Igår skulle domen mot den 42-åriga kvinna som står åtalad för flera olika brott mot fyra olika målsägande (bland annat Johanna Toftby kommit) men den har inte blivit färdigställd av tingsrätten och datumet är framflyttat en vecka. 

Jag läste förundersökningen för en annan av de målsägande, inte Johanna Toftby alltså, och det är obehaglig läsning.
Personen(den åtalade) vi kan kalla ”A” (med en fejkad profil) vill kalla en främling (målsägande) ”B” hon skrivit till för första gången för ”mamma” och typ bli adopterad av henne (B) och när B ifrågasätter detta så hotar A med att ta livet av sig och när B sedan blockar A så letar A upp Bs mobilnummer och smsar henne där hon bland annat önskar livet ur hennes son. Hon skriver också att B och hennes son var ”som en familj för A” och då är detta första gången A och B skriver till varandra. B svarade A från första början för att vara snäll då A framställde sig på ett sätt som B kunde relatera till.
Sen gick det snabbt utför.
A försöker även få kontakt med B på Facebook och skapar upp en falsk profil för Bs sambo med hans bilder och söker kontakt med Bs son den vägen.
Detta är en av många saker som kvinnan A står åtalad för i den här rättegången och som hon nekar till eller vägrar kommentera..

A – den åtalade kvinnan ska dock ha erkänt övergrepp i rättssak och olovlig identitetsanvändning och åklagare Jessica Wenna yrkar på fängelse i 6-10 månader för de brott kvinnan gjort sig skyldig till gällande dessa fyra målsäganden.

Om en vecka ska domen komma alltså, jag återkommer med den då. 

Personen har med avsikt dödshotat, förföljt, trakasserat och velat förstöra mitt liv. Jag har inte sovit en enda natt ensam på många år. Jag gör det inte. Det går inte. Allt som hon har gjort mot mig har satt sig på mitt psyke.

Stackars Annica som var svårt sjuk fick också utstå så mycket hemskheter, bara några månader senare somnade hon in. Jag hoppas Annica är med mig på onsdag och ger mig styrka, att hon får upprättelse i efterhand för vad hon själv utsattes för bara för att hon ville berätta om sin sjukdom och hjälpa andra. // Johanna Toftby

Idag inleddes rättegången i Eskilstuna tingsrätt mot den kvinna som hotat, kränkt och förföljt Johanna Toftby och hennes familj.
Sammanlagt är det fyra målsäganden som den här kvinnan utsatt för brott, och i Johannas fall så har det pågått i hela tio års tid.
10 ÅR??!! Det är SÅ länge!

I Johannas kommentarsfält så fylls det på med peppande och stöttande meddelanden, förutom några stycken då – bland annat det här – som vissa tolkar kommer från stalkern själv i egen hög person.
Jag vet att hon suttit häktad tidigare men att hon är släppt sedan en tid tillbaka och med tanke på den gränslöshet hon visat tidigare så ser jag det inte som omöjligt att det faktiskt är hon bakom skärmen.

Det personen utsatt Johanna för samlas under åtal för olaga förföljelse, olaga hot, övergrepp i rättssak och överträdelse av kontaktförbud. Olaga förföljelse är det tyngsta åtalet, att utsätta samma person för flera brott i följd, och ger fängelse i upp till fyra år för den som döms, enligt Johannas blogg.
Förhoppningsvis närmar sig den här utdragna historien sitt slut och med det, att kvinnan ifråga nu lämnar Johanna och hennes familj i fred.

Vill du skicka en stöttande kommentar till Johanna så kan du göra det här på hennes blogg.

UPPDATERING KL 10.10:

Efter att ha lagt lite pussel tillsammans med några av er sedan det här inlägget publicerades så vågar jag nästan slå fast att det rör sig om en och samma människa – alltså den som försöker lura till sig barn och som själv vill bli adopterad och den person som Johanna ska upp i rätten med.
Vissa saker som jag fått höra och läsa om den här personen sedan jag publicerade mitt inlägg om Johanna gör att jag ser det som uteslutet att det rör sig om flera personer, men alldeles säker kan jag givetvis inte vara men det är vad som känns mest sannolikt.

Och med det faller min ”flugpapper-teori” om att alla stollar dras till Johanna. En räcker gott och väl då den här personen verkar kunna fylla hela stoll-kvoten upp till randen, helt på egen hand.

Nu har jag fått ett mail från en stackare vars barn blev lurat och indraget i fällan. Den stackars tjejen var bara 12 år. Galningen ville träffas och lockade med att barnet skulle få en dyr present, mamman till barnet fick en chock. Tur att barnet berättade. Galningen blev arg och hotade med att barnet ska försvinna, att om hon inte adopterar bedragaren så ska det hända något hemskt. //Johanna Toftby

Många reagerade på texten i förrgår om galningen (HÄR) som försökte locka till sig ett barn. Så jag bad Jessica, som var den som kontaktat mig med varningen, att skriva själv om vad hon och dottern varit med om. Ju mer jag hör desto mer häpnar jag – människan verkar vara helt mammafixerad och har krävt att Jessica ska amma henne! Fattar ni hur sjukt detta är. Det är ju ett psykfall som ni ska akta er för. Hon lurar skiten av folk, bedrar och ljuger om att hon har cancer, samlar in pengar och nu även ger sig på stackars barn. //Johanna Toftby

Jag vet inte om det här är för att Johanna öppet skriver när saker som detta händer henne, men hon är ju som ett sådant där klistrigt flugpapper när det kommer till stollar.
Är det inte kvinnan från Trolljägarna så är det en vuxen kvinna som verkar försöka locka till sig barn, samtidigt som hon vill bli adopterad av andra vuxna kvinnor.
Till Johannas försvar ska väl tilläggas att det inte verkar vara henne specifikt som den här kvinnan med Rasmus på Luffenkomplex vill ha som ny mamma, utan hon är lite mer sekundärt inblandad.
Dock är det på Johannas blogg vi får ta del av det hela, och jag skulle ta hennes inlägg snäppet mer seriöst om hon bara kunde låta bli att bryta mot GDPR-lagen genom att hänga ut folk med för och efternamn i sitt kommentarsfält.

Ja, hon vill kanske visa sin ”makt” genom att göra det, men varför inte suga lite på den karamellen och låta inlägget få handla om det allvarliga ämne som det här faktiskt är.

Är ni fler som känner igen den här kvinnans modus operandi eller rent av drabbats själva?
Snart finns det inga saker kvar som på riktigt kan förvåna mig… I alla fall känns det så efter ett par år av aktivt arbetsliv på nätet.