Men sen så! Fredagkväll! Vi luktade på kastanjeträden och gick ner till lilla blecktornsparken.
För att glas vitt vin i kvällssolen.
Vid nio bytte vi Bleck mot Brew Dog som är en hundbar på ringvägen. Vi åt mac&cheese och lökringar och sedan gick vi hem igen under syrenerna vid tiotiden. En alldeles lagom fredag. //Sandra Beijer

Men ÅH!
EN hundbar! Det är ju drömmen!!!
Det enda ställe jag vet som tillåter hundar i Stockholm – förutom Espresso House – är Taverna Brillo, men jag har förstått att de finns så många fler.

Selma och jag borde kanske haka på Sandra och Milla ut en fredag för att upptäcka lite hundställen. Egentligen skulle Selma vilja hänga med alla katterna på Jawa Whiskers men vi misstänker att det inte riktigt skulle uppskattas av de små pälsklingarna.
(Trots att den skendräktiga vovven mer än gärna skulle vilja erbjuda sina mjölkstinna juver till dem alla. Eller till att ha i kaffet för gästerna.)

Hör upp, alla hundiga läsare!
Har ni några hundställen att tipsa om?

Det är nystädat i min garderob och det är en tillfredsställande känsla. Jag har vikt, färgsorterat, rensat lite och alla hyllor dammtorkade. Vi tar en titt! //Sandra Beijer

Sandra Beijer bjuder in sina följare till en guidad tur av sina nystädade garderober och jag slås av att jag nog inte är så organiserad som jag vill tro.
Färgsorterat?
På riktigt?
Gör folk det? På riktigt?
Har ni era kläder sorterade efter färg? Om något så har jag nog mer kläder sorterade efter funktion eller typ av plagg, but that’s it. 🙂

Hade jag fått plats med en klädstång – eller en stol – för den delen i sovrummet så hade nog även jag haft denna universala klädlösning som utgörs av ”the chair” men jag får nöja mig med en byrå som ständigt har ett berg av kläder på sig.
Jag bygger till det kollapsar. Varje gång.
Visst har du också en ”the chair” eller en variant av den?
Finns det NÅGON som inte har det, eller en liknande lösning? Någon som ”korrekt” hanterar sina kläder varje kväll? Say it ain’t so!

Ps.
Vilket är förresten det bästa godiset att äta i duschen?
Något svårsmält antar jag?

Däremot hände en sak som händer mig ibland när jag hamnar i situationer där jag inte kan se nåt, eller när jag hamnar i för trånga utrymmen. Jag vet inte varför denna skiten händer. Men känslan av att jag inte kunna öppna ögonen nästan övertog allt annat och strax kändes som att jag föll och föll, genom golvet tills jag inte visste vad som var upp eller ner. Som att jag var instängd i min hjärna. //Sandra Beijer

Okej, jag som hade kunnat tänka mig att testa lash lift tidigare känner mig helt plötsligt som en skeptiker av Jämtlands storlek.
Sån här skit håller min hjärna på med konstant. Ska man vara stilla så kliar det överallt och måste man vara tyst så får min hals helt plötsligt ett enormt behov av att behöva harkla sig.

1. Säg att jag inte är den enda?
2. Vad är er upplevelse av lash lift?
Ett konstant fallande eller kan man kanske lyckas somna månne?