SVT:s serie ”Mammor” har nu gått i mål efter tio avsnitt, och ingen verkar mer lättad än Julia Frändfors.
I inlägget ovan skriver hon:
Jag visste inte att det kunde ge sån backlash av att vara mig själv. Jag visste INTE att jag aldrig skulle kunna hålla mig från att svara varenda fittig komment.
Och svarat har hon.
Och inte lite “jag ska bara bemöta en sak”-svar, utan dygnsöppet kundtjänstläge. Som om kommentarsfältet varit ett extrapass hon inte riktigt lyckats säga upp sig från. Fingrarna måste ha gått varma, och det är svårt att tro att det inte tagit på både henne och hennes omgivning.
Det är något brutalt i att upptäcka att ens största motspelare under tio veckor inte är klippningen, inte tittarsiffrorna, inte krönikorna som publicerats i diverse tidningar – utan främlingar med tangentbord och för mycket fritid. Och att man själv, helt frivilligt, kliver rakt in i ringen varje gång.
Hon skriver att hon inte visste att hon skulle reagera så här, och jag kan tänka mig att det varit en kalldusch av rang att inse:
“Okej. Det här är alltså mitt nya kvällsnöje. Att försvara min och mina medverkande kollegors existens på internet. I tio avsnitt.” (Inte veckor)
Att bry sig är mänskligt.
Att bry sig så mycket att det blir ett heltidsprojekt? Det är utmattande bara att läsa om och jag hoppas att Julia nu kan gå tillbaka till att kanske enbart svara på kommentarer i det egna kommentarsfältet, lite då och då, på ett sätt som känns mindre destruktivt.
Annars kan kanske Chrippa rekommendera henne att rita humlor med barnens kritor. Det är nästan som mindfullness, i alla fall i häktet.



