Det har uppstått lite av en diskussion i Sandra Beijers kommentarsfält.
Sandra beskriver alla saker hon har i sin handväska, och en av dem är en påse sockerfritt godis.
Först skriver en person att det är ”intressant” att äta sockerfritt om man inte har diabetes, och efter att ha fått en del mothugg så broderar samma person ut sin åsikt litem, och helt plötsligt är det inte bara ”intressant” att äta sockerfritt, utan nu är det istället ”tragiskt” att tycka att sockerfritt godis är gott.
Jag gissar att den här personen inte testat så där jättemånga sockerfria godisar. Den här – från samma märke som Sandras godis – hamnar på plats två efter Djungelvrål, och den är sockerfri. SÅ GOD!!!
Hur kan det vara någonting negativt att välja ett sockerfritt alternativ, om man tycker att det är svingott? Hur kan man bli så upprörd över det, och komma fram till att man tycker att det är tragiskt?
Jag tycker nästan det är lite tragiskt att tycka att det är tragiskt med sockerfritt godis.
Jag väljer inte godis utifrån hur mycket socker det innehåller. Godis är godis liksom…
Det är lite som att välja morötter istället för pommes på McDonalds, när jag egentligen vill ha pommes. Vill jag äta nyttigt så kan jag äta någon annanstans än McDonalds, men vill jag äta McDonalds så kommer jag äta McDonaldsmat – all the way. Pommes och allt. Inga konstigheter.
Samma sak med godis. Jag väljer godis efter smak, snarare än innehåll, och hittar jag ett sockerfritt godis som råkar vara asgott, då kommer jag gladeligen äta det.
Tänk att man kan vara ”tragisk” baserat på vilket godis man äter?
Är ni tragiska eller hur väljer ni godis? 🙂
