Jag är så otroligt mycket ”team Sandra” på den här.
Hela jag går mer eller mindre i ide från november till maj och de två veckorna jag spenderade i Sverige runt jul varje år som jag bodde utomlands var precis lagom mycket snö och kyla för att räcka ett helt år.

Vem var det som bestämde att det var en bra idé att knalla norrut egentligen?
Hur gick det till? Var det samma skeva princip som på gympan där populariteten avgjorde vem som valdes först eller sist till ett lag?
Är Sverige i det här fallet motsvarigheten till den stackars elev som på grund av sin oförmåga att kasta en boll, avsaknad av snabbhet och enorma plinträdsla alltid valdes sist?
(Jag förkastar den här typen av lagindelning förresten om det var någon som trodde någonting annat)

Vi fick Sverige. Det var det som fanns kvar att välja mellan.
Det eller Grönland. Pest eller kolera.
Vi valde pest. Kylslagna och mörka Sverige.
#winning

Förrförra veckan när jag gjorde maräng blev det rimligtvis ett gäng äggulor över. Bestämde mig då för att prova på en grej jag velat testa ett bra tag: gravade äggulor!
Gravade äggulor blir nästan som parmesan som man sedan kan riva över pastor och annat gott. Spännande va?//Sandra Beijer

Jag är mer eller mindre uppvuxen i ett restaurangkök och anser själv att jag har relativt bra koll på mat rent kunskapsmässigt.
Inte praktiskt då – jag aldrig fick hjälpa till och laga mat med pappa kocken då han ansåg att man bara var i vägen, gjorde saker på fel sätt, stökade ner och störde hans noga uttänkta rutiner.
Jag inser när jag skriver det här att jag blivit precis likadan. Jag vill absolut inte ha hjälp när jag lagar mat eller bakar eftersom det är mycket enklare att göra allting själv för då får man det precis som man vill ha det. 🙂

Men trots allt detta så har jag aldrig hört talas som gravade äggulor.
Jag tror helt ärligt att jag aldrig hört talas om någonting annat som är gravat än lax, har ni?
Jag undrar vad mer man kan grava?
Gravad mango?
Gravad pasta?
Gravad potatis?
Gravad falukorv?
Gravad nachostallrik?

Jag känner att jag är någonting på spåret här, håller ni inte med?
Kanska skulle det kunna bli 2018 års julklapp? En innovativ kokbok för den som testat allt annat köket har att erbjuda?
”Den gravallvarlige kocken”.
– En innovativ kokbok för det lilla köket – . 298 kr plus moms. *börjar fila på en adlink*