”Tiingelinn” om att romantisera vardagen

Bildkälla: Stella Pictures

I början av augusti postade Hanna Friberg ett inlägg på Instagram om att ”romantisera livet”, där hon delade med sig av tio punkter på saker hon gör för att uppnå just detta.
Hennes inlägg var fyllt av ord som ”härligt”, ”lyxigt” och ”unna sig”, vilket kanske inte tilltalar alla. Men hennes råd om att försöka vara mer närvarande i nuet är något de flesta av oss kan ta till oss, i alla fall var det så för mig.

Nu har Linn ”Tiingelinn” Andersson publicerat ett liknande inlägg, men till skillnad från My Martens och hennes copy/paste-fingrar har Linn inte kopierat och publicerat Hannas inlägg rakt av och påstått att det är hennes eget. Istället har hon fyllt det med nya exempel. Det här är att ”inspireras” av något, My! 😉
Hanna hade för övrigt 10 punkter på sin lista, medan Linn maxar med 15. Eller det var nog tanken i alla fall, men vid en närmare titt verkar det som att Linn missat en punkt, för hennes lista består av 14. Men vad gör väl det om hundra år?
Här kommer Linns lista i sin helhet:

1. Pyjamasshorts med hjärtan och perfekta heatless curls på morgonen. Blir så glad när lockarna är fina och älskar söta pyjamaser. Sedan att det är torkade små blommor i mitt mobilskal.??
2. Vackra blombuketter. En självklarhet hemma hos mig.?
3. Göra evighetsarmband med en vän. Så mysigt att göra ihop och så söta att ha på sig.?
4. Söta koppar att dricka sin chailatte ur. Dricka ur fina koppar gör så mycket.
5. Måla porslin. Alltså detta var terapi på en nivå. ?️
6. En söt både utseendemässigt och smakmässigt drink. Sött är det bästa.?
7. Avokado riskakor till frukost. Perfekt start på dagen kan aldrig gå fel.?
8. En söt outfit. Känner jag mig fin har jag mer pondus och är allmänt gladare.?
9. Göra sitt egna äppelmos. Pyssla är så mysigt, att det blev rosa gjorde det hela roligare, samt att ta var på äpplen som annars slängs känns underbart. ? ?
10. Lunchevent med sina bästa vänner. För en av de viktigaste organisationer som finns. Både mysigt och energi givande att umgås med sina bästa vänner. Men även givande med viktig information.?
11. Fina naglar. Bara älskar det. ?
12. Dagsspa med vänner. Avslappnande och mysigt. Man känner sig så fräsch. ?
13 Mina fina kristallarmband. Älskar dem, har olika varje dag beroende på vad jag ska göra. ?
14. Heatless curls och juice i vinglas. Allt blir godare ur ett fint lyxigt glas. ?

Jag kan inte identifiera mig så där jättemycket med Linns lista, men några punkter skulle funka även för mig.
Hur är det för dig?

”Tiingelinn” om soulmates

Bildkälla: Stella Pictures

Linn ”Tiingelinn” Andersson gräver djupt i erfarenheternas sjö och bjuder på en visdomspärla som heter duga. 
Hur man hittar sin soulmate och hur du gör dig av med de som inte är det.

Din soulmate är inte personen som ger dig en dålig magkänsla. Din soulmate är inte personen som ställer in med dålig ursäkter utan att boka in något nytt, din soulmate är inte personen som får dig att gråta mer än skratta, din soulmate är inte personen som bara skriver till dig sent på kvällen eller onykter. Din soulmate är inte en person som får dig att må dåligt. Din soulmate är inte heller personen som redan har en partner, eller personen som säger ” Jag är kär i dig men”

En dag kommer du hitta din soulmate och då kommer allt falla på plats. Och fram tills dess.., ja då kan du alltid manifestera att den rätta kommer att dyka upp genom att dansa runt på en äng i din farmors 60 år gamla brudklänning.., eller bara ägna tankarna åt allt annat viktigt i livet, förutom dendär personen som inte är din soulmate. Blocka, ta bort, gå vidare. För skulle personen nu vara din soulmate.. så kommer den komma tillbaka, och visa det, och behandla dig så som du förtjänar.

Puss och kram ❤️

Tror ni på soulmates?
Jag tror inte jag gör det. Jag ser mig som en hyfsat romantisk person, men tro att det finns en enda person som är vi är menade att vara med….njae…
Jag är nog mer som Monica Geller i Vänner än som ”Tiingelinnskan”.
Hon sa:

I don’t believe in soul mates either. No, I don’t think that you and I were destined to end up together. I think that we fell in love and work hard at our relationship. Some days we work really hard.

Under Linns inlägg pips det i STORA bokstäver – det är stundtals lite av ett väckelsemöte där inne – men jag tror mest det här handlar om att Linn vill visa upp sig i ytterligare en prinsess-utstyrsel och och få hjärtemojis från sina fänsz.

Påståendet i Linn ”Tiingelinn” Anderssons reklaminlägg – direkt felaktigt enligt socialstyrelsen

Bildkälla: TT // Tiingelinn Instastory

Många av er, liksom jag, reagerade på Linn ”Tiingelinn” Anderssons reklam för en injektionsbehandling på LKS Skönhetsklinik, där hon beskrev behandlingen som ”helt riskfri”.
För att få klarhet i om detta stämmer tog jag kontakt med Socialstyrelsen, den statliga myndighet som reglerar branschen, och frågade om det finns någon injektionsbehandling som kan klassas som ”helt riskfri”.
Svaret är nej.
Urban Nylén, medicinsk sakkunnig på Socialstyrelsen, förklarade följande:

När det gäller injektioner håller jag med om Din misstanke om att det inte rent allmänt går att säga att det är ”helt riskfritt”. Detta oavsett vad som injiceras och var på kroppen. Risken för biverkningar och skador varierar förstås beroende på vilken sorts injektion det handlar om, hur djupt den siktar och når och i vilken typ av vävnad injektionen ges.

Du hittar all information i videon längst upp, inklusive Linns reklaminlägg, Socialstyrelsens utlåtande, och klinikens fullständiga svar.
Sammanfattningsvis anser kliniken att deras injektionsbehandling är riskfri när den utförs av en legitimerad behandlare. De menar också att det är onödigt att skriva ett inlägg om detta, eftersom det skulle innebära att kasta Linn under bussen.
Kliniken bekräftade även att de hade godkänt Linns reklaminlägg innan det publicerades.

Jag har sökt Linn ”Tiingelinn” Andersson för en kommentar, men hon har inte återkommit. 

 

Tiingelinn om sin panikångest

Bildkälla: Instagram.com/tiingelinn

Linn vill dela med sig av något som hon skäms lite över, men som faktiskt är väldigt vanligt – panikångest.
Hon skriver i ett blogginlägg att hon började uppleva panikattacker i gymnasiet, ofta kopplat till stress och prestationsångest, men då visste hon inte vad det var. Hon kunde hyperventilera och till och med svimma inför prov och liknande situationer. Efter terrorattentatet på Drottninggatan fick hon ett trauma och började begränsa sig själv, särskilt när hon samtidigt var gravid. Hon rycker fortfarande till av höga ljud och har svårt att vara på platser med mycket folk. Det har också lett till en viss klaustrofobi och rädsla för att flyga och åka tåg, men på senare tid har Linn börjat övervinna sina rädslor genom att flyga och åka tåg igen.

Men nyligen, när hon skulle ta tunnelbanan hem efter en lunch med sin pappapappadotter-vän Johan, fick hon en panikattack.
Det var mycket folk och trångt, och hon kände ångesten växa inombords. När hon till slut kom upp från tunnelbanan bröt hon ihop och började hyperventilera. Det kändes pinsamt för Linn att få panik över något så vardagligt som att åka tunnelbana, men hon påminner sig själv om att det är helt okej att få panikångest. Hennes mål nu är att ta sig ner i tunnelbanan igen innan veckans slut för att känna att hon kan övervinna sin rädsla:

Var längesedan jag kände såhär och jag tycker det är så jobbigt och lite pinsamt att få panik av en så ” normal sak” som att åka tunnelbana som folk gör flera gånger om dagen, MEN alla är rädda för olika saker och tänker att jag ändå vill dela med mig av detta till er. Det är inget fel att få panikångest, det är helt okej.

Nu är målet att innan veckans slut ta mig ner i tunnelbanan igen för att känna att jag ” kan” och inte gå runt och vara så rädd. // Linn ”Tiingelinn” Andersson

Jag visste inte att Linn var på Drottninggatan när terroristdådet inträffade.
Du hittar hennes inlägg om det här.
Jag kände enbart till att Magdalena Graaf var det eftersom hon också blev målsägande i rättegången.

Jag har haft nattliga panikångestattacker, där jag vaknar av dem och det är fan inte trevligt. 
I vaket tillstånd har jag bara haft det en gång tror jag, och det är säkert 15 år sedan. Den var kopplad till en specifik sak, och har aldrig återkommit men då var det så illa att mina händer domnade bort helt. Jag befann mig på Gekås i Ullared, vilket nog också gjorde sitt. 🙂