Monas Universum köper godis för…

Igår rasslade jag in i godisbutiken och kände att det fick vara nog för ett tag framöver. Jag köpte alla de hade. Varenda en.

(Det ser ut som om det är annat godis i också men det är en klisterlapp utanpå.) Ni kan ju gissa vad de vägde/hur många det var med tanke på att jag fick betala 1.100 kr!

Har skrivit datum på plastlocket bara för att se hur länge de räcker. Ska bli väldigt intressant. // Monas Universum

Jag trodde att jag älskade Djungelvrål mest i hela världen, men jag inser att jag borde inta plats 2 på den listan för jag tror att Monas Universums man intar plats ett. (Jag tror fortfarande jag ligger i topp när det kommer till Cola Zero dock.)
Hon brukar nämligen förse honom med Djungelvrålsklubbor – som jag inte gillar alls för övrigt – och för att slippa handla dem lite hela tiden så åkte hon till godisbutiken Kandyz och köpte alla de hade till ett värde av 1 100 kr.
Hon har nu skrivit ett datum på burken för att se hur länge klubborna kommer räcka. Jag skulle dock inte kunna ha obegränsad tillgång till Djungelvrål hemma eftersom jag skulle gå runt med en konstant uppfrätt mun, men han har kanske bättre självkontroll än jag?
I kommentarsfältet oroar sig läsarna för makens tänder och blodtryck, men det verkar Mona ta med ro.

Har du någonting du är mer eller mindre besatt av eller är vi ett unikt släkte som så totalt kan snöa in på saker som salt godis, i pås- eller pinnform?
Och köpa godis för 1 100 kr? Känns det inte lite konstigt ändå? Kanske inte om man befinner sig i taxfreen på en Finlandsbåt, men annars?

Dementi dementa

Bildkälla: Monas Universum privat // Stella Pictures

På ett sätt kan man se sociala medier som ”det stora blå” – som ser ut att aldrig ta slut – och då är det väl ändå tur att vår lilla bloggvärld är mer som en liten fiskdam med japanska karpar.
Det som utspelat sig är nämligen följande:

Monas Universum skrev för ett tag sedan ett inlägg om våld i nära relationer, där hon drar erfarenhet ur det egna livet och således möblerar om lite i sättet hon formulerar sig på för att inte ”outa” någon. Det man däremot får veta är att våldet i relationen är mellan son och mor – där sonen är våldsam mot sin mamma.
Han har bland annat slagit sin mamma i huvudet med en flaska och enligt sin mamma så blir han svart i blicken precis innan det smäller.
Inlägget är väldigt långt, men anledningen till att Mona postade det var för att visa på att våld i nära relationer kan se ut på olika vis, och inte nödvändigtvis enbart hittas i kärleksrelationer.

Någon som läst Monas inlägg drar slutsatsen att det här måste handla om Magdalena Graaf och skriver om det på Flashback.
En person som kallar sig Lil i Magdalenas kommentarsfält läser detta på Flashback och knapprar iväg över till hennes blogg och skriver att Magdalena behöver komma med någon form av dementi om så inte är fallet.

Detta får Magdalena Graaf att höra av sig till Mona, som i sin tur skriver följande på sin blogg:

Magdalena hörde av sig igår och berättade att hon har fått kommentarer om ett inlägg här inne. Av någon outgrundlig anledning så har folk på nån skvallersida fått för sig att det är henne det handlar om i mitt inlägg i förra veckan angående våld i nära relationer.

För den som är oerhört nyfiken kan jag berätta två saker: personen jag skriver om har nästan aldrig figurerat här inne  och för det andra har jag känt Magdalenas två äldsta söner sedan de var småkillar och ingen av dom skulle någonsin bära hand på henne. Ever. Hoppas nu att man slutar skvallra för det är inte så kul för killarna om folk får för sig att nån av dom slår på sin mamma. Inte för Magdalena heller för den delen.

Syftet med Monas inlägg var enligt henne att synliggöra faktumet att våld i nära relationer kan ske i alla möjliga relationer – så även mellan barn och förälder – och det har hon ju alldeles rätt i.

Monas Universum om jakten på pedofiler

Om ni fick bestämma, hur skulle ni vilja att det såg ut? Hur ska man döma en pedofil? Det går ju liksom inte att ta livet av dom, hur gärna man än vill men att få villkorligt är ju för fan en smäll på käften för de utsatta. En sak som är viktigare än något annat och som INGEN tänker på: en avslöjad pedofil är alltid någon man aldrig kunde tänka sig det om. Min exman t ex. Inte någon, allra minst jag, kunde i vår vildaste fantasi tro det om honom. Det fanns inte på kartan. Well, hans nuvarande fru hade så pass mycket tilltro till honom att hon valde att stanna och må dom leva olyckliga resten av deras liv. I normala fall så anser jag att man aldrig, ALDRIG, ska lasta en pedofils fru. De får ofta klä skott för vad deras man har utsatt barn för men chocken och avskyn är lika stor för dom som för alla andra, om inte ännu större. Men, så finns det ju de fruar som ändå väljer att stanna och dom ska fan ha all skit som går att få.

Fy fan för dessa kvinnor. Jag har fått så många mail från tjejer som blev utsatta av sina fäder/morfäder där mammorna inte trodde på dom. Jag önskar alla dessa mammor en plågsam död när den dagen infaller. Man är inte förtjänt att vara mamma om man ens för en sekund tvivlar på sitt barns historia. // Monas Universum
Diamant Salihu har genom Uppdrag Granskning har följt en särskild utredningsgrupp inom Polisen som försöker spåra upp och stoppa männen som vill se barn utsättas för övergrepp på nätet: Internetrelaterade Sexuella Övergrepp mot Barn (ISÖB).
Monas Universum skriver om programmet på sin blogg och ilskan och frustrationen skriker mer eller mindre från hennes tangentbord och genom skärmen.
Hon har, tyvärr, egna erfarenheter av den här typen av män – jag uttrycker mig försiktigt pga förtalsrisken och ser gärna att ni respekterar det – och uppmanar alla att se programmet. Detta för att gemene man ska förstå hur stora problem vi faktiskt har med pedofiler och hur sablans svårt det är att sätta dit dom.
UG har följt den här utredningsgruppen i 1,5 år och efter att ha sett programmet så kan Mona konstatera följande: att de flesta som döms får villkorligt, att förövarna är från alla samhällsklasser och alla åldrar och att åklagare som inte prioriterar barnpornografi.
Mona avslutar sitt inlägg med hård kritik mot de fruar och mammor som väljer att stanna med en anklagad pedofil och hur de ska ha all skit som går att få:
Fy fan för dessa kvinnor. Jag har fått så många mail från tjejer som blev utsatta av sina fäder/morfäder där mammorna inte trodde på dom. Jag önskar alla dessa mammor en plågsam död när den dagen infaller. Man är inte förtjänt att vara mamma om man ens för en sekund tvivlar på sitt barns historia. // Monas Universum
Har du sett programmen?

Monas Universum om hijab-debaclet på Securitas

Monas Universum tar upp den tjej som pratat ut i media efter att han har sökt jobb på Securitas och fått veta att hon inte skulle få ha sin hijab på jobbet, vilket hon verkar tycka är diskriminering. 
Mona håller inte med och skriver på sin blogg om att det inte handlar om religion utan om att man bär en enhetlig uniform där alla ska se likadana ut, och om man söker ett jobb som kräver uniform så får man anpassa sig:

Om jag söker jobb som kirurg så får jag acceptera att lösnaglar inte är tillåtet. Okej, det här handlar om en del av kvinnans tro och lösnaglar går möjligen inte att jämföra men ni fattar poängen. Om man har en klädkod av bl a säkerhetsskäl, vilket Securitas hävdar, så följer man den. Oavsett om man för förslaget att ”jag kan stoppa in slöjan under uniformen”. Punkt.

I Monas kommentarsfält håller de flesta med henne, men det finns även en och annan som är av motsatt åsikt och som kritiserar den kvinnosyn som man tycker sprids i kommentarsfältet: