Visa det här inlägget på Instagram

Nu har det visserligen gått några veckor sedan säsongen av Love is Blind är över, men det betyder ju inte att det slutats prata om lite dittis och lite dattas som utspelade sig för tittarna. 
I vår poddtrio är Gabbi den som är absolut mest insatt i programmet, men inte ens jag har kunnat undgå att höra talas om det som hände mellan Fabian och Ellen, och snacket som gått efteråt.
Det som hände var nämligen att Fabian gick ner på ett knä och friade till Ellen när han såg henne för första gången och hon sa….nej. Det är nog inte en helt enkel sak att göra. Du står där, strålkastarljuset på dig, en man på knä med en ring och du får den stora frågan som alla förväntar sig att du ska svara JA på. Vad gör du? Där och då, när du inser att känslan som yr runt i magen på dig kommer från fjärilarna av kärlek, utan mer kommer från ett håll av osäkerhet och skuldkänslor. Hade det varit bättre om hon sagt ja, och sedan ändrat sig? Det känns ju som en mer rimlig reaktion eftersom programmet handlar om att just hitta kärleken.
Vad hade du gjort? På riktigt?

Visa det här inlägget på Instagram

Ellen har, sedan avsnittet sändes, fått ta emot helt absurda mängder hat sedan avsnittet sändes och istället för att försöka sätt mig och själv försöka formulera en text om saken, så tänker jag att jag istället delar min kompis Alex inlägg för han sätter sannerligen huvudet på spikat.

Vad är dina tankar?

Jag har precis lämnat en riktigt förbannad Kelian på förskolan…

Nu är det definitivt något utvecklingssprång, tandsprickning eller sömnregression på gång för den här nivån av ilska är vi inte vana vid.
Jag är extra tacksam för förskolan idag – fy fasiken vad lyxigt att få avlastning i de tuffa faserna så att man orkar vara en bra förälder? // Krissy Hedenstedt

Jag fick ett tips om det här inlägget från Love is blind-deltagaren Krissy Hedenstedt och sättet hon uttrycker sig på och tänkte kolla hur ni ser på saken. 
Personen som skickade mig bilden reagerade på hur Krissy kallar förskolan för ”avlastning”.

Är förskolan en pedagogisk verksamhet – eller en avlastning när det blir jobbigt hemma? Är inte tuffa perioder och slit en del av föräldraskapet?
Är pedagogernas uppdrag att stötta barns utveckling och lärande – eller att ta över ansvaret? Är det samma sak att känna lättnad vid lämning som att kalla förskolan för avlastning? Är barn problem som ska lämnas bort – eller individer som behöver vägledning, även när det är som mest utmanande?

Och sist men inte minst – är detta att göra en höna av en fjäder eller en fullt rimlig diskussion att ha?

Jag fick en kommentar under morgonens första inlägg, men insåg snabbt att många ännu inte hunnit se återträffen av Love is Blind som släpptes klockan 09 idag.
Därför raderade jag kommentaren – och ger den istället ett eget inlägg, med full möjlighet att undvika spoilers tills man själv vill veta vad som hände.
Jag tänkte också testa en ny grej här, som kanske kan fungera just i sådana här lägen: att lägga själva innehållet på en separat sida, så att den som vill slippa spoilers enkelt kan scrolla förbi.
Nackdelen är att det inte går att kommentera där, men å andra sidan öppnar sig ju inte kommentarsfältet här automatiskt – det kräver ändå ett aktivt klick. Så där inne är det fritt fram att spoila hur mycket ni vill.
Jag tänker att vi testar detta och så får vi se om ni tycker det funkar bra eller om det är på tok för bökigt!

Så… själva inlägget hittar du HÄR, men kommenterar gör du som vanligt här under.