Jag måste bara få veta vad ni tror….
Hur många tror att Sandra Beijer lagat avancerade – i mitt tycke – raviolis av egen pastadeg om hon inte varit en influencer som förväntas lägga upp en massa content eller gjorde samarbeten med nått jäkla mjölföretag eller liknande?
Laga ravioli för en? På en söndag?
Hur många av er har gjort egen pasta? Någonsin?! Ärligt nu!
Gör folk det? Det gör de kanske och det är jag som är lat och bekväm med mina snabbmakaroner?

Det närmaste jag kommit egen pasta är antingen när jag köpte en pastamaskin till min syrra i julklapp (som hon typ aldrig har använt) eller sånt här.
Bon apetit!

Nog för att man kan ha åsikter om konsumtion och designerväskor men det tunga artilleri som dras fram så fort det införskaffas en ny prylpåse bland influencerna är snudd på imponerande. 
Det räcker inte med att kritisera konsumtionen – nej, nej! Helt plötsligt handlar det om att stoppa slaveriet, förhindra att kvinnor tvingas föda barn på svarta sopsäckar och sätta punkt för hela världens hunger.
Det går från att vara relevant kritik om konsumtion till någonting absolut absurt. Eller menar de som skriver dessa kommentarer att de själva lever på existensminimum och skickar varenda överbliven krona till bättre behövande?
Det tror jag knappast, och då blir det hela ingenting annat än kast med liten småsten i glashus.

Kritisera gärna konsumtion men gör det på ett relevant sätt som kan tas på allvar.
För så vida du själv inte gjort allt i din makt för att förhindra att fler barn föds på plastpåsar så gör sådana argument att hela debatten enbart framstår som fånig.

Konsumtionskritik – relevant.
Att Sandra Beijer ska skicka alla sina pengar (inte bara väskpengar, utan ALLA pengar) till fattiga plastpåsefödda barn i Afrika – ej relevant.

Sandra Beijer har verkligen världens bästa relation till sina läsare och nu publicerar hon bilder på sin blogg där läsarna visar upp sina sovrum.
Min favorit är HELT klart hon som sover i sina föräldrars garderob, för den där kojdrömmen…visst är det väl fler än vi två som närt den?
Jag minns när jag fick en sprillans ny loftsäng – ni vet, ett sånt där schabrak med skrivbord och garderob under och grejer? Det slutade med att jag kröp in mellan lådsatserna – där man har benen under skrivbordet – och in bakom hela bygget och DÄR bäddade jag till mig och min katt.
När mamma och pappa väl hittade mig så låg jag där och sov i godan ro med min katt Gosan och jag tror till och med att det finns ett kort på det någonstans. Jag var sex år.

Om mitt hem är min borg så är sängen min tron. Det är faktiskt där jag ligger och skriver det här inlägget eftersom jag blivit dunderförkyld på landet i veckan. Kallbranden i handen gör nog sitt skulle jag tro. 

Hur ser era sovrum ut?
Är det lite Engligt, som har en hel våning att sprida ut sitt sammetsbonanza på? Tänk Jotex möter emballage så är du hemma där.
Eller är det kanske mer som Blondinbella? Med stora foton på familjen över sängen? Vissa vill ha bilder, andra vill inte ha en enda i sovrummet…
Elsa Billgren har romantisk lantkänsla med ett rör Pringelschips upphängda på grillspett i sitt sovrum på Gotland? Är det er grej? Shabby Chicigt liksom?
Har ni en headboard med knappar kanske eller rent av en stabil sängstomme i gjutjärn – if you know what I mean…hehe…?

Jag är fortfarande lite inne på en sån här?
Tror ni den görs i dubbel bredd?