Att värna om barns rättigheter och integritet är en av sakerna jag brinner lite extra för, men eftersom jag inte har några egna barn så aktar jag mig för att få lite av en mästrande ton. Givetvis kan jag ha och har en åsikt, men i det här fallet vill jag dela ett inlägg av 12-barnsmamman Madeleine Ilmrud och sättet hon ser på saken.
Kanske håller du med henne, kanske gör du det inte men man kan fortfarande diskutera på en respektfull nivå, även om man inte alls håller med varandra. Visst visst?

Madeleine anser att hon vet vad hon talar om eftersom familjen medverkade i Familjen Annorlunda under flera säsonger, och att hon  jobbat professionellt med sociala medier i över ett decennium.
Hon ställer frågan om varför det är okej med barnmodeller, samtidigt som influencers barn ses som utsatta. Det är enligt henne en inkonsekvent syn.

 Barn som jobbar i traditionella reklamkampanjer anses göra “ett jobb”. De arvoderas. De arbetar med okända vuxna i studio. Det är helt accepterat. Men barn som gör samma typ av samarbeten tillsammans med sina föräldrar i en trygg hemmamiljö, med människor de känner och litar på kallas plötsligt utsatta. Det är inte rimligt. Även influencerbarn arvoderas. Skillnaden är i praktiken minimal, och tryggheten är ofta större när barnet får vara med sin familj. // Madeleine Ilmrud

Ett exempel som hon tar upp är Barncancerfondens kampanjer, där svårt sjuka barn visats i tv-reklam, tidningar och sociala medier, utan att det höjs ett varningens finger om deras integritet och utsatthet.
Madeleine vill veta varför den typen av exponering är socialt accepterat, samtidigt som hon kritiserats hårt för att ha delat en av sina döttrars blodsjukdom, trots att hon själv anser att det gjordes ansvarsfullt.

Aldrig i affekt. Aldrig för att exploatera. Alltid för att skapa förståelse. Resultatet? Föräldrar hörde av sig och sa att de tack vare mina inlägg förstått vad deras barn led av.
Människor i liknande situationer kände tröst, igenkänning och mindre ensamhet. Vi fick själva stöd och kontakter som stärkte oss under svåra perioder.
Jag har hjälpt otroligt många människor genom att vara öppen. Att kalla det exploatering är att ignorera både intentionen och effekten. // Madeleine Ilmrud

Vidare skriver hon att hennes barn aldrig tvingats till någonting, och att de aldrig behandlats som rekvisita. Nu skriver hon att det var längesedan som hon involverade sina barn i reklamsammanhang, vilket givit henne ännu mer tid att reflektera över det.

Och jag står helt trygg i följande… Det går att vara offentlig och samtidigt vara en närvarande och ansvarsfull förälder.
Det går att involvera barnen utan att utnyttja dem. Det går att dela svåra stunder utan att kränka barns integritet.

Självklart finns det exempel på missbruk, precis som i alla branscher där barn medverkar. Men lösningen är inte att misstänkliggöra alla föräldrar. Lösningen är heller inte att staten ska börja styra våra privata berättelser. Det vi behöver är sunda riktlinjer, inte demonisering. // Madeleine Ilmrud

Enligt henne är det inte svart eller vitt utan hon menar att det givetvis finns nyanser på skalan.
Hon menar att hennes familj är ett levande bevis på att barn kan synas och må bra när man som föräldrar tar sitt ansvar.
I kommentarsfältet hittar vi både ris och ros, där vissa anser att Madeleine inte förstår problematiken, medan andra är övertygade om att hennes barn aldrig farit illa.
Skillnaden mellan en influencers barn och barn i reklam är ju att man vet väldigt lite om barnskådespelare och barnmodeller, medan barn till influencerföräldrar delar högt och lågt, ofta från innan barnet ens lämnat mammans kropp.

Hur ser du på det här? Även om man inte håller med Madeleine så har hon en poäng i att ämnet behöver diskuteras, blötas och stötas. Det är ju det enda sättet att komma framåt, men precis som med mycket annan kritik på sociala medier så är den inte alltid nyanserad, men vi kan väl ge det ett försök? 🙂

Är det skillnad på barn och barn?

Tack för tips!

Det här inlägget innehåller en sammanfattning, gjord av Chatgpt.

Det var inte så här jag ville skriva om Madeleines inlägg, men jag sitter på Djurakuten med Sauron, och hade inte fler tidsinställda inlägg.

Men… Madeleines inlägg är så pass intressant och innehållsrikt och jag ville inte att bloggen skulle eka tom så därför bad jag Chatgpt om en sammanfattning.
Läs gärna Madeleines inlägg själv innan du kommenterar för en sammanfattning är trots allt bara en blek reflektion av det den avser spegla.
Du hittar hennes inlägg HÄR!

…………… ……………… ………………

I sitt blogginlägg “Stalkern! Nu vill jag berätta…” delar Madeleine Ilmrud med sig av sin mångåriga kamp mot en stalker som har påverkat hennes liv djupt. Trots att hon tidigare medverkade i programmet “Trolljägarna” och identifierade personen bakom trakasserierna, fortsätter förföljelsen än idag.

Stalkern har inte bara riktat sin uppmärksamhet mot Madeleine utan även kontaktat hennes nära och kära, vilket har påverkat hennes relationer och känsla av trygghet. Personen har gjort falska anmälningar till socialtjänsten och Försäkringskassan, vilket har lett till onödiga utredningar och belastning på myndigheterna.

En oväntad vändning inträffade när Madeleine blev kontaktad av ett produktionsbolag som arbetade med en dokumentär om influencern My Martens, som också blivit utsatt för en stalker. Det visade sig att samma person låg bakom trakasserierna mot båda kvinnorna. Denna upptäckt ledde till en känslomässig konfrontation för Madeleine, som insåg att hennes erfarenheter kunde hjälpa andra.

Trots rädslan för att ge stalkern uppmärksamhet, valde Madeleine att dela sin historia i hopp om att få ett avslut och återta kontrollen över sitt liv. Hon uttrycker en önskan om att detta ska vara början på ett slut på den långvariga förföljelsen.

Igen, förlåt för Chatgpt. 

Visa det här inlägget på Instagram

När vuxna, som borde vara förebilder, istället kränker och trycker ner? När en av de högst uppsatta i en ideell förening mobbar barn? Det är ofattbart – men det händer. Och det har hänt mig och mina barn. Och flera barn i föreningen.
[…]

Jag vet att jag inte är ensam om att ha sett och upplevt hur maktmissbruk och vuxnas dåliga beteenden förstör det som borde vara en trygg plats för barn.

Madeleine Ilmrud tar upp en otroligt viktig sak i sitt Instagraminlägg, nämligen vuxna som inte kan bete sig när det kommer till barn och idrott, och som kränker och skriver hatiska kommentarer om både barn och föräldrar. 
Jag är av den åsikten att jag inte ser några problem med elitsatsande ungdomar inom idrott (inom rimliga gränser så klart) – Gustavsbergs handbollslag har trots att spottat ur sig både en, två och tre handbollsspelare som gått vidare att spela –  eller har spelat –  i Sveriges landslaget,  men det här handlar ju om någonting helt annat.

Jag har suttit på mängder av läktare med föräldrar som fan inte kan bete sig när deras barn och ungar spelar match, som gormar och håller på till den milda grad att domaren fått ”utvisa” utvisa dem från publiken, ute ur själva hallen.
Fatta att vara en förälder till ett barn, och bete sig så illa från läktaren att du får ett rött kort. Vad är man för människa då?

Det Madelene skriver om är dock en annan sak, alltså där vuxna mobbar barn och föräldrar inom den egna föreningen:

De har satt djupa spår. Det här är inte vad idrott ska handla om. Och jag VÄGRAR låta det fortsätta i det tysta. Vi måste prata om det här. Vi måste stå upp för barnen. Magkänslan jag hade stämde och när jag fick det svart på vitt och faktiskt fick läsa vad hen skrivit om mina barn blev jag så ledsen.

Förlåt, men fy fan vad vidrigt!!!
Vi har varit med om att högt uppsatta i en idrottsförening begått grova brott så jag blir inte direkt förvånad över att läsa det här från Madeleine, men det är likväl tragiskt med barn som utsätts för vuxnas gränslöshet och kränkningar inom ideell idrott.
Jag undrar lite över var den här vuxna personen skrivit om Madeleine och hennes barn, men det kommer ju en del 2 enligt Madeleine,  men som inte publicerats än.

Sånt här gör mig rasande! ?