Katrin Zytomierska är tillbaka med ännu en debattartikel och som vanligt handlar det om henne själv. Den här gången tar hon strid mot Konsumentombudsmannen och reglerna kring reklammärkning.

Hon menar att det är orimligt att hon måste reklammärka när hon äter sin egen granola från Cleaneating framför kameran, men inte om hon skulle äta Icas fröknäcke. Samma sak med Bianca Ingrosso: att hon använder sitt eget sminkmärke Caia borde väl inte komma som en chock för någon? Ändå ska Bianca fällas för smygreklam.

Katrin påminner också gärna om sitt eget vite på 1,2 miljoner kronor, som hon fick efter en felmärkt story. Sedan dess, säger hon, har hon noga observerat andra influencers – och enligt henne är deras reklammärkning ofta bristfällig. Men det är inte de små profilerna som blir jagade, menar hon, utan de stora och framgångsrika.

Och såklart kommer Jantekortet upp på bordet. Katrin skriver att det i grunden handlar om avundsjuka. Att hon och Bianca granskas så hårt beror, enligt henne, på att de är högljudda, snygga och framgångsrika – allt det där som provocerar det svenska kollektivet.

Logiken i lagen, ifrågasätter hon också. Varför måste hon skriva “reklam” när hon äter sin egen granola, men inte när hon visar upp någon annans varumärke? Skillnaden, menar Katrin, är att det bara blir fel när kvinnor tjänar pengar på sig själva.

Som avslutning slår hon fast att det här är ett direkt hot mot kvinnligt företagande. Istället för att hylla kvinnor som bygger egna bolag, fälls de i domstol för att de – enligt Katrin – helt enkelt råkar vara framgångsrika.

Så enligt Katrin handlar allt alltså om Jante, missunnsamhet och en hatisk fixering vid hennes granola. Men kanske, bara kanske, är problemet inte att “Sverige hatar framgångsrika kvinnor” – utan att influencers fortfarande inte förstått att deras sociala medier är deras butiksskyltfönster. Och när man säljer ur egen hylla gäller samma regler som för alla andra.

Frågan är då: är det verkligen ett angrepp på kvinnligt företagande – eller bara ett helt rimligt krav på transparens? Eller behöver Konsumentverket fräscha upp sina lagar och regler att passa för 2025-talet?