Välkomna läsare, haters och andra
nu har vi nått fram till vecka fyra
vidrigt där ute men vi har ju varandra
och –
plötsligt ett rim på askorbinsyra

Det enda jag ska göra i veckan är skriva
ta mig på kryckor till mitt kontor
dricka en kaffe, äta en brödskiva
och –
plötsligt ett rim på tamburmajor

Är rätt irriterad på min skadade rygg
det är oklart hur dagarna blir
tur att jag redan är ganska folkskygg
och –
plötsligt ett rim på låglandstapir

Nu börjar jag måndagen med en tablett
ingen har väl dött av morfin
som trasig får jag hitta nya arbetssätt
och –
plötsligt ett rim på roddmaskin

Att undvika folk en månad som denna
att slippa möten och trevande hej
Är det skönaste ever måste jag bekänna
och –
plötsligt ett rim på

tack

&

hej

leverpastej//Sandra Beijer

För några dagar sedan drattade Sandra Beijer på rumpan och skadade sig ganska så rejält och det sjuka är att jag åkte förbi på bussen och tänkte att ”shit, vad den där tjejen såg ut som Sandra Beijer” och så VAR det hon. 
Och hon såg ut att ha halkat rejält, stackarn. En resa till akuten resulterade i kryckor och en näve morfintabletter.
Helt ärligt så är hennes morfininlägg ljusår från samma magplask-klass som mitt – som jag var tvungen att radera. Jag minns inte riktigt vad det handlade om men jag tror det var armborst, och någons farmor. Inte heller gick det på rim så det säger ju sig självt att det inte blev så bra. Inte så bra som det Sandra skrivit i alla fall och det rimmar!!!
På rim kan man komma undan med det mesta.

Michaelorna Forni och Hamilton släppte ju en diktbok här för inte så längesedan som jag inte är ett dugg sugen på att läsa, men skulle Sandra Beijer ge ut sina morfindikter i pocket så skulle jag köpa den.
Ja, det skulle jag!

Obs!
Jag menar absolut inte att glorifiera starka smärtstillande tabeller eller att uppmuntra till intagande för ökat kreativt flöde. 

Tack för tips!

Att ha en HEL prinsesstårta i sängen hör kanske inte till vanligheterna, men att ha en skrivmaskin – någonstans överhuvudtaget – måste väl ändå vara desto mer ovanligt?
Eller?
Hand upp alla som äger en skrivmaskin!

Sandra kanske sitter och skriver sina blogginlägg på maskin först – lite som en kladd – innan hon renskriver dem på datorn?

I Sandras nästa säng-kampanj vill jag se något av följande objekt:
– En ponny (En liten så klart)
– En åkgräsklippare
– 300 kanelbullar i hög
– Mia Skäringer Lazár (Givetvis är Mia en person och inget objekt!!!!!)
– En snögubbe
– Ett sandslott gjort på rosa, magisk sand

Sandra Beijer har fått sitt horoskop ställt av en astrolog och människor rasar.
Rasar över att det är pseudo-vetenskap, det är o-feministiskt att publicera och högst problematiskt då många unga ser astrologi som ”vetenskap”.
Frågor som ”Är det verkligen bra för vårt kritiska tänkande och gynnar det en starkare kvinnlig närvaro inom tex det naturvetenskapliga området?” ställs.

Mitt svar är ”JA”!
Det gynnar väl absolut vårt kritiska tänkande att sådana här saker publiceras. Är det inte bättre att saker publiceras och så kan de som inte håller håller med säga emot? På så vis ser dessa ”lättlurade” unga att det finns en sida som inte ser detta som vetenskap och vem vet? Kanske triggar detta deras kritiska tänkande? För människor som tror att astrologi är vetenskap kommer fortsätta tro det, även om Sandra Beijer inte skriver om det. Men om allas åsikter – för OCH emot luftas så inbjuder det till mer av en kritisk tankeprocess än kompakt tystnad.

Ska världen fördummas för att unga människors förmåga till kritiskt tänkande och konsekvensanalyser minskar? Är det inte bättre att locka tillbaka dem, ut i tankeverksamhet istället i så fall?
Ska nästa generation skyddas från allt som de kan tänkas missförstå eller missuppfatta bara för att de inte orkar sätta sig in ämnet? För att det är för mycket text eller för att översta träffen på Google inte gav dem alla svar?
Vill vi ta fram en hel generation som klippt och skurna för programmet ”Ung och bortskämd” eller ska vi trycka på individens egna ansvar att upplysa sig själv och sluta vara så förbannat hjälplös och ömtålig?

Kunskap är makt och att curla en hel generation på det här viset gör dem totalt maktlösa, och DET är betydligt mer skrämmande än astrologi på en blogg.

 

Men här är i alla fall sanningen. Jag hade en snigel i min kyl och jag kan faktiskt inte minnas sedan jag blev så äcklad. Fy fan. Skogen gör det säkert för att hämnas på mig för att jag aldrig besöker den. Besöker man aldrig saker kommer de till slut och knackar på.//Sandra Beijer

Alla i min generation vet förmodligen exakt vad rubriken syftar till.
Radiotjänst körde en kampanj 1993 där ett litet barn hotade att sätta en snigel på ögat på alla som inte betalade sin tv-licens – som ett sätt att mjuka upp pekpinnarna lite och göra folk lite mindre fientligt inställda till tv-licensen kan antas. Kanske var det där snigelns rykte som slemmigt monster cementerades?

Nu är sniglarna tillbaka.
Sandra Beijer är smått – eller snarare djupt – traumatiserad över att ha hittat en snigel på sitt mjölkpaket i kylen.
Den logiska delen av hennes hjärna kom fram till att den förmodligen kom från påsen med kantareller som hon förvarat där, medan den impulsiva delen mer ville bomma igen hela huset för att aldrig återvända.

Om man som jag är en van svampplockare – och då menar jag i skogen, inte på Hötorget – så är sniglar vardagsmat.
De är mer tradition än undantag att få med sig hem från en svamprunda så man vänjer sig.
Jag har under dagen tagit mig hela vägen ner till de småländska skogarna, där det enligt uppgift fortfarande finns massor av svamp att plocka.
Kanske ska jag ge mig på att filma en pedagogisk svamp och snigelvideo när jag ändå håller på för alla skogsskygga Stockholmare?
En småländsk snigelsafari i tre delar.

Ps. Man fattar att Sandra blev rejält uppskakad av snigelincidenten när det inte finns foto på varken snigeln eller mjölkpaketet den satt på i inlägget.