Ett utdrag ur Sandra Beijers veckobrev

Drömde om två personer som var så kristna att det enda sätt han kunde vara inne i henne var att de opererades sida vid sida och läkaren lät hans organ nudda vid hennes.

Där låg de bredvid varandra medan läkaren hävde över tarmar, tog eventuella lösa delar som bara finns i drömmar, och doppade.

Mitt eventuellt mest använda ord i böcker jag skriver är ”hand”. Men jag förstår inte hur man ska undvika att använda det.

Allt gör man med händerna. Man rör vid något för att veta hur det känns. För att visa att man bryr sig eller för att man inte bryr sig. Man gestikulerar, eller sitter på händerna, för att man inte vill avslöja något alls.

Man gömmer saker i sina händer, skär upp saker med sina händer, lägger händerna runt någons nacke när man kysser dem.

Jag försöker minimera händer i mina texter, men de smyger sig på mig varje gång. Kanske borde jag använda mer organ. Hur mår en njure när läpparna blir kyssta?

Det vet kanske bara en njure. // Sandra Beijer

Jag har läst den här texten från Sandra Beijers veckobrev fler gånger än jag vill erkänna, men jag fattar fortfarande inte vad tusan som händer här. 
Hur mår en njure när läpparna blir kyssta?

Da fuck?
Har hon rökt några av Frankrikes finest eller är det naturvinet som talar?

Sandra Beijers Parisfrisör del 2

Sandra Beijer bor som bekant för tillfället i Paris med sin familj har beskrivit på bloggen hur en frisör vägrat henne service då han ansåg att hennes hår skulle bli förstört om han gjorde det hon bad om – färga det redan nu i mars istället för i april som han rekommenderade.
Tyvärr kunde hon inte vänta till April utan har nu postat ett inlägg om hur hon smög iväg till en annan frisör som både tyckte att hennes hårfärg var gul och frisyren omodern och absolut inte tyckte att hon skulle vänta alls med att göra någonting åt det:

Hon höll upp en rak handflata vid slutet av mitt hår.
– Ditt hår är klippt i en rak linje. Look at the French girls on the street! Ingen har så längre.
– Hur har de då?
– Deras hår är klippt som ett U.
– Jag beställer ett U, sa jag. Ögonaböj.
– Bra val.

Sandra Beijers Parisiska frisörbesök är som en följetång jag inte kan sluta titta på. 
Jag ser redan framåt Juni månad när det ska färgas och Sandras hårfärg kommer få henne att se chic and exclusive ut.
Det är väl allt vi alla vill?

Att inte få färga håret för en fransk frisör

Bildkälla: Stella Pictures

Frisören drog fingrarna genom min utväxt. Du kan inte färga din utväxt så här nära inpå, sa han. Ditt hår kommer bli förstört. You will ruin it!
– Men jag har alltid låtit det gå åtta veckor mellan färgningar, sa jag.
– It is not enough!
Han släppte mitt hår och la armarna i kors:
– I will not do this today.

Ja, vad kunde jag göra förutom att lita på denna franska frisörman med flera tusen följare på Instagram? Jag bokade sonika en ny tid i början av april. // Sandra Beijer

Sandra Beijer bor som bekant för tillfället i Paris med sin familj och hon beskriver nu på bloggen hur en frisör vägrat henne service då han ansåg att hennes hår skulle bli förstört om han gjorde det hon bad om – färga det redan nu i mars istället för i april som han rekommenderade.
Just nu ser hennes hår mest fattigt ut eftersom rötterna är så mörka, men hon ser fram emot det magiska hår hon kommer få i april – fantastiskt, underbar, perfekt färg och ett sådant friskt, hälsosamt svall, men sen får det finnas måtta.
Hon avslutar inlägget med orden:

Och om jag därefter återigen ska behöva vänta tre månader till nästa besök.
I så fall är jag nog villig att göra valet att ruin my hair. 

I kommentarsfältet delas fältet mellan de som tycker att det är väldigt serviceinriktat av frisören att ha Sandras hårs bästa för ögonen, medan andra tycker att man borde få det man är villig att betala för. 

 

Buden måste fram!!!

Fick ett bud när jag var hemma.
Proffs, buda till min mamma.
Min mamma trodde det var hon som fått ett bud och blev såå glad 🥺
Som tur var det två förpackningar så hon fick den ena 😌 // Sandra Beijer

Sandra Beijer och hennes lilla familj huserar för tillfället i Paris och har hyrt ut sin lägenhet i Gamla stan tills vidare.
Det här ställer ju till det för alla företag som gjort som sin främsta marknadsföring att skicka ut bud till influencers och annat löst folk med förhoppning om exponering på sociala medier.
Så vad gör man när en influencer lämnat landet, om än tillfälligt? Jo, man letar upp hennes mammas adress och skickar buden dit istället, för buden måste ut – om så himlen skulle ramla ner!

Herregud, min mamma skulle ÄLSKA att få en massa bud hemskickade!
Haha…rena julafton!
Hon skulle reagera precis som Sandras mamma och tro att buden givetvis var till henne.
Nu skickas det ju ingen bud till mig så scenariot är helt fiktivt, men ändå… 🙂