Omg det var länge sedan jag kände mig så exalterad. Jag lyssnar ju på musik ca 24/7 och det är en mindre dröm att slippa sladdar.
Och ljudet. Ljudet är så bra så att det känns som att musiken spelas inuti mitt huvud.
Även bonuspoäng på att när man tar ur en pod för att exempelvis beställa en kaffe på seven eleven så stängs musiken av tills man sätter i den igen.

Jag vet att många (stockholmare) tycker dom är lökiga men jag fattar inte hur dom menar? Om sextiotalet hade designat framtiden hade det ju sett ut såhär. I det finns inget negativt.//Sandra Beijer

Trådlösa minihörlurar? Ska det va nått, verkligen?
Jag hade förmodligen tappat bort minst en det första dygnet, alternativt glömt bort att ladda dem, alternativt tappat en i samband med att jag kliver på bussen och fått se den överkörd.
Jag misstänker alltså starkt att mitt inre motstånd för dessa små öronploppar bygger på en självkännedom jag inte kan förneka. Kanske om man kunde fästa dem med häftmassa i öronhåret?
Kanske att jag skulle våga mig på ett par då…
Fast det är ju rätt praktiskt att telefon och hörlurar sitter ihop med en sladd. Mycket enklare att lokalisera dem båda i djupet av en mörk väska exempelvis.

AirPods? Vilken ringhörna står ni i? 
Jag är fortfarande lite sugen på de där ”trådlösa” hörlurarna som man var tvungna att stoppa in freestyle-batterier I för att de skulle funka.
Bara faktumet att jag fortfarande kallar dem för ”freetyle-batterier” avslöjar att jag är på tok för gammal för nymodigheter som AirPods.
Ridå.

 

Ni är några som reagerat på att Sandra Beijer inte uttalat sig i #metoo-frågan och undrat om det är för att hon ”håller vissa mediamän om ryggen men det är det alltså inte.
Hon har helt enkelt tyckt att det varit för jobbigt att dela med sig av men nu till slut så gör hon det, och hon har ungefär samma erfarenheter som vi andra – saker som börjat redan i unga år.//Mitt inlägg från oktober

I oktober 2017 inledde jag ett inlägg på det här viset. Sandra Beijers tystnad om #metoo hade av vissa tolkats som att hon stod på förövarnas sida och jag antar att hon kände sig mer eller mindre tvungen att skriva någonting trots att hon innerst inne inte ville.
Nu delar hon med sig av en krönika på bloggen som hon ursprungligen skrivit till en antologi utgiven av Feministiskt Initiativ tidigare i år. Den som tidigare trodde att Sandras tystnad berodde på någon typ av rygghållande på eventuella förövare hoppas jag ändrar åsikt nu.
Inte nog med att Sandras text berör – i alla fall mig –  på fler än en nivå, den är också ett tydligt bevis på varför Sandra är en av de mest knivskarpa och skickliga skribenter på sociala medier. (Och annars också faktiskt…)

Hon har ett sätt att sätta ord på känslor som jag avundas djupt.
Jag tycker hon är så bra. Nothing more, nothing less.
Många gånger den typ av influencer jag önskar att fler var eller strävade mot att vara.

Läs hela hennes krönika HÄR.

Hon spådde mig med tarotkort som berättade min dåtid, nutid och framtid. Det är ju spännande sånt här, även för en svårflirtad person som jag själv. Hon antog att jag både var singel och barnlös vilket kanske inte är helt självklart ändå. Tydligen ska det gå fucking greatness karriärsmässigt (puh). Och framförallt då att jag mer och mer kommer kunna fokusera på det kreativa och mitt skrivande. Kul!
Men hon var väldigt noggrann med att för att det ska gå bra kärleksmässigt måste jag bryta vilka män jag faller för. Lyckas jag med det kommer jag vara gift och ha barn inom fyra år (?!). Jasså minsann.

Sedan spådde jag mig hos astrologen som sa exakt samma sak angående män på ett knäppt sätt. Jag måste även lägga ner skorpioner, sluta gå så mycket på utseende och sexuell energi och välja en trygg person istället. En stenbok sa hon.
Stor chans att vi möts i november!
Det är ju megasnart. Spännande det ska bli.//Sandra Beijer

Hannah och Amanda bjöd in till en kräftskiva tillsammans med smyckesdesignern Thomas Sabo där gästerna hade möjligheten att bli spådda i tarotkort.
Själv tror jag lika mycket på sådant som jag gör på regndans – regnet förföljer mig likt ett Ior-moln över världen utan att jag ens tagit en enda dansant steg så… – men visst kan det vara underhållande att se en annan människa slänga ur sig generella påståenden som passar in på 90% av befolkningen i ett försök att få en reaktion.

Den här spådamen – jag är sexistisk nog att kalla vederbörande för spådam eftersom jag aldrig själv sett en spågubbe – lovar i alla fall Sandra guld och gröna skogar, både karriärsmässigt men även i privatlivet om hon bara kan göra upp med lite dåliga mönster.
Kan man reklamera sin spådom om den inte faller in?
”Du LOVADE mig en prins och se här! Ytterligare en groda!! Jag vill ha mina pengar tillbaka, din skojare!!”
Men vi får se i november. Jag kommer lusläsa Sandras blogg efter tecken på Stenbockar.

Tror ni på sånt här? Att spås? 
Jag gör det inte… Inte det minsta. Jag är pragmatisk lagd så till vida att jag heller inte tror på ödet, astrologi eller själsfränder.
Att vara ett offer för omständigheter jag inte kan påverka är ingenting för mig utan jag tror att det mest är ett recept på en offerkofta modell större. Kanske från Daisy Grace? 😉
Att lägga sig ner och ynka eftersom man ändå inte kan påverka det som sker eftersom det är skrivet i stjärnorna.
Tack, men nej tack säger jag till det.

Hur är det med er? Har ni någonsin blivit spådda och haft en spådom falla in som inte bara varit så där extremt generell? Ni vet, ”du har någonting du mår lite dåligt över just nu..:” 
Man bara: NÄHÄ!?!?
Berätta!
Jag lovar att ha ett öppet sinne. 🙂

https://www.youtube.com/watch?v=YfU15zsSeR0

Sandra Beijer har positionerat sig som lite av en pastadrottning på sociala medier och det är ofta läsarna vill ha recept på hennes olika kreationer.
Nu har hon gjort slag i saken och listat sina absoluta favoritpastarätter a Beijer och jag har valt ut en som jag minsann tänker försöka mig på här i dagarna.
Mac & Cheese med hummer – en rätt jag aldrig lagat tidigare men som låter om nom nom!

Jag tycker absolut sämst om sån där trefärgad pasta. Urk!
Men visst är det så att pasta smakar olika gott beroende på i vilken form den här? Trots att den rent tekniskt innehåller samma sak? För visst gör den det?

Här kommer min topp tre i pasta-OS.
Resten av min familj HATAR Bucatini som är ihålig inuti så jag får äta den när jag är själv och pastahjul får mig att tänka på en reklam från 1997.
En pappa som är SÅ lycklig över att sonen lyckats säga ”Pappa” till det visar sig att han sa ”Pata”……”LUUUUUUL”.
Den som vet, vet… 🙂
Vet du?

Min kantarellpasta is to die for! Det är som en orgasm för smaklökarna.
Har du ett höstrecept att dela med dig av eller bara en smak-kombo att rekommendera? Do it! 🙂